Träningsrapport från i måndags

I måndags kom Hennig och jag äntligen iväg till en träning och för en gångs skull får ni en liten rapport att läsa här. Vanligtvis tycker jag att det är tråkigt att skriva träningsrapporter och dessutom gör Ziriz det bra i sin blogg men den här gången inträffade ett par originella grejer att skriva om.

Först och främst: Vad gör Strömberg på Elfsborgs träningar? Nu saknades visserligen sju gubbar på grund av landslagsuppdrag och skador men jag kan lik förbannat inte förstå varför en spelare som är kontrakterad av en annan klubb är med och tränar med Elfsborg. Ska vi låna in alla gamla ickefavoriter från tiden då Elfsborg var ett brödgäng i allsvenskan så fort det saknas folk? Tänk er en trupp med Martin Strömberg, Jonas Lundén, Jocke Alexandersson, Andreas Nilsson, Magnus Samuelsson, Andreas Klarström och Kristoffer Arvhage. Sicken skräck det hade varit. Eller vänta nu ... Jag räknade ju precis upp nyckelspelarna från 2004.

Medan laget höll på med någon form av inläggsövning med löpningar in i straffområdet diskuterade vi adelns betydelse för det här landet, historiskt och i nutid. Hennig funderade på att köpa en adlig titel från någon som behöver pengar. Han påstod att det var möjligt. Vidare pratade vi om att eventuellt börja träna något elitlag i framtiden och därför ägnade vi en del tankeverksamhet åt att försöka förstå meningen med de olika övningar som Haglund och Wettergren lät spelarna pyssla med.

Efter passet stannade Ishi och Holmén kvar en stund för att träna fasta situationer, bland annat straffsparkar. Hennig tyckte att alla straffsparksskyttar borde studera Alan Shearer, för han sätter den alltid stenhårt i nättaket. Jag ansåg att skytten alltid bör sikta mot krysset, för dit har målvakten väldigt svårt att hinna + att ett sådant mål har ett estetiskt värde utöver det vanliga. När de var klara började Ishi stretcha medan Holmén samlade in bollarna genom att skjuta målvaktsutsparkar mot spelaringången. Den sista bollen hamnade uppe på läktaren, bara en halvmeter från oss. Jag hoppade ner ett par rader och kastade bollen till dess rätta plats, vilket Holmén tackade för när han kom förbi. Således är det inte säkert att han siktade på oss.

Andra bloggar om: Elfsborg, Samuel Holmén