torsdag, maj 27, 2010

Bonnlandet Sverige (tack och adjö)

I supportervärlden, en värld som jag för övrigt betraktar von oben numera, är det vanligt att bland annat Elfsborgare kallas "bönder" av folk som tycker att fotbollslag från marginellt större städer är bättre. Jag skulle dock med bestämdhet vilja hävda att hela vårt land är en vämjelig gödselstack som är placerad i en fallfärdig lada med alltför lågt till tak. Ett land som en radikal och framåtsträvande figur som Röd Guling, för sin egen mentala hälsas skull, kanske borde göra bäst i att lämna egentligen. Följande punkter bekräftar denna tes:

  • Stefan och Kristers, dansbandens och melodifestivalens popularitet.
  • Ett parti som Sverigedemokraterna har i höst en reell chans att ta sig in i beslutande församling på riksnivå. Motsvariga bonnrasistiska enfrågepartier finns i och för sig av varierande storlek i övriga Europa, vilket möjligtvis kan vittna om hela vår världsdels stagnation efter östblockets kollaps.
  • Namn som Carola, Gyllene tider och Marcus Birro anses tillhöra en kulturell elit.
  • Regeringen och övriga borgerliga partier i riksdagen.
  • Dess propagandaorgan i form av privatägd svensk media.
  • Kungahuset med samma ovanstående propagandaorgan, utöver dess egna statligt finansierade propagandaorgan.
  • Elfsborgs informationsavdelning.

Det kanske tveklöst främsta kännetecknet för Sveriges efterblivenhet är emellertid skådespelarensemblen i filmer från SF - svensk filmindustri. Jag har många gånger undrat varför exempelvis den begränsade "Mr One Dimensional" Persbrandt måste spela samma roll i alla filmer oavsett genre som produceras. Ni vet en robot med stel mimik som, när han fäller en replik, låter som att han fäller någonting annat, ur rektum, ner i toaletten, med ett plums. Eller Kjell Bergkvist, som den lite farlige rebellen med vasst munläder och höga tankar om sig själv. (Ungefär som han verkar vara i verkligheten av intervjuer i radio och TV att döma. Det vore väl mig förmätet att påstå att jag är en god skådespelare, men om jag får spela mig själv är jag inte helt oäven. Och det är en jävligt bra roll, när jag tänker efter påminner den om Bergkvists.)

Hur som helst blir jag inte förvånad när Bergkvist nu castas som Åsa-Nisse i nyinspelningen (varför?) av bonnläppen från Knohults bataljer med Sjökvisten, länsman och allt vad de heter. Det ska bli ofantligt spännande att se när Bergkvist gör en Jack-Harald av John Elfströms gamla rollfigur ...

4 kommentarer:

Anonym sa...

Först LOST, sedan 24 och nu detta... "Why do all good things come to an end?" *snyft*

bloggare på icedaniel.se sa...

Du är LOST i huvudet.

Fulle-Dulle Torsk sa...

Åsa-Nesse e' Jag

Elfsborg sa...

Alla goda ting har ett slut. Adjö!