Om Hiljemark och kvällstidningar

Landslaget spelade igår mot Bahrain och Laul, Lundh, svenska fans och några till gav Hiljemark fyra plus/getingar/ekorrar etc för sin insats. Är detta något att uppröras över? Absolut inte. Borde man bli glad och stolt? Tja, varför inte? Själv fick jag material till ett inlägg.

Holmén och Lasse har råkat ut för det tidigare, men Sebastian Rajalakso får personifiera fenomenet som beskrivs i detta inlägg. Våren 08 ansåg Mats Olsson på Expressen att han skulle med till EM.

Det är ett välkänt fenomen att journalister på kvällstidningarna och TV4, åtminstone manliga sådana, gillar att höja unga spelare till skyarna, kanske för att profilera sig själva genom att skriva "min spelare som jag har pushat för ska med till mästerskapet." Laul har dock varit försiktig med sådant tidigare, kanske för att han kan mer fotboll än exempelvis Mats Olsson på Expressen och Olof Lundh på TV4, så jag är lite förvånad över att han går i fällan och skriver saker som "wow!" och "tänk på att killen bara är 19 år!" Lundh skriver "om Hiljemark är framtiden behöver vi solbrillor" och menar då att framtiden är ljus. Den formuleringen är han (Lundh) säkert otroligt nöjd med ...

En som länge har stått i skuggan av högprofilerna är Kristoffersson på Expressen. Han anser nu att Hiljemark kan vara en man för EM. Dessutom nämner han jante-lagen i sin krönika, bara det kanske ger honom en plats i TV4:s stall. Men å andra sidan råder det ju som vi ser i länkarna stor konsensus om att Hiljemark var matchens suverän, så kanske är Kristoffersson än en gång tvåa på bollen. Det kanske inte räcker med att beklaga sig över jante-lagen när jag tänker efter.

Vad tycker då jag om Hiljemarks insats? Det passar väl bra att skriva något om det här mot slutet, så blir mitt omdöme lite som the main event eller huvudakten. Enligt mitt öga var Anders Svensson för det första klart bäst på plan, möjligtvis i konkurrens med Bahrains målvakt som ägde straffområdet, dominerade luftrummet, var en fantom på linjen och klistrade bollarna. Hiljemark visade dock tecken på utveckling från föregående år då jag har varit måttligt imponerad. Passningsspelet var bättre, med bland annat öppnande crossbollar som jag inte har sett från honom tidigare. Dessutom mer spel på ett tillslag och överlag ett högre tempo i vad han tog sig för. Det är främst ett sådant högre tempo som utmärker bra spelare och man får ofta en känsla av att sådana bra spelare har en sekund extra på sig i varje moment. Nu återstår att se hur han har utvecklats taktiskt, vilket var svårt att avgöra mot så svagt motstånd. Hur som helst en stark landslagsdebut naturligtvis. En trea kan han få av mig.

Carl Bildt och Sverige - hur kunde det gå så snett?

Idag genomfördes runtom i landet demonstrationer mot Carl Bildt. Anledningen är att vi har en utrikesminister som för inte så länge sedan (i sann "enda arbetarparti"-anda?) hade styrelseuppdrag i ett rovkapitalistiskt oljebolag som nu bland annat utreds för delaktighet i folkmord. Det kan i sin tur vara en anledning till att Sverige och UD inte har lyckats få hem journalisterna från Etiopien, eftersom dessa journalister försökte nysta i affären och eventuellt skulle kunna få fram material som ligger till Bildts nackdel.

Allt det här ju egentligen en helt fantastisk historia, och allra mest fantastiskt är att ingen av de större tidningarna verkar vara intresserad. Hela medierapporteringen från valrörelsen i höstas ägnades istället som ni minns åt att Mona Sahlin köpte en Toblerone för en sisådär 15 år sedan. Och nu verkar det tyvärr som att demonstrationerna i de större städerna inte ägde rum. Jag hittar nämligen inga artiklar vare sig i Aftonbladet, DN eller Expressen. De är förmodligen upptagna med att skriva om någon sossebloggare som tycker att Juholt är kass ...

