Att provocera

Låt mig för en stund bli personlig. Bekanta, vänner och andra människor som jag har mött i mitt liv har då och då låtit mig veta att jag är duktig på att provocera andra. Och visst är jag det, men ibland undrar jag vad det beror på, för Gud vet att det långt ifrån alltid är medvetet. Som igår till exempel. Jag hade publicerat en truppgenomgång - ett alster som jag själv tyckte var på gränsen till att hålla för publicering. Det var i mina ögon ett tråkigt och intetsägande inlägg, något som man skulle kunna hitta på vilken fotbollsblogg som helst.

Lite teknikaliter först: Jag har bloggers kommentargranskning aktiverad, vilket innebär att jag får ett mail när någon försöker lägga in en ny kommentar. Den främsta anledningen till att jag har funktionen igång är att jag ska veta när någon kommenterar ett gammalt inlägg och som ni kan läsa nedan har jag mycket sällan censurerat utom när det har rört sig om lagbrott, rena hot och liknande. Hur som helst, här är vad som damp ner från signatur "Philip":

"Håller du på blåvitt, eller vad fan är det frågan om? Har som tur väl inte läst så mycket av din tidigare skit, men av det jag läst och sett, både här och på SF, så verkar du vara en fruktansvärt osympatisk och negativ person. Blogga om vilka rakblad du skär dig bäst med istället.. Fyfan.."

Några minuter senare, innan jag hade bestämt mig för hur jag skulle svara, damp nästa kommentar in:

"För övrigt, jävligt fegt att inte låta kommentrarer du inte skulle gilla, ligga synligt. Men det är klart, nu förstår jag. Det är ju därför det inte syns några åsikter."

Då bestämde jag mig för att inte publicera den första kommentaren. Jag godkände den andra istället och svarade så här:

"Philip: Under mina, vad blir det ... fem eller sex år som bloggare har jag nekat högst fem kommentarer tror jag. Jag hade mycket väl kunnat ta med din kommentar där du bland annat uppmanade mig att skriva om när jag skär mig i armarna, men eftersom du inte vet någonting om mig tyckte jag att det var ganska obehagligt, osympatiskt och intelligensbefriat. Bara för att det är enkelt att lägga in en kommentar betyder det inte att det är lämpligt att skriva vilken skit som helst."

***

Vid sidan om min mission, som i korta drag går ut på att rädda världen, är jag väldigt intresserad av generell samhällsutveckling. Jag funderar ofta på vad vi människor egentligen håller på med. Det här internetfenomenet, att folk vräker ur sig precis vilken skit som helst bara för att det är möjligt, är jag knappast först att belysa, men jag funderar över om detta primitiva sätt att uttrycka sig på speglar avsändarens personlighet eller om det bara handlar om en tillfällig sinnesförvirring. Vad skulle hända om jag imorgon bitti konfronterade "Philip" IRL och undrade vad han menade? Skulle han bli aggressiv? Skulle han skämmas? Eller skulle han vara likgiltig? Jag vet inte.

Men vad är det då som gör att folk spyr ut sitt hat på ett så bedrövligt vis som möjligt? Och hur kommer det sig att någon som jag överhuvudtaget rör upp så mycket känslor? Visst har jag kallat typ Ralf Edström för idiot någon gång och jag har väl varit rätt hård mot såväl spelare som ledare inom Elfsborg samt sågat en del journalister och andra mediajönsar, men är det rimligt att låta sig provoceras så till den milda grad att man lägger in sådan skit? Och vad skrev jag som föranledde kommentarerna ovan? Ett inlägg om Elfsborgs målvakter och backar. Är det någon mer än jag som undrar vad fan det är frågan om? Vad är det för märklig värld vi lever i egentligen?

