Leif Boork saknas

Jag saknar någon som Leif Boork i svensk fotboll. Hans krönika om Frölunda Indians kan vara det bästa som Expressen har publicerat någonsin. Ett smakprov:

"I matchen Frölunda-Rögle i går orkar inte ens alla Frölundaspelare åka full fart ut genom indianhuvudet före matchstart. Per-Johan Axelsson, en spelare och person jag respekterar, var så jävla slö i just den sekvensen att jag retade upp mig ordentligt från matchstart.

[...]

Jag är säker på att inte många spelare i Frölunda tjänar under 100 000 i månaden tolv månader om året. Servicen runt laget är total. Arbetsdagen består av två- tre timmars jobb. Resdagarna är visserligen ganska många. Men spelarna behöver inte tänka. Någon har fixat mat, buss, flyg, hotell, bananer, tuggummi och hela baletten. Att då åka och titta sig över axeln när pucken är i kortplanket, bromsa in trots att man är tio meter före motståndaren och säga varsågod till motspelaren att hämta pucken först, det är patetiskt. Känner du igen dig, Niklas Andersson?"

Som det är nu kan välbärgade och privilegierade människor som Stefan Ishizaki och Anders Svensson beklaga sig i media över än det ena än det andra, utan att någonsin behöva räkna med en kritisk följdfråga. Det kan handla om skattesatser, "dåliga" sjukförsäkringar, att de inte får "bli proffs" i norska landsortsklubbar etc. Sedan är det fritt fram att svara för den ena slöa insatsen efter den andra, som exempelvis under den allsvenska hösten 2009 då åtminstone Ishi klart höll tveksam allsvensk klass.

Det är i det läget som en fotbolls-Boork borde komma in och ta dem i örat.