Carl XVI Gustaf och min syn på monarkin

I dessa dagar är det många som efterlyser min syn på monarkin och vår nuvarande konung, Carl XVI Gustaf. Jag tänker därför mycket kort redogöra för min ståndpunkt, för att på så vis påverka opinionen i riktning mot det goda och sanna.

Det är naturligtvis inte särskilt kontroversiellt att påpeka att monarkin är en gammal kvarleva från en fördemokratisk tid. Ett modernt samhälle bör givetvis inte förknippas med något så otidsenligt och tramsigt som ett kungahus. Vi har som bekant även en regering som förespråkar en så kallad arbetslinje, som bland annat innebär att människor som inte är produktiva ska förnedras och förödmjukas. Kungahuset borde således enligt dessa argument avskaffas omedelbart och leva på andra typer av bidrag än apanaget. Ändå visar det sig i undersökning efter undersökning att kungahuset har ett fortsatt starkt stöd bland folket, även efter de senaste tidens pikanta skriverier angående strippklubbar, otrohetsaffärer och umgänge med grovt kriminella element. I den borgerliga demokratin måste folkets vilja respekteras, hur påverkade detta folk än är av den kapitalistiska sanningsregimen och den borgerliga hegemonin.

Röster höjs i och för sig för att konungen ska abdikera och lämna plats åt sin mer populära dotter, men vad det ska vara bra för kan jag inte riktigt begripa. Kronprinsessan och hennes lika okarismatiska make kan mycket väl vara konungariket Sveriges tråkigaste personer, till skillnad från kungen och drottningen som väl får anses som relativt underhållande i jämförelse.

Så om vi nu överhuvudtaget ska ha kvar den här gamla tramsiga monarkin så vill jag definitivt behålla Carl XVI Gustaf.