Nu är det inte enbart anonyma flanar som uttrycker ett oproportionerligt hat mot min handel och vandel. Eric Klefberg, nöjesredaktör på Borås Tidning, fick exempelvis för ett par år sedan den briljanta idén att i sin blogg hänga ut mig med namn, vad jag hade arbetat med och antydde samtidigt att min dåvarande yrkesroll gjorde mig till en mindre värd människa. Det var givetvis ett grovt pressetiskt övertramp, vilket dåvarande chefredaktören Jan Öjmertz förhoppningsvis gjorde klart för honom eye to eye, men vad var det som utlöste aggressionen som ledde till denna kränkning av min person? Jo, jag hade tidigare recencerat BT-bloggarna och slagit fast att Klefbergs numera nedlagda blogg var meningslös och att han troligen var MUF:are. Var det en provokation? Ja, kanske det. Alltså, jag försöker ju se mitt eget ansvar i samhällsutveckligen här och som jag inledningsvis skrev har till och med vänner förklarat att jag har en provokativ ådra som jag själv inte alltid är medveten om. Det är klart att även jag, som alla andra, har sidor som bör slipas och det är varje enskild människas ansvar att konstant jobba med sig själv. Men ändå kan jag inte låta bli att undra om det verkligen är jag som är "the bad guy" ...

Truppgenomgång

Jag tänkte mest för min egen skull lista truppspelarna med mina omdömen och här är det bäst att lägga in en reservation för glömska. Hur som helst kan vi börja med målvakter och backar, sedan får vi se om tid finns att behandla de offensiva platserna så småningom.

Målvakter
Jesper C - Hypad värvning som ännu inte har visat någonting. Verkar ha stor pondus och auktoritet i straffområdet, men det hade Hedman också. Tror ändå att han håller allsvensk toppklass.
Ante Covic - Har fått extremt mycket oförtjänt kritik och Haglunds petning i samband med VM var bedrövlig att se. Jag hoppas att Ante blir kvar för då är det troligt att vi har allsvenskans bästa målvaktsuppsättning.
Andreas A - Saknar uppfattning för att kunna göra en bedömning av honom.

Kommentar: Ser bra ut.

Backar
Martin Andersson - En personlig ofavorit. Kan vara dominant i 89 av 90 minuter och sedan svara för ett obegripligt matchavgörande misstag. Jag trodde länge att han skulle jobba bort det med rutin, men nu är väl grabben 30 och han är uppenbarligen oförbätterlig. Verkar dock ha stort förtroende hos Haglund.
Johan Karlsson - Var i många år Elfsborgs jämnaste, bästa och tillsammans med Hasse B viktigaste spelare. Det är han inte längre.
Gary Wikström - Har fått sina chanser men inte tagit dem. Begränsad fotbollsspelare som tyvärr även har haft mycket otur när hans chansbrytningar har renderat i straffar och baklängesmål. Misslyckad värvning helt enkelt.
Johan Sjöberg - Gammal kämpe som obegripligt nog fortfarande är kvar i truppen. Borde varva ner på betydligt lägre nivå då varken kropp eller kunnande räcker till.
Hult - Jag vet inte om Haglund ser honom som back eller mittfältare och jag har sett honom för lite för att uttala mig om han är ett realistiskt alternativ på vänsterbacken.
Anton Lans - Hypas just nu väldigt mycket på olika forum, bland annat som vänsterback. Den enda grunden i denna hype verkar vara att Lans är vänsterfotad vilket tydligen räcker för att vara vänsterback enligt många forumskribenter. Jag är skeptisk.
Briar Farai - Hypades hårt av polare på svenska fans-forumet för ett par år sedan, men har inte visat någonting som tyder på att han håller allsvensk klass.
Jesper Arvidsson - Verkar vara tillbaka efter längre utlåning till Åtvidaberg. Vad jag minns hade han en fin vänsterfot och inte så mycket mer. Tveksam.
Andreas Augustsson - Måttlig talang, men tar igen bristerna på andra sätt.
Jon Jönsson - Augustssons motsats. Han har egentligen allt utom huvudet. Jag tror att han kommer att lyfta tack vare Kejsarn.
Andreas Klarström - Gjorde bra ifrån sig i höstas, åtminstone till en början. Sänkte sig något mot slutet, men det var han ju inte ensam om. Av erfarenhet vet man att Klarström mentalt inte är en spelare som lyfter ett lag, men han har boll i sig och jag gillar spelartypen.
Daniel Mobaeck - Personligen har jag mycket svårt att se att han återigen skulle vara aktuell för backlinjen, men man vet aldrig med Haglund. Jag ser hellre Mobaeck som högerback än i en offensiv position i och för sig.

