Låt mig för en stund bli personlig. Bekanta, vänner och andra människor som jag har mött i mitt liv har då och då låtit mig veta att jag är duktig på att provocera andra. Och visst är jag det, men ibland undrar jag vad det beror på, för Gud vet att det långt ifrån alltid är medvetet. Som igår till exempel. Jag hade publicerat en truppgenomgång - ett alster som jag själv tyckte var på gränsen till att hålla för publicering. Det var i mina ögon ett tråkigt och intetsägande inlägg, något som man skulle kunna hitta på vilken fotbollsblogg som helst.
Lite teknikaliter först: Jag har bloggers kommentargranskning aktiverad, vilket innebär att jag får ett mail när någon försöker lägga in en ny kommentar. Den främsta anledningen till att jag har funktionen igång är att jag ska veta när någon kommenterar ett gammalt inlägg och som ni kan läsa nedan har jag mycket sällan censurerat utom när det har rört sig om lagbrott, rena hot och liknande. Hur som helst, här är vad som damp ner från signatur "Philip":
"Håller du på blåvitt, eller vad fan är det frågan om? Har som tur väl inte läst så mycket av din tidigare skit, men av det jag läst och sett, både här och på SF, så verkar du vara en fruktansvärt osympatisk och negativ person. Blogga om vilka rakblad du skär dig bäst med istället.. Fyfan.."
Några minuter senare, innan jag hade bestämt mig för hur jag skulle svara, damp nästa kommentar in:
"För övrigt, jävligt fegt att inte låta kommentrarer du inte skulle gilla, ligga synligt. Men det är klart, nu förstår jag. Det är ju därför det inte syns några åsikter."
Då bestämde jag mig för att inte publicera den första kommentaren. Jag godkände den andra istället och svarade så här:
"Philip: Under mina, vad blir det ... fem eller sex år som bloggare har jag nekat högst fem kommentarer tror jag. Jag hade mycket väl kunnat ta med din kommentar där du bland annat uppmanade mig att skriva om när jag skär mig i armarna, men eftersom du inte vet någonting om mig tyckte jag att det var ganska obehagligt, osympatiskt och intelligensbefriat. Bara för att det är enkelt att lägga in en kommentar betyder det inte att det är lämpligt att skriva vilken skit som helst."
***
Vid sidan om min mission, som i korta drag går ut på att rädda världen, är jag väldigt intresserad av generell samhällsutveckling. Jag funderar ofta på vad vi människor egentligen håller på med. Det här internetfenomenet, att folk vräker ur sig precis vilken skit som helst bara för att det är möjligt, är jag knappast först att belysa, men jag funderar över om detta primitiva sätt att uttrycka sig på speglar avsändarens personlighet eller om det bara handlar om en tillfällig sinnesförvirring. Vad skulle hända om jag imorgon bitti konfronterade "Philip" IRL och undrade vad han menade? Skulle han bli aggressiv? Skulle han skämmas? Eller skulle han vara likgiltig? Jag vet inte.
Men vad är det då som gör att folk spyr ut sitt hat på ett så bedrövligt vis som möjligt? Och hur kommer det sig att någon som jag överhuvudtaget rör upp så mycket känslor? Visst har jag kallat typ Ralf Edström för idiot någon gång och jag har väl varit rätt hård mot såväl spelare som ledare inom Elfsborg samt sågat en del journalister och andra mediajönsar, men är det rimligt att låta sig provoceras så till den milda grad att man lägger in sådan skit? Och vad skrev jag som föranledde kommentarerna ovan? Ett inlägg om Elfsborgs målvakter och backar. Är det någon mer än jag som undrar vad fan det är frågan om? Vad är det för märklig värld vi lever i egentligen?
Nu är det inte enbart anonyma flanar som uttrycker ett oproportionerligt hat mot min handel och vandel. Eric Klefberg, nöjesredaktör på Borås Tidning, fick exempelvis för ett par år sedan den briljanta idén att i sin blogg hänga ut mig med namn, vad jag hade arbetat med och antydde samtidigt att min dåvarande yrkesroll gjorde mig till en mindre värd människa. Det var givetvis ett grovt pressetiskt övertramp, vilket dåvarande chefredaktören Jan Öjmertz förhoppningsvis gjorde klart för honom eye to eye, men vad var det som utlöste aggressionen som ledde till denna kränkning av min person? Jo, jag hade tidigare recencerat BT-bloggarna och slagit fast att Klefbergs numera nedlagda blogg var meningslös och att han troligen var MUF:are. Var det en provokation? Ja, kanske det. Alltså, jag försöker ju se mitt eget ansvar i samhällsutveckligen här och som jag inledningsvis skrev har till och med vänner förklarat att jag har en provokativ ådra som jag själv inte alltid är medveten om. Det är klart att även jag, som alla andra, har sidor som bör slipas och det är varje enskild människas ansvar att konstant jobba med sig själv. Men ändå kan jag inte låta bli att undra om det verkligen är jag som är "the bad guy" ...
- proletariatets kulturella oas och nätets mest intressanta bevakning av IF Elfsborg.
fredag, januari 21, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Khadaffis nya liv
H äromnatten drömde jag om Khadaffi. Det började med att bommen gick ner framför den järnvägsövergång som jag skulle korsa. Snart rusade tåg...
-
S om reaktion på Robert Laul-samtalet tänkte jag att Expressens Mathias Lühr skulle passa in som nästa inslag i serien. Således fick Lühr fö...
