Om den övriga allsvenskan och varför den är viktig

Jag beställde ICA vs ÖIS för 140 spänn med förhoppning om ett underhållande resultat och minst en ÖIS-poäng. Det gick ju sådär. Med den här dåliga inledningen och med ett försvar som inte håller allsvensk klass kommer ÖIS att åka ur så det sjunger om det. I denna match hade de dock en ruskig otur måste man säga. Två stolpskott och en reflexräddning av Kim på mållinjen i första, och varje gång de träffade virket gick ICA upp och gjorde enkla mål. Mentalt jobbigt naturligtvis. Sedan går Allbäck sönder i början av andra och därmed finns det ingenting som kan rädda ÖIS i år.

När Allbäck utgick slog jag över till Stockholmsderbyt. Något av de där lagen kan mycket väl göra ÖIS sällskap ner i avgrunden. Djurgården har jag sett i ett par matcher nu och de ska vara glada för de fyra poäng som de har skrapat ihop hittills. Bajen tycker jag har en betydligt starkare startelva, men man förundras över den överdrivna målsättning som deras styrelse har satt upp. Om Bajen blir topp4 undrar jag var de har tänkt att lag som ICA, Kommunal, Iff-iffarna, vi, ÖSK, Tjongeborg, AIK, GAIS, Kalsongerna och HBK hamnar. På samma sätt kan man fråga sig vilka lag DIF har tänkt att hålla bakom när serien summeras. ÖIS är ju troligt, men sen då? Man kan alltid hoppas på Gefle, men de har trots allt ett grundspel och offensiv spetskompetens som ger nödvändiga poäng. Arslet har varit lite upp och ner så här långt, men jag tycker att de har kvalitet i truppen som passar deras spelidé. BP? Jo, de kommer nog inte att ligga på övre halvan speciellt länge till. DIF har just BP i nästa omgång och de gör nog säkrast i att ta den matchen på allvar.

Det här var lite tankar om andra lag i allsvenskan. På många sätt, ja alla sätt förresten, är det skönare att kolla på matcher med lag som man inte bryr sig om. Detta förhållande till allsvenskan har skapats sedan Elfsborg blev ett topplag. Tidigare hade man förvisso också förhoppningar om topplaceringar, förhoppningar som byggde på lika delar grov överskattning av spelarmaterialet och glömska, men fem matcher in på säsongen brukade minnet och klarsynen återkomma. Klarström och Arvhage var visst inte landslagsmaterial i år heller, de var ju faktiskt lika usla som de var i sista matchen förra året. Sedan kunde man glädjas över en poäng borta mot Landskrona.

Idag är de flesta av våra matcher psykiskt påfrestande att se på. Som Gefle nu senast till exempel. Allt utom vinst är ett misslyckande. Den poäng vi har när matchen blåser igång är inte värd ett skit. När Elfsborg slutligen vinner är det mer pusta ut än eufori. Besvikelsen över en förlust är så mycket större än glädjen över en vinst. Det är inte särskilt hälsosamt.

Därför är det viktigt att allsvenskan innehåller fler lag och matcher som Elfsborg inte medverkar i. De andra klubbarna fyller på så vis en funktion.

Läs även andra bloggares åsikter om allsvenskan, fotboll