Mitt första minne av Bella var när han tog emot Gunnar Gren-stipendiet och fick träna med Milan som 14-åring. Jag minns att han sa till journalisterna att hans målsättning var att bli en av de bästa spelarna i världen och redan då fick han en stämpel på sig som kaxig av folk som inte förstår sig på star quality.
Bellas kanske viktigaste minne av mig var när vi några år äldre (fysiskt är vi mer eller mindre jämnåriga) hamnade på samma fest på Byttorp. Han stod där med sina manliga hangaraounds och några tjejer så jag beslöt mig för att dela med mig av ett par trix. Jag visade överstegsfinten, kroppsfinten och gav dessutom några visdomsord på vägen. Året därpå blev han allsvensk skyttekung.
Bella har alltid och kommer alltid att vara min favoritspelare och för mig blir Elfsborg aldrig det samma utan honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Khadaffis nya liv
H äromnatten drömde jag om Khadaffi. Det började med att bommen gick ner framför den järnvägsövergång som jag skulle korsa. Snart rusade tåg...
1 kommentar:
Förbannat tråkigt att Bella inte fått en riktig chans av Haglund. Helt övertygad om att han hade producerat minst lika mycket poäng som både Jawo och Keene lyckats skrapa ihop tillsammans.
Valet att därmed lägga skorna på hyllan är förståligt.
Hoppas han får den rejäla avtackning vid säsongspremiären som han förtjänar.
Tack för tiden i gulsvart Bella!
Skicka en kommentar