-
J ag vet inte vad som gör mig mest trött. Att Baraben "avslöjar" det här ca två veckor för sent, eller att jag upptäckte deras ar...
8 kommentarer:
Det är ju så, folk gillar att uppröras över harmlösa och oförargliga människor, vad dessa än pysslar med. Jag är nästan helt övertygad om att det i de allra flesta fall handlar om avundsjuka. Den hatiske ser någonting som han/hon själv vill ha/åstadkomma. Jättevanligt i bloggvärlden. Jag vet för jag har själv varit där. Inte för att jag någonsin gett uttryck för min avundsjuka, men hatisk har jag känt mig. Hatisk och avundsjuk.
Mycket bra inlägg. Mycket bra.
"Det här internetfenomenet, att folk vräker ur sig precis vilken skit som helst bara för att det är möjligt, är jag knappast först att belysa, men jag funderar över om detta primitiva sätt att uttrycka sig på speglar avsändarens personlighet eller om det bara handlar om en tillfällig sinesförvirring."
Snälla Peter. Du är ju själv en av de som använder nätet för att söka uppmärksamhet och bekräftelse. Men du vågar inte stå för det du skriver med ditt eget namn, utan skapar ett jävligt barnsligt alias som Rödguling för att leva ut dina fantasier på Internet. Det är väldigt svårt att respektera ditt inlägg när du själv är en av dem som du
Gnäller på. Det blir inte särskilt trovärdigt. Fram med din identitet och en bild på dig sjäv, så får vi se om du verkligen vågar stå för det du skriver.
Anonym: Nej, men den där tolkningen är ju så fel som den kan bli. Den här frågan är väldigt svår att diskutera med folk som inte är intresserade av konst, och ditt svar tyder på att du inte förstår vad jag håller på med.
Vidare begriper jag inte hur du kopplar ihop mitt citat med det som jag angriper. I princip har jag aldrig skrivit någonting som jag inte kan stå för, vad du nu menar med det. Ja, vad menas med det egentligen? En konstnär kan i ett samanhang skapa ett konstverk av sin egen avföring, men innebär det att konstnären lever ut sina egna fantasier? Att han är korprofag? Tveksamt. Om det är angrepp på personer som du syftar på handlar det som om ett par idotförklaringar, att en del spelare inte gör sitt jobb och att Lühr och några till är bedrövliga journalister. Jag har inga problem att "stå för" dessa åsikter privat, varför skulle det vara så kontroversiellt? Men för mig handlar det inte frågan om att stå till svars för åsikter, det handlar om att uttrycka sig på ett civiliserat vis. Philip får gärna tycka att min blogg suger, att jag är idiot och till och med blåvitare, men om du inte begriper skillnaden i nyans där så är det nog ingen idé att jag försöker upplysa dig om konstnärskapet heller.
Då det uppenbarligen verkar vara viktigt kan jag i alla fall tala om för dig att jag lanserade denna blogg helt öppet under eget namn på ett offentligt debattfora en gång i tiden. Med tiden växte läsarskaran och därmed ökade andelen läsare som inte kände mig vid namn, men min identitet har aldrig varit någon hemlighet. Jag brukar svara när någon frågar. Mitt namn är inte intressant i sammanhanget bara och jag tycker inte om att diskutera mitt privatliv i detta sammanhang, eller tvärtom, att diskutera dessa frågor med främlingar IRL. Framförallt på grund av att det är svårt att förklara för någon som inte begriper. Men är inte denna ståndpunkt som jag har försökt förtydliga egentligen motsatsen till det som du anklagar mig för?
Anonym: Du har ju verkligen ingen koll alls. Jag tycker att detta ör mycket enkelt. Röd Gulings "påhopp" har aldrig varit i närheten av intelligensbefriad klass som till exempel "blogga om vilka rakblad du bäst skär dig i armarna med". Vem skulle kunna "stå för" ett sådant uttalande irl? Det är ju bara rena fördomar utan någon som helst grund. Sandlådefasoner. Som Röd Guling skriver i kommentaren "Jag har inga problem att "stå för" dessa åsikter privat..". Nej, och varför? Jo han för till skillnad från "Philip" intelligenta och genomtänkta resonemang och häver inte ur sig vilken dynga som helst.
Tillägg: Vad jag menar är alltså att det är skillnad på "påhopp" och påhopp. Och vad jag menar med intelligenta och genomtänkta resonemanag är: Röd Guling skulle aldrig/har aldrig i exempelvis i en matchrapport kastat ur sig "Anders Svensson är en jävla kukjävel som borde ta livet av sig. Fan vad jag hatar han! Fyfan!". Jag tycker det är barnslig och helt orimligt att ens jämföra. Vad det handlar om är det obehagliga och okontrollerade hatet som florerar i blogg och internetvärlden, och som måste angripas.
Kom ner på jorden Röd Guling! Du skriver en blogg om Elfsborg. Inte en bok som skall vinna Nobelpriset i litteratur.
Jag förstår inte att jag är här och läser. Sämre smörja får man leta efter.
Senaste anonym: Nu förolämpar du mig. Skriver bloggar om Elfsborg är det andra som gör och om det är sånt som intresserar dig kan du läsa där.
Röd Guling är en kulturpersonlighet och en världsförbättrare, som förtjänar bättre än osnutna skitkommentarer från såväl "Kreti" som "Pleti".
Skicka en kommentar