tisdag, januari 06, 2009

Intermezzo jan 09

Och ja, det retar mig att många av artiklarna på Elfsborgs officiella saknar underskrifter. Jag har en teori om varför, och även om det hade varit kul om de slutade att signera texterna efter att jag förde kampanj mot det värsta Larsson/Lohne-dravlet häromåret är det troligtvis inte sanningen. Ett utkast är skrivet och kan komma att postas inom de närmaste dagarna, om jag bedömer att det fortfarande är värt att publicera när jag tar mig en ny titt på det. Materialet går hårt åt vissa ledande personer i föreningen, samt någon ny stjärna, men egentligen handlar det om kritik av föreningens övergripande amatörmässiga mediestrategi. Kritik som förvisso inte kan framföras utan att vissa personer hamnar i skottgluggen.

Det enda som får mig att tveka är att det egentligen inte är min uppgift att bekämpa de här varbölderna, framförallt är texterna som jag skriver varken roliga att läsa eller att skriva. Det var skillnad när Larsson och Lohne härjade fritt. På den tiden var det kul att driva med hela lyteskomiken, men idag publiceras samma bonniga amatörism under professionell flagg, eller med en professionell ambition ska jag säga. Och det blir på sätt och vis bara värre och värre, vilket beror på att de som fortfarande bär ansvaret definitivt saknar grundläggande kunskaper, och ibland även intelligens (analytisk förmåga) tycks det. När jag tänker på det känner jag mig spyfärdig. Ibland blir jag helt enkelt trött på att följa Elfsborg.

Föregående säsong knakade det i fogarna för Elfsborgs outtalade samarbete med Borås Tidning, efter att några i föreningen på ett mycket genant vis hade demonstrerat sin mediala okunnighet, och överträtt alla rimliga gränser. Janne Hansson på BT-sporten hade troligen börjat tröttna redan under Matt Svensson-tjafset 2006, men nu var tålamodet definitivt slut. Han sa kanske till sina reportrar att nu får det vara slut på 12 månaders rövslickeri i utbyte mot en och annan förstatjing. Sedan gav han tillbaka i direktsänd TV, i saklig ton ska sägas.

Kanske kan man någonstans hoppas att BT under året fortsätter att ta det här ansvaret som jag egentligen inte vill bära. För mig handlar det som sagt alltid i första hand om att skriva läsvärda texter, men saker som gör mig deprimerad, såsom världssvält, civila krigsoffer, Elfsborgs mediestrategi och att fylla i blanketter till myndigheter har jag svårt att finna någon inspiration i. Det kan för andra möjligtvis slutligen bli läsvärt, och det kanske till och med ibland får ett informativt värde, jag vet inte, men det är av ringa, eller åtminstone underordnad betydelse. Jag är konstnär och ingen journalist. Vi konstnärer skriver/målar/komponerar/spelar i första hand för att bekämpa och hålla våra egna demoner i schack. Allt utöver det får anses vara en bonus. Det är ren överlevnadsinstinkt och kan knappast klassas som egoism.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Inga kommentarer:

Khadaffis nya liv

H äromnatten drömde jag om Khadaffi. Det började med att bommen gick ner framför den järnvägsövergång som jag skulle korsa. Snart rusade tåg...