Att kunna men inte vilja

Kom ihåg-listan utlovade en kommentar till Ålgårdsläktarens matchrapport. Signatur Lennermo på forumet hann dock före med lite kritik så jag konstaterar endast mycket kort att texten sög.

Givetvis är det alltid någon som tycker att den som klagar borde bidra med någonting konstruktivt själv, men då missas hela poängen. Folk som bidrar med material till svenska fans kan delas in i två större grupper, och jag tillhör inte någon av dessa:

1. Skolungdomar som av sina föräldrar har fått höra att de kan skriva. De går på media, eller ska börja till hösten.

2. Äldre supportrar utan heder, civilkurage och litterära ambitioner.

Kategori ett är nog vanligast, varför nivån ibland når havets botten. Här och där kan det säkert finnas en och annan talang, och svenska fans kan möjligtvis vara en väg in i "branschen", men till vilket pris? Varför ska någon som kan skriva sälja sina tjänster för noll kronor till ett kommersiellt företag? Borde inte föräldrarna upplysa ungdomarna om att slavarbetet är avskaffat?

Kategori två består av folk som inte bryr sig om någonting av ovanstående. De är prestigelösa, men i ordets negativa bemärkelse. De ser inget konstnärligt värde i att kunna skriva och de känner ingen ära, även om några kanske har en god skriftlig förmåga. Dessa människor skriver endast för omväxlings skull, som en fritidssysselsättning vilken som helst, och de bryr sig heller inte om att någon annan tjänar pengar på det. De röstar på sossarna.

Läs även andra bloggares åsikter om Elfsborg, Svenska fans, Socialdemokraterna