Miraklet på Råsunda

Jag fanns som sagt inte på plats när Elfsborg kryssade mot AIK utan följde matchen via nätet istället.

SRs webradio var en sömnig historia där man inte fick något som helst grepp om vad som hände på planen. Vid flera tillfällen fick jag intryck av att Elfsborg skapade farligheter vid hörnor men enligt statistiken var det AIK som hade samtliga hörnor i första halvlek. Det verkar som att SR tar in gamla lodisar och praoelever som kommentatorer när de i själva verket borde göra precis tvärtom, nämligen satsa på direktrapporteringen. Den som håller på ett visst lag och har tillgång till dator väljer ju självklart webradio före den vanliga sportradion som måste täcka samtliga evenemang.

I mitten av första halvlek tipsade några AIKare istället om deras egna webradio och den var oväntat nog flera klasser bättre. Visst höll kommentatorerna på AIK men det gjorde uppenbarligen även SRs förmåga och jag tycker att det är betydligt mer störande när någon hela tiden biter sig i läppen i ett försök att vara objektiv. AIK-radion refererade bra och rappt och den där spännande och oöverträffade radiokänslan skapades.

När det verkade som att Elfsborg äntligen började ta tag i spelet i andra gjorde AIK två mål. Jag var väldigt nära att stänga av datorn då kan jag säga men så fick Elfsborg en straff i 89:e minuten och samtidigt aviserades fyra minuters tillägg. Jag lät radion stå på och hörde att Anders satte straffen säkert.

Vad som hände mindre än minuten senare är ju redan en klassiker men som radiolyssnare var det svårt att fatta hur allt gick till. Det enda som man hörde var hur AIK-kommentatorerna var gråtfärdiga. Själv befann jag mig i ett slags okontrollerat grottaptillstånd av eufori och jag har nog inte riktigt hämtat mig än.

Andra bloggar om: Elfsborg, AIK, webradio, SR