För några dagar sedan i denna blogg:
"Vi tog en fika på Tant grön, medan vi bland annat diskuterade huruvida Sagateatern skulle föräras ett besök signerat Curt Hennig (nöjesprofilen) och Röd Guling."
Ett av de övriga spörsmålen var det där Facebook som alla tjatar om hela tiden. (Senast idag frågade två olika personer om jag har reggat mig där.) Curt Hennig tyckte följande:
- Varför ska man vara med där? Jag vill inte ha kontakt med en massa idioter från förr, som man är glad över att ha blivit av med.
Min analys:
- Nej, det har du helt rätt i. När man träffar dem på stan låtsas man ju ändå som att man inte känner igen dem.
Det finns oftast en eller flera goda anledningar till varför människor tappar kontakten. Det är ju det som är det fina med vänskap; man slipper de uppslitande grälen och glider bara lite skönt isär, medan kärleksförhållanden oftast avslutas med en (inte alltför sällan respektlös) konflikt, bara för att de flesta av oss inte vet hur vi ska hantera det där på ett bättre sätt. Därför bör alla göra som jag och Hennig: Bojkotta det där Facebook-tramset och ägna er åt konst och kultur istället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Khadaffis nya liv
H äromnatten drömde jag om Khadaffi. Det började med att bommen gick ner framför den järnvägsövergång som jag skulle korsa. Snart rusade tåg...
2 kommentarer:
Tja.. jag är en de du pratade me idag om facebook. Jag tycker helt tvärtom. Jag hade jätte roligt när jag gick i skolan o hade en del goda vänner men jag tappade kontakt me de efter jag flyttade utomlands så jag tycker att facebook är jätte bra sida o få kontakt me de igen o höra av sig då o då=).
va e facebook?
Skicka en kommentar