Den här videon kan inte visas för ofta.

Som ni vet är jag ju radikal och därmed steget före, och redan 2007 hamnade Bildt (och resten av Moderaterna) på Proletariatets svarta lista. Historien har återigen gett mig rätt.

Det offensiva överflödet

Följer med intresse Elfsborgs trupparbete, där det förutom målvaktsfrågan just nu mest handlar om att banta bort offensivt överflöd. James Keene är på väg bort, kanske till DIF, och det gör inte mig något. Bortsett från ett par minnesvärda insatser i Europa-spelet blir han tyvärr mest ihågkommen som en ganska begränsad spelare som långtifrån motsvarade förväntningarna, och för att Haglund en hel säsong lät honom gå före Bella.

Vi vet inte vad Lasse Werner tyckte om att Keene gick före Bella, men för Elfsborgs-proletariatet innebar det bojkott av hemmamatcherna.

Martin Ericsson är ytterligare en gubbe som kostar betydligt mer än vad han smakar. Jag ser ingen som helst anledning att behålla honom om Victor Claesson är så bra som det sägs. Samtidigt måste någon klubb vara intresserad av att lösa kontraktet, och ju mer spelare kostar i förhållande till vad de presterar, desto mindre borde intresset rimligen vara. Överhuvudtaget är det väldigt tyst om Martin E och jag har ingen aning om hur han värderas av tränarna. Jawo? Lennartsson sägs ha uttryckt att han vill satsa på honom, men hur denna satsning ska se ut i praktiken återstår att se. Lasse, Elm och Claesson känns som bättre och/eller mer spännande alternativ i den centrala offensiven. Möjligtvis kan Jawo vara aktuell för en kant, men Hult och Ishi bör väl rimligen vara förstaval där och Johan Larsson vet man inte hur tränarna ser på. Utan skador har jag hur som helst väldigt svårt att se att Jawo kommer att få markant mer speltid än föregående säsonger.

Joel Johansson och Richard Yarsuvat blir ganska givet utlånade eller sålda/släppta och den senare uttalade väl sig inte alltför rutinerat i den här artikeln. Det snackades mycket om honom på forumen för ett par år sedan, men när han väl gjorde inhopp kunde jag inte se något material för main events. Steget mellan U21-serien och allsvenskan känns ibland mycket, mycket långt. Både Johansson och Yarsuvat är troligen för dåliga taktiskt och tekniskt för att hålla i allsvenskan. Lite som Sjöhage ungefär, även om Ricky möjligtvis fortfarande har utvecklingspotential.

För övrigt anser jag att Elfsborg borde kolla om den här killen är sugen på Sverige. När han stod i Bajens mål var han bäst i allsvenskan minns jag.

De bästa schlagerlåtarna som aldrig vann, plats #8

Melodifestivalens starkaste startfält någonsin kan vi mycket väl finna år 1986. Idel toppnamn som Dan Tillberg, Anna Book, Lena Philipsson, Sound of Music, Baden Baden, Style, Shakin' Fredrik, ja faktum är att varenda bidrag skulle kunna platsa på denna lista. (Och samtliga var bättre än vinnarlåten med Lasse Holm och Monica Törnell.) Som kronan på verket presenterades låtarna med professionellt producerade musikvideos (för andra året i rad, ett grepp som man tyvärr övergav året därpå). Detta skapade MTV-feeling och en doft av modernitet - nu hade det nyliberala 80-talet på allvar nått även Sverige! Utöver ovanstående spelar Jan Guillou vampyr i Git Perssons video, men det där är så uttjatat så det tänker jag inte nämna mer än så. Hur som helst står vi härmed inför ett moment 22 och hur jag än gör kommer någon att bli upprörd:

- Hur i helvete kan du inte ta med "Dover Calais"?!? En av musikhistoriens bästa låtar ju!!!
- Vart tog ABC vägen med Anna Book?
- Fredrik - borde inte han vara med på din lista?
- Jag tycker nog att Baden Baden hade en trevlig låt i "Jag har en dröm" ...
- Dan Tillberg är ju alltid Dan Tillberg. Han borde ha vunnit.
- "Kärleken är evig" är ju mycket bättre än "Dansa i neon" som du hade med på plats 10!!!

