Ni har säkert någon gång undrat varför en del företeelser inte verkar förändras alls över tid. Alla som någon gång har varit på en klassåterträff vet vad jag menar. Samma gängbildningar uppstår, rollerna i de samma behöver inte repeteras, ja ni vet hur det funkar. Skämtaren skämtar, slagskämpen hamnar i slagsmål och urballaren har fortfarande inte lärt sig att dricka.
Vi kan slå fast att sådana tillställningar leder till en (åtminstone tillfällig) nedreglering av sisådär tio-femton år av intellektuell utveckling. En mer positiv beskrivning av fenomenet: Det är som om tiden har stått still. För det kan också vara skönt att göra de där tidsresorna. Man hittar rätt direkt och känner sig hemma, och har man ingenting annat än gamla minnen gemensamt är det helt okej för en kväll. Eller hur?
Exemplet med klassåterträffar illustrerar en tillfällig tidsloop som i allmänhet varar fram till morgonen därpå, men ibland hamnar vi i loopar med större omkrets. Den vanliga tideräkningen, vardagen kan vi kalla den, löper för övrigt alltid parallellt med cirkeln, eller genom den samma, varför man inte alltid är medveten om vad som egentligen sker. Ett människoliv kan dessutom följa flera sådana cykler samtidigt, vilket ytterligare försvårar omedelbar identifikation.
/Röd Guling
Ps. Jag skrev ovanstående för ett par månader sedan och hade då tänkt att lägga fram ett konkret exempel på en tidsloop med större omkrets. Idag vet jag inte vad jag syftade på och tänker inte gå djupare in på ämnet. Ds.
- proletariatets kulturella oas och nätets mest intressanta bevakning av IF Elfsborg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Khadaffis nya liv
H äromnatten drömde jag om Khadaffi. Det började med att bommen gick ner framför den järnvägsövergång som jag skulle korsa. Snart rusade tåg...
-
S om reaktion på Robert Laul-samtalet tänkte jag att Expressens Mathias Lühr skulle passa in som nästa inslag i serien. Således fick Lühr fö...
-
J ag vet inte vad som gör mig mest trött. Att Baraben "avslöjar" det här ca två veckor för sent, eller att jag upptäckte deras ar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar