Star Wars-kön

2005-05-15
Jag vet inte om det är pollen i luften eller om jag har dragit på mig en förkylning, men näsa och ögon rinner och jag känner mig hängig.

Idag köade Hennig och jag för att få tag på biljetter till Star Wars-premiären. Det fanns en lista att skriva upp sig på när man kom dit, ungefär som att ta en kölapp, och vi blev nr 69 och 70. Hennig hade med sig sin kamera och tog lite bilder på ”undermänniskorna” som han kallade dem. Vi tyckte båda att köandet var lite under vår värdighet egentligen, jag menar - jag har väntat på den här filmen i över 20 år och tvingades nu ställa mig bakom fjortisar och nördar som sprang omkring och lekte med plastsvärd som de hade köpt i närmaste leksaksaffär för en femtilapp. Vi borde ha blivit bjudna till George Lucas förhandsvisningar i USA, tillsammans med Spielberg, Scorsese, De Palma och allt vad de heter. Sedan hade jag skitit i att åka då jag med undantag för Star Wars, wrestling och ett fåtal andra förlåtande företeelser inte gillar USA.

Plötsligt kom en (utklädd) stormtrooper förbi och folksamlingen jublade. Själv blev jag inte så imponerad för jag vet att en sådan kostym, inklusive vapen, inte kostar mer än runt 10000 spänn, och då är den varken skräddarsydd eller ens en exakt replika, snarare massproducerat blaj. Man köper alltså ett set med plastbitar som man sedan får snida till själv för att få fram rätt passform. Har man pengarna och tycker att det är en prisvärd affär, hur man nu kan tycka det, är det enkelt att skaffa sig en sådan dräkt, men jag blev ändå lite avundsjuk på grund av uppmärksamheten som han fick. Uppmärksamhet som Hennig och jag borde ha fått.

Låter jag negativ? Ja, jag tycker att Star Wars redan nu är förknippat med nörderi. Nördarna ska hålla sig till Star Trek. Fast jag kan väl säga att jag inte är på bästa humör, och den rinnande näsan och hostan gör sitt till. Det var inte kul att ägna hela dagen åt att stå i kö.

Hur som helst: När vi närmade oss kassan upptäckte Hennig att killarna som stod framför oss, och precis skulle plocka fram sina plånböcker, hade gått före i kön. ”Ni går bak” sa han med myndig röst och till min förvåning gjorde de som han sa. Vi fick fyra hyfsade platser till midnattspremiären och jag är nöjd.