Nu har jag ändå valt "Stopp, stopp, stanna" med Karin Risberg och ni får helt enkelt gilla läget. Några av superartisterna ovan deltar även andra år och kan möjligtvis komma att bli aktuella med dessa bidrag.

Plats #8: Karin Risberg - "Stopp, stopp, stanna" (1986)

Karin Risberg i all ära, men mer intressant än artisten i fråga är denna gång kompositörerna, vilket är huvudskälet till att just denna låt från superåret 1986 kvalar in. Pheo Thyrén (Noice, Easy Action, Sha-Boom mfl) skrev och producerade tillsammans med Kee Marcello, som knappast behöver någon närmare presentation.

Thyrén bildade något år därefter Sha-Boom som hade en sångare med fördelaktigt yttre i Dag Finn och en hit i R.O.C.K, ej att förväxla med Helix dänga med samma namn. Sedan profetian "vi är ett band för 90-talet" inte hade slagit in blev Thyrén istället frikyrklig kristdemokrat. Nu för tiden verkar han återigen turnéra med Noice, ja han kallar sitt coverband så när hälften av medlemmarna är döda.

Kee ersatte som bekant John Norum i Europe, som sedermera släppte ett av musikhistoriens absolut bästa album, med den talande titeln "Out of this world". En platta senare gick det mesta snett, men det känner ni till och det behöver vi inte närmare gå in på. Efter många år i skymundan (undantaget nyårsåterföreningen med Europe 99) ställde han själv upp i melodifestivalen år 2005 med sitt K2, tillsammans med Allanah Myles som i "Black Velvet" hade en megahit i slutet av 80-talet. K2 i melodifestivalen var rena rama skiten minns jag och ingenting för denna lista.

Rödgult samtal med Lasse Nilsson

Lasse Nilsson får äran att inleda denna comeback för serien rödgula samtal. Anledningen till att jag kontaktade honom var att han likt en hel del andra Elfsborgare på senare tid har börjat twittra. Tyckte att han skrev en del kul och förhållandevis rättstavade meddelanden, dessutom hade jag ett par frågor att ställa till honom specifikt.

Som vanligt är röd text jag (Röd Guling) medan Lasse samtalar i gult. Mycket nöje!

1. Till att börja med har jag noterat att ni kommer att gå igenom uppförandekoder och liknande under försäsongen. Det vore skönt om du la dessa koder åt sidan under följande rödgula samtal och frigjorde dig från den borgerliga hegemonins snäva människosyn. Ja, det här var inte en fråga utan mer ett önskemål, men här får du utrymme att inleda samtalet som du vill.

Kan börja med att säga att jag är borgerlig på dom allra flesta sätt. Med det sagt känner jag ändå att jag kan bedöma själv vad som är lämpligt att säga. Utan att jag någon gång med vilja försökt att uppröra eller såra, så brukar mina ord ha den effekten. Det här blir nog inget undantag.

Gramsci hade knappast uppskattat Lasses inledning, men vi är väl mer förlåtande?

2. När Elfsborg mötte Åtvidaberg i en träningsmatch 2006 utropade Anders Svensson en vulgär synonym till ordet "penis" när han misslyckades med en passning. Är det okej för spelare att ropa könsord vid minsta motgång, eller bör man se det i något slags större perspektiv? Utveckla med högst 500 ord.

Till att börja med undrar jag vilket större perspektiv du syftar på. Sa han medium stor kuk? Jag tycker att svordomar i stort är en viktig del av vårt språk. Vem vill till exempel säga "vilken jättestor smäll"? Sedan kan kanske önskas att just könsord inte kastas runt i parti och minut, när barn ser på matcherna.

3. På Elfsborgs-cd:n "100" sjunger sångerskan Mimmi följande: "Och jag som inte ens kan skjuta med skruv, men Lasse Nilsson kan, han är en kul filur". Vilka signalsubstanser rörde sig mellan receptorerna i din hjärna när du hörde den textraden första gången?

Det här är första gången jag ser den här texten. Verkar taget ur sitt sammanhang. Annars kan jag bara konstatera att det är väldigt märklig mening. Jag är iofs en kul filur. Frågan är väl om jag vill vara det när det gäller det här?

Jonas Liberg lär inte vara glad över Lasses dåliga koll på Mimmi.

4. I wrestlingens värld är det vanligt att man bygger upp fejder mellan brottarna, för att skapa ett större intresse kring matcherna. Klassiska exempel är när Rick Rude stötte på Jake the snakes fru och när Sgt Slaughter viftade med en irakisk flagga. Anser du att det här är någonting som fotbollen bör ta efter? Motivera din ståndpunkt!

Tänkte först svara: Pass, fantastisk dum fråga. (Vad säger du?!?)
Fotbollen innehåller en hel del autentiska fejder. Supportrar som driver varandra till vansinne. Spelare och ledare som snackar skit om varandra, på planen och i media. Så, nej!

Rick Rude hade troligen satt Lasse i en headlock om han hade läst svaret ovan.

5. Målvaktstränaren Gert Hansen hävdade år 2006 att Abbas Hassan har en härlig karisma när han står i mål. Vilka spelare i Elfsborgs nuvarande trupp tycker du utstrålar karisma? Motivera gärna varför också.

Om det nu är utstrålning du är ute efter (skeptisk) så finns det ett par bra exempel. Stefan Ishizaki har ett spel och en personlighet som gör honom intressant. Sedan tycker jag att jag tillhör den kategorin också, eller åtminstone hoppas att jag gör det. Någonting utstrålar jag iaf med tanke på att åsikterna kring mig ofta är väldigt "svart eller vitt".

6. Associationslek! Skriv ned det första som du kommer att tänka på när du läser följande namn/ord. (Exempel: arbetslinjen – borgerlig bluff, Fidel Castro - frihetskämpe.)

Haddaway - Mellanstadiedisco
Dio - Kass (har aldrig gillat black sabbath heller)
Skurhink - Rapportera från ett vettigare ställe!!
Anders Grönhagen - Trött
LP - Saknad
Carl XVI Gustaf - Skrota monarkin eller låt min kung vara!

Dio vänder sig i sin grav när han läser om Lasses dåliga musiksmak.

7. Hundar luktar illa och sniffar varandra i baken, medan katter är sofistikerade och intelligenta. Håller du med om att valet mellan hund och katt är en fråga om psykologi snarare än preferenser? Bor du ihop med något djur förresten?

Lägger ingen vikt vid dom psykologiska aspekterna gällande husdjursval. Har däremot alltid gillat djur. Växte upp i ett hem där det alltid har funnits en eller flera katter.

8. Vem är Elfsborgs mest underskattade spelare och varför?

Martin Andersson. Otrolig potential. Tyvärr har skador satt allt för djupa spår i utvecklingen.

9. När jag spelar FIFA och styr dig brukar du alltid skjuta över. Enligt kommentatorn Henrik Strömblad beror det på att du har blyfot och slalompjäxor, samt att din vänster är värdelös. Kommentar?

Till att börja med. Sluta spela tv spel och läs en bok istället. Men för att besvara frågan. Jag är tvåfotad och trebent.

10. Tidigare hade Dulee Johnson (i likhet med Patrick Ekwall och Joakim Sjöhage) en egen hemsida. Varför har inte du en egen hemsida? Motivera din ståndpunkt!

Även om jag ibland kan vara aningen narcissistisk, så har jag aldrig haft behov av lägga ut vackra bilder på mig själv på en hemsida.

11. Bedöm följande fotbollsspelare mellan ett och tio, där ett är han i Karate Kid (korpnivå) och tio är Maradona eller Fredrik Berglund. Motivera gärna siffrorna också.

Mathias Svensson - 6
Martin Dahlin - 6
Magnus Samuelsson - 5
Jurica Siljanoski - 5
Hagi - 9

 Lasse anser att Magnus Samuelsson är bättre än han i Karate Kid.

12. Du fyllde nyligen 30, det vill säga tidigt i januari. När jag var barn fanns det kompisar som tyckte att det var tråkigt att fylla år tätt inpå julen, eftersom många släktingar ”slog ihop” högtiderna och endast gav en present. Känner du igen dig i denna beskrivning?

När jag var liten så var jag glad om jag fick en present. Nu när Morsan och Farsan har kanonkneg så förväntar jag mig minst två.

13. På tal om 30. Vilka spelare i Elfsborgs trupp har enligt din bedömning hårfästen som har passerat zenit?

Efter lång betänketid. Zenit, nja, men Martin A, Stefan L ligger lite pyrt till.

14. En gång svarade jag för ett äkta hat-trick i en korpmatch på Kransmossen. Jag låg hemma och sov i min lägenhet på Söderkullagatan när de ringde och behövde folk, kom ner i halvtid och vände matchen. (”Markera Bruce Dickinson!!!” ropade en i motståndarlaget förgäves.) Har du varit med om någon liknande euforisk upplevelse att se tillbaka på när din karriär så småningom summeras?

Nej, tyvärr. Låter som en fantastisk känsla. Kan tänka mig att det kommer kännas som nåt åt det hållet om jag får vinna ett guld med IFE.

Lasse Nilsson vill också vara Bruce Dickinson.

15. Vad gör du när inte spelar fotboll och twittrar? Berätta lite om dina fritidsintressen, men om ”spela golf” ingår kan du hitta på någonting istället.

Jag delar gärna upp fritid och egentid. Med resor inkluderat så har vi en genomsnittlig arbetsvecka på 43 timmar (utslaget på 47 veckor). Så när jag då är ledig så umgås jag med min fru och mina tre döttrar. Om jag sedan har lite egentid så kollar jag på en film eller läser en bok (gärna nåt religionsbaserat). Är den här egentiden längre än 4 timmar i sträck, så spelar jag golf!

16. Vilket lag är tråkigast att möta i allsvenskan? Motivera din ståndpunkt!

Gefle. De har det sämsta spelarmaterialet och spelar således den mest cyniska fotbollen.

Ett sketgäng?

17. Avsluta som du vill.


Jag vill önska Rödguling och alla andra Elfsborgshjärtan som möjligtvis läser det här, ett härligt 2012. Jag hoppas med hela min kropp och själ (bara ett talesätt, vi har ingen själ) att vi får stå tillsammans och fira ett mycket efterlängtat guld om ca 10 månader.

Peace in the middle east!!

Så. Det här var väl ganska bra? Efter en lite knackig start (borgerligheten)tycker jag att Lasse imponerar, både med resonemang och stavning. Intressant att han inte har hört "Snubbar med dubbar" av Mimmi. Om jag hade haft kvar mitt ex av skivan hade jag kunnat skicka den signerad till Lasse, men den försvann tyvärr under något nattskift för ett antal år sedan.

Utöver det där med att han tyckte att fråga #4 var korkad, samt att han talade illa om Dio, reagerar jag lite på att han påstår sig vara trebent. Innan frågorna skickades hade jag nämligen ett litet rådslag med Eric Sjölin. Borde frågan "vem har störst könsorgan i Elfsborgs trupp" ställas eller sparas till senare tillfälle? Sjölin ansåg att frågan gott och väl kunde sparas, och jag kände själv att den kanske gick att undvara. Men för mig betyder i alla fall "tredje benet" en anspelning på manligt könsorgan, och då ett organ av anmärkningsvärd volym. Med facit i hand kanske frågan borde ha ställts. Jag ska ägna denna tanke lite reflektion.

De bästa schlagerlåtarna som aldrig vann, plats #9

I väntan på det rödgula kör vi plats #9 på listan över de bästa schlagerlåtarna som aldrig vann. Den här gången rör det sig om ett år då man inte lika tydligt kan säga att fel låt vann.

Plats #9: John Ballard - "Rendez vous" (1984)

Nej, till skillnad från fadäsen 1987 vann ju Herreys 1984 inte bara melodifestivalen utan även Eurovision song contest så småningom. När "Diggiloo, diggiley" samtidigt blev en superhit får man väl i retrospektiv betrakta förstaplatsen som odiskutabel. (Herreys debut-LP var för övrigt den första skiva som hamnade i min ägo. Twisted Sisters "We're not gonna take it" på 12" var den andra.) Men faktum är att John Ballards "Rendez vous" gick hem mest i den yngsta jurygruppen när det begav sig och när man lyssnar på låten och ser framträdandet om igen är det lätt att förstå. Med sin ungdomliga och lite nyliberalt rebelliska framtoning bidrog Ballard med en ballad som låg helt rätt i tiden. (Kostym och långt hår hade Noice-Hasse med framgång banat väg för något år tidigare.) Med engelsk lyrik, ett gitarrsolo, några snygga synthmattor och en snärtigare virvel hade "Rendez vous" utan tvekan kunnat bli en internationell radiohit.

John Ballard ställde även upp året innan i duett med Ann-Louise Hanson, men efter motgången i melodifestivalen 1984 drog han sig tillbaka för att producera. Som producent har han bland annat skrivit låtar för Ace of Base och även om de inte tillhör mina favoriter får man ändå tillskriva Ballard ett visst mått av framgång i det borgerliga kulturträsket.

Rödgult samtal gör comeback!

Äntligen! Inspirerad av guligan-bloggare som Bruno och hon som är ihop med han med megafonen har jag lyckats samla ihop mig själv tillräckligt mycket för att få iväg cirka 15 frågor om ditten och datten till Elfsborgs-relaterad VIP-människa. Personen i fråga sägs vara en kul filur som kan skjuta med skruv så förväntningarna bör vara höga. Är nöjd med frågorna i alla fall. Bra balans mellan personligt och traditionellt rödgult samtal. Utmärkt!

De bästa schlagerlåtarna som aldrig vann, plats #10

Som ni vet är jag (Röd Guling) inte bara fotbollsexpert. Jag är även kulturellt bevandrad utöver det vanliga. Faktum är att mitt kulturella intresse är så initierat att jag inom den här sportsvängen måste sänka mig några snäpp för att mer än en bråkdel av alla läsare ska ha möjlighet att hänga med. När jag känner mig så inkluderande som jag gör just nu - och när årets upplaga står för dörren - vad passar väl bättre än att skriva någonting om melodifestivalen genom åren? Det är borgerligt och lättsmält. Genom att lista de bästa svenska schlagerlåtarna som aldrig vann erbjuds lite kulturell vägledning som bloggosfären så väl behöver.

Plats #10: Lena Philipsson - "Dansa i neon" (1987)

På plats nummer tio hamnar Lena Philipssons "Dansa i neon" som av någon outgrundlig anledning inte fick representera Sverige i Eurovision song contest. Istället skickade vi Lotta Engberg, vars "Fyra bugg och en coca cola", eller "Buggaloo dansar rockarolla" som den kom att heta, mycket väl kan vara det sämsta svenska bidraget någonsin. Sällan har uttrycket "fel låt vann" varit så passande.

"Dansa i neon" är en tidlös poplåt som jag än idag lyssnar på flera gånger i veckan och Lenas framförande 1987 var ingenting mindre än perfekt. Förutom att mästerskapet i videon ovan är helt oklanderligt vill jag även skriva någonting om Lenas utstrålning. Väl medveten om att jag kan uppfattas som sexistisk, och för att en del kanske tror att jag inte skulle skriva samma sak om Tommy Körberg, var Lena andlöst vacker, nästan som Harakhte, med en utstrålning som gick genom rutan. Man kan inte begära mer av en borgerlig kulturyttrare.

Vänsterpartiets kongress

Vänsterpartiet har kongress och om någon timme eller så ska denna kongress ta ställning till om partiet ska ha en eller två ordföranden. (Partistyrelsen kommer fortsättningsvis leda partiet hoppas jag.)

Vem eller vilka som bör föra ordet i Vänsterpartiet tycker jag inte att jag borde uttala mig om i detta läge. Detta bör kongressens ombud få fatta beslut om själva i sann demokratisk centralistisk anda. Jag nöjer mig med att säga att jag inte tycker att partiet har "fyra bra kandidater" och att det skulle förvåna mig om någon annan än Sjöstedt blir vald. Om han blir det ensam eller tillsammans med någon annan ska jag låta vara osagt, men vid delat ordförandeskap bör Ulla Andersson vara det enda rimliga alternativet.

Åldrandet

Lasse Nilsson fyllde 30 häromdagen. Jag minns ju när han kom till Elfsborg. Det känns som igår. När händelser som inträffade för länge sedan känns som igår är det ett tecken på att man själv har blivit gammal.

Likt den ena Elfsborgaren efter den andra har Lasse denna vinter börjat twittra. På sin födelsedag hade han tydligen spelat något TP-liknande spel för han verkade anse att svaret "en skurhink" var ologiskt och obegripligt på frågan "vad rapporterade Maja Ekelöf från?". Jag upplyste honom om att det rör sig om Ekelöfs debutroman "Rapport från en skurhink", en modern arbetarlitteraturklassiker och möjligen något för honom nu när han har passerat 30 och bör vidga sina vyer. Faktum är att han inte verkade vara alltför negativt inställd inför denna utmaning. Det märks att vi går in i en ny tidsålder.

Något för Lasse Nilsson?

Mer intressant än intellektuell utveckling, åtminstone för oss män, är dock huruvida hårfästet har passerat zenit, är avvecklat eller behåller sin ursprungliga linje. Så vitt jag kan se har Lasses hårfäste inte påverkats alltför mycket av åldrandet.

Att välja husdjur

Varför väljer människor att ha husdjur och varför väljer människan ett specifikt husdjur? Det är en frågeställning så god som någon att reflektera över. Kanske går just du och funderar på att skaffa en ny vän, om inte för livet så åtminstone för ett antal fina år tillsammans. Vilket djur ska du välja?

Personliga preferenser i all ära, men jag hävdar att valet i hög utsträckning kommer att präglas av psykologi snarare än av smak. Bortsett från självklarheter, som att ingen människa vid sina sinnes fulla bruk får för sig att skaffa en giftorm som husdjur, brukar man till exempel tala om hundmänniskor och kattmänniskor. Låt oss därför avgränsa diskussionen till ett val mellan hund och katt, de vanligaste husdjuren i vår tillvaro.

Katter är intelligenta, men kan ibland uppfattas reserverade. Det beror på att katter har integritet. De kelar och gosar inte med vem som helst. Likadana är kattmänniskorna. De har integritet och släpper inte vem som helst inpå livet. De föredrar intellektuellt utbyte framför prat om väder och vind, vilket i vissa sociala miljöer kan uppfattas som ett uttryck för bristande social kompetens.

Min son Olof.

Hundmänniskor är å andra sidan sällan personer som skulle kunna uppfinna dynamiten. Tänk er Pluto när Musse hugger granen på julafton. Eller Ådi. Dum uppsyn, nästan lite dreglande, men alltid på gott humör. Sådana är även hundmänniskor. Varma och godhjärtade människor som är enkla att ha med att göra. Inga konstigheter. Ett otrevligt beteende som är förknippat med hundar är förstås att de sniffar varandra i baken.

Slutsats: Frågan "vilket husdjur ska jag välja?" besvaras lämpligen med följdfrågan "vem är jag?"

Närmast rödgult med mig själv

Guligan-bloggaren Bruno frågade om han fick intervjua mig. Guliganerna behöver lite kulturell vägledning så mitt svar var självklart, men villkoren som ställdes var att intervjun skulle göras via mail och att jag skulle få lägga till frågor om jag upplevde att hans var för tråkiga. Resultatet blev att han kopierade frågor ur mina rödgula samtal och det tycker jag var bra för då fick jag möjlighet att släppa facit.

Här kan ni läsa intervjun. Bruno är bra och nu är hans blogg ännu bättre.