Khadaffis nya liv

Häromnatten drömde jag om Khadaffi. Det började med att bommen gick ner framför den järnvägsövergång som jag skulle korsa. Snart rusade tåget förbi, och fångades upp av ett stort blått nät med fina maskor, som tillsammans med tjutande bromsar effektivt stoppade farkosten. Ut klev lokföraren och gick sin väg. Några passagerare syntes inte till - det måste ha varit ändstation på ett stickspår.

Jag stod kvar en stund och studerade landskapet. Det var sommar och torrt, gräset var gult, vårdcentralen lyste vit. För många år sedan fanns en bensinmack just på denna plats, där man bland annat kunde hyra Nintendo-spel. "Svampen" kallades macken av äldre, dess arkitektur hade tydligen sett ut som en svamp i begynnelsen, för oss var det bara "BP". Det där tänkte jag inte i drömmen förstås, men det var på denna för mig välbekanta plats som drömmen utspelades. Tåget hade alltså stannat på Trandaredsgatan, men miljön var mer ödsligt landsbygdslik än vad den är i verkligheten. Vajande gräs, dammande grus, torr strupe.

Plötsligt kom Khadaffi gåendes längs vägen Han bar sin karaktäristiska lustiga huvudbonad, men var även klädd i en mörkblå SJ-kostym. Han stannade vid loket, öppnade ett fack och plockade ut två tjocka sedelbuntar. Han stod och bläddrade i dem en liten stund innan han fick syn på mig:

- Hej.
- Hej.
- Ser du vem jag är?
- Mmm ...
- Ja, det är jag, Muammar, men säg ingenting.
- Okej.
- Här får du något att spara på, sa Khadaffi och skrev någonting med svart tusch på ett halvätet päron. Jag kunde inte tyda skriften.
- Vad står det? Är det arabiska?
 - Nej, nej, du håller ju uppochner. Vänd på det.
- Ahh. Salad?
- Ja, det är ett av namnen som jag går under.
- Okej, tack så mycket.

Sedan nöp han av en planta som växte vid vägkanten. I drömmen identifierade jag den direkt som Cannabis, men så här i efterhand påminde den mer om något slags större gräs, med små nässelliknande blommor. Han la växten i en transparent påse och gav till mig.

Förutom att samla in lokförarnas dagskassor jobbade Khadaffi som taxichaufför visade det sig. Han erbjöd mig skjuts i sin bil som fanns alldeles i närheten, i ett garage på Söderdalsgatan.

Bilen var mycket liten och av en modell som jag aldrig hade sett. Den var grå och hade något gummiliknande över sig, ja den såg nästan uppblåsbar ut. Jag kan ingenting om bilar, men sådana bilar finns nog inte i verkligheten. Tyvärr ville den inte starta. Bensinen var slut, påpekade Khadaffi. Jag sa att jag kunde gå den sista biten själv, för jag var nästan framme i alla fall. Khadaffi rullade en joint och följde med, innan drömmen upplöstes i fragmentariska avsnitt.

Om Hiljemark och kvällstidningar

Landslaget spelade igår mot Bahrain och Laul, Lundh, svenska fans och några till gav Hiljemark fyra plus/getingar/ekorrar etc för sin insats. Är detta något att uppröras över? Absolut inte. Borde man bli glad och stolt? Tja, varför inte? Själv fick jag material till ett inlägg.

Holmén och Lasse har råkat ut för det tidigare, men Sebastian Rajalakso får personifiera fenomenet som beskrivs i detta inlägg. Våren 08 ansåg Mats Olsson på Expressen att han skulle med till EM.

Det är ett välkänt fenomen att journalister på kvällstidningarna och TV4, åtminstone manliga sådana, gillar att höja unga spelare till skyarna, kanske för att profilera sig själva genom att skriva "min spelare som jag har pushat för ska med till mästerskapet." Laul har dock varit försiktig med sådant tidigare, kanske för att han kan mer fotboll än exempelvis Mats Olsson på Expressen och Olof Lundh på TV4, så jag är lite förvånad över att han går i fällan och skriver saker som "wow!" och "tänk på att killen bara är 19 år!" Lundh skriver "om Hiljemark är framtiden behöver vi solbrillor" och menar då att framtiden är ljus. Den formuleringen är han (Lundh) säkert otroligt nöjd med ...

En som länge har stått i skuggan av högprofilerna är Kristoffersson på Expressen. Han anser nu att Hiljemark kan vara en man för EM. Dessutom nämner han jante-lagen i sin krönika, bara det kanske ger honom en plats i TV4:s stall. Men å andra sidan råder det ju som vi ser i länkarna stor konsensus om att Hiljemark var matchens suverän, så kanske är Kristoffersson än en gång tvåa på bollen. Det kanske inte räcker med att beklaga sig över jante-lagen när jag tänker efter.

Vad tycker då jag om Hiljemarks insats? Det passar väl bra att skriva något om det här mot slutet, så blir mitt omdöme lite som the main event eller huvudakten. Enligt mitt öga var Anders Svensson för det första klart bäst på plan, möjligtvis i konkurrens med Bahrains målvakt som ägde straffområdet, dominerade luftrummet, var en fantom på linjen och klistrade bollarna. Hiljemark visade dock tecken på utveckling från föregående år då jag har varit måttligt imponerad. Passningsspelet var bättre, med bland annat öppnande crossbollar som jag inte har sett från honom tidigare. Dessutom mer spel på ett tillslag och överlag ett högre tempo i vad han tog sig för. Det är främst ett sådant högre tempo som utmärker bra spelare och man får ofta en känsla av att sådana bra spelare har en sekund extra på sig i varje moment. Nu återstår att se hur han har utvecklats taktiskt, vilket var svårt att avgöra mot så svagt motstånd. Hur som helst en stark landslagsdebut naturligtvis. En trea kan han få av mig.