Kommentar: Bortsett från att en vänsterback av allsvensk toppklass ser ut att saknas är det inte många i truppen som är material för main events enligt min bedömning. Kvantitet snarare än kvalitet. Jon och Augustsson känns givna i mitten när de är friska, men på högerbacken är det möjligt att Haglund bänkar Klarström till förmån för någon av sina favoriter Andersson, Mobaeck eller Karlsson. Alternativet Karlsson till vänster är inte heller omöjligt. Jag har mycket svårt att se att Hult eller Arvidsson är realistiska alternativ i Haglunds ögon. Det är således upplagt för vilda känsloyttringar på exempelvis Ålgårdsläktaren och Vigule om ingen värvning görs, och det kan ju på sätt och vis vara kul.

Haglunds forskning

Jag är ju sedan tidigare inte medlem i Haglunds fanclub och dagens BT-artikel är så intellektuellt nedreglerad att jag funderar på att förlänga hemmamatchbojkotten, trots att Bella-frågan är "löst" eller åtminstone har blivit inaktuell.

- Jag har kommit fram till att det lag som släpper in minst mål ofta vinner guld, säger Haglund på ett ungefär och hänvisar till statistik från 16 europeiska ligor utan att närmare gå in på vilka eller hur urvalet har gjorts.

Nu väntar vi på Wettergrens rapport om att solen är gul, himlen är blå och att avföringen (oftast) är brun.

Der Kaiser / The emperor / Kejsarn

Andreas Augustsson är tillbaka. (Eller "Augotsson" som en av stjärnorna på det fantastiska debattforat vigule skrev.) Hur vill ni att jag ska kommentera det? Jag har nästan glömt bort hur jag brukade göra så det får bli lite som det blir.

Jag tycker naturligtvis att det är en bra värvning. Jon är för slö och överspänd för att leda en backlinje själv (och tillsammans med Martin A blir det katastrof) så det här var precis vad han behövde, även om han kanske inte fattar det själv. Jon är tekniskt sett en av allsvenskans bästa mittbackar och tveklöst den bäste huvudspelaren fysiskt betraktat, men mentalt har han huvudet under armen. Augustssons talang räcker egentligen inte längre än att vara en funktionell fotbollsspelare, men hans karaktär lyfter en hel backlinje och kanske ännu mer. Därför är det mycket troligt att vi äntligen har ett mittlås värdigt ett topplag igen och att den förste som gnäller över att planerna är leriga i vår åker på en lavett signerad Kejsarn.

Synd att både Augustsson och Anders börjar närma sig pensionen. Dessa fältherrar kommer inte att leda Elfsborg mer än max två säsonger till så det är bara att hoppas att vi får ut så mycket av dem som möjligt innan de lägger av.

Att bära hela världens öde på sina axlar

Den senaste tiden har jag såväl IRL som via mail, facebook och andra kanaler blivit överöst med requests av den här typen: "Snälla Röd Guling. Kan inte du börja uppdatera din blogg igen?"

Jag har länge varit skeptisk. Efter allt fint som jag gjorde och enbart fick käftsmällar tillbaka kändes bloggandet tröstlöst, ungefär som ett trist jobb kan göra. Flera andra tråkigheter inträffade dessutom under 2010, bland annat valresultatet, Bella-affären, lanseringen av Elfsborgs nya hemsida etc. Därför var jag tvungen att lämna landet för att dels få distans till Sverige, dels finna mig själv igen.

Jag reste till hemlig ort för att andas. För att lämna dammet, oset, stanken, köttet och döden