Terapi

Då har jag dragit i min tåt. Det var inte så jobbigt. Faktum är att jag möttes av uppmuntran från alla håll, hur man nu skall tolka det.

En stor del av kvällen ägnades för övrigt åt att skriva ett ganska meningslöst processdokument. Meningslöst eftersom det troligen inte kommer att läsas av folk som borde ta del av det. Men det blev ju naturligtvis bra och man kanske skulle kunna använda det om man söker något mer kvalificerat jobb någon gång. Jag tog hem en kopia i alla fall. Dessutom har jag ju uppfunnit arbetsmetoden i princip helt själv och då är det ju inte mer än rätt att jag även sätter den på pränt, med min underskrift. Många är annars rätt duktiga på att sno åt sig äran och egentligen är jag förvånad över att någon annan inte redan har författat ett sådant dokument, fast sämre naturligtvis. Å andra sidan ska jag inte låta bitter för jag är jävligt dålig på att uttrycka mina egna önskningar, min värsta mardröm i arbetslivet har alltid varit att bli betraktad som rövslickare. Den rädslan kan möjligen gå till överdrift ibland och den har nog hämmat mina möjligheter att få mer stimulerande arbetsuppgifter. Man kan se det på två olika sätt. Arbetets primära syfte är att ge mig tak över huvudet och mat för dagen. Å andra sidan måste ju alla jobba och då borde man kanske sträva efter att få syssla med någonting som är intressant.

Helst skulle jag i arbetslivet vilja bli satt på en position där min talang och kompetens kommer till nytta, och därifrån få fria tyglar att lösa mina uppgifter. Jag har aldrig haft något emot att ha överordnade, men de ska inte lägga sig i mina arbetsuppgifter om jag levererar ett resultat som de själva inte skulle kunna komma i närheten av. "Det här begriper jag mig inte på men jag litar fullt ut på din kompetens" skulle vara skönt att höra. Min nuvarande chef är förvisso bra på så sätt att han inte går in och petar och detaljstyr, problemet i min "karriär" är att en apa lika gärna skulle kunna utföra det som förväntas av mig. Och det är ju inte så kul. Därför är jag glad att stenarna är i rullning.

Intermezzo när det är ?? dagar kvar

Egentligen har jag inte så mycket att göra just nu, och det som behöver göras tar inte mycket tid i anspråk, men ovisshet och tvivel dränerar min skrivarförmåga. Några stenar har rubbats, utan att de för den sakens skull har börjat rulla. Ett rejält grepp om spettet och en kraftansamling väntar fortfarande.

Så imorgon (senare idag) ska jag spotta i näven, gå på offensiven och dra i min sida av repet, i min tåt. Någon vänlig själ får gärna räkna ut hur många dagar som är kvar förresten.