Dokument #8: The eagle has landed

Inom en mycket kort tidsrymd var jag fast besluten om att börja skriva om bowling. För trovärdighetens skull slog jag in bowlingtermer på google, men i samma ögonblick som sökresultaten dök upp kändes den vägen fel att vandra.

Jag gick ut på balkongen och tände en cigarett. (Mina nyårslöften är av annan sort då det finns en möjlighet att jag under detta år når en punkt då min kropp oundvikligen tvingas lösas från nikotinbehovet.) Kvällshimlen var inte stjärnklar, men ett starkt sken lyste trots detta faktum upp himlen i öster. Nej, där försvann det bakom molnet. Och tillbaka igen, fast nu inte lika starkt som förut. Jag påkallade min livskamrats uppmärksamhet, samtidigt som en katt smet ut.

"Det är väl månen?" tyckte hon, efter att ha studerat himlen. Livskamraten alltså, kattan var mer intresserad av det frusna vattnet i en av krukorna på balkongens golv.

Ja, det var väl månen. Mitt tidsbegrepp hade spelat mig ett spratt. Klockan var mer än jag trodde, och månen hade således hunnit förflytta sig längre österut än var jag hade räknat med att den skulle befinna sig på himlavalvet. Nu tittade den återigen fram där bakom molnets kant. (Besvikelse.)

Jag kom att tänka på Bibeln, när Herren genom ett molns uppenbarelse leder Moses och Israeliterna. Det var ett tag sedan som jag läste den heliga skrift och jag kan inte minnas om det var före eller efter bestigningen av Sinai som Herren fanns i molnet. Troligen före, då den fortsatta vandringen så vitt jag minns endast beskrivs i korthet. Vitsen med den var ju bara att traska runt i öknen tills varje syndare, inklusive Moses, hade hunnit dö.

Berättelsen påminner om den där Norge-färjan som, innan den anländer i Kristiansand, åker några extra varv ute på havet, bara för att folket ombord ska hinna nyktra till.

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, Herren, Moses, UFO, Sinai, Israel, Israeliterna, Månen, flygande tefat