Att provocera

Låt mig för en stund bli personlig. Bekanta, vänner och andra människor som jag har mött i mitt liv har då och då låtit mig veta att jag är duktig på att provocera andra. Och visst är jag det, men ibland undrar jag vad det beror på, för Gud vet att det långt ifrån alltid är medvetet. Som igår till exempel. Jag hade publicerat en truppgenomgång - ett alster som jag själv tyckte var på gränsen till att hålla för publicering. Det var i mina ögon ett tråkigt och intetsägande inlägg, något som man skulle kunna hitta på vilken fotbollsblogg som helst.

Lite teknikaliter först: Jag har bloggers kommentargranskning aktiverad, vilket innebär att jag får ett mail när någon försöker lägga in en ny kommentar. Den främsta anledningen till att jag har funktionen igång är att jag ska veta när någon kommenterar ett gammalt inlägg och som ni kan läsa nedan har jag mycket sällan censurerat utom när det har rört sig om lagbrott, rena hot och liknande. Hur som helst, här är vad som damp ner från signatur "Philip":

"Håller du på blåvitt, eller vad fan är det frågan om? Har som tur väl inte läst så mycket av din tidigare skit, men av det jag läst och sett, både här och på SF, så verkar du vara en fruktansvärt osympatisk och negativ person. Blogga om vilka rakblad du skär dig bäst med istället.. Fyfan.."

Några minuter senare, innan jag hade bestämt mig för hur jag skulle svara, damp nästa kommentar in:

"För övrigt, jävligt fegt att inte låta kommentrarer du inte skulle gilla, ligga synligt. Men det är klart, nu förstår jag. Det är ju därför det inte syns några åsikter."

Då bestämde jag mig för att inte publicera den första kommentaren. Jag godkände den andra istället och svarade så här:

"Philip: Under mina, vad blir det ... fem eller sex år som bloggare har jag nekat högst fem kommentarer tror jag. Jag hade mycket väl kunnat ta med din kommentar där du bland annat uppmanade mig att skriva om när jag skär mig i armarna, men eftersom du inte vet någonting om mig tyckte jag att det var ganska obehagligt, osympatiskt och intelligensbefriat. Bara för att det är enkelt att lägga in en kommentar betyder det inte att det är lämpligt att skriva vilken skit som helst."

***

Vid sidan om min mission, som i korta drag går ut på att rädda världen, är jag väldigt intresserad av generell samhällsutveckling. Jag funderar ofta på vad vi människor egentligen håller på med. Det här internetfenomenet, att folk vräker ur sig precis vilken skit som helst bara för att det är möjligt, är jag knappast först att belysa, men jag funderar över om detta primitiva sätt att uttrycka sig på speglar avsändarens personlighet eller om det bara handlar om en tillfällig sinnesförvirring. Vad skulle hända om jag imorgon bitti konfronterade "Philip" IRL och undrade vad han menade? Skulle han bli aggressiv? Skulle han skämmas? Eller skulle han vara likgiltig? Jag vet inte.

Men vad är det då som gör att folk spyr ut sitt hat på ett så bedrövligt vis som möjligt? Och hur kommer det sig att någon som jag överhuvudtaget rör upp så mycket känslor? Visst har jag kallat typ Ralf Edström för idiot någon gång och jag har väl varit rätt hård mot såväl spelare som ledare inom Elfsborg samt sågat en del journalister och andra mediajönsar, men är det rimligt att låta sig provoceras så till den milda grad att man lägger in sådan skit? Och vad skrev jag som föranledde kommentarerna ovan? Ett inlägg om Elfsborgs målvakter och backar. Är det någon mer än jag som undrar vad fan det är frågan om? Vad är det för märklig värld vi lever i egentligen?

Nu är det inte enbart anonyma flanar som uttrycker ett oproportionerligt hat mot min handel och vandel. Eric Klefberg, nöjesredaktör på Borås Tidning, fick exempelvis för ett par år sedan den briljanta idén att i sin blogg hänga ut mig med namn, vad jag hade arbetat med och antydde samtidigt att min dåvarande yrkesroll gjorde mig till en mindre värd människa. Det var givetvis ett grovt pressetiskt övertramp, vilket dåvarande chefredaktören Jan Öjmertz förhoppningsvis gjorde klart för honom eye to eye, men vad var det som utlöste aggressionen som ledde till denna kränkning av min person? Jo, jag hade tidigare recencerat BT-bloggarna och slagit fast att Klefbergs numera nedlagda blogg var meningslös och att han troligen var MUF:are. Var det en provokation? Ja, kanske det. Alltså, jag försöker ju se mitt eget ansvar i samhällsutveckligen här och som jag inledningsvis skrev har till och med vänner förklarat att jag har en provokativ ådra som jag själv inte alltid är medveten om. Det är klart att även jag, som alla andra, har sidor som bör slipas och det är varje enskild människas ansvar att konstant jobba med sig själv. Men ändå kan jag inte låta bli att undra om det verkligen är jag som är "the bad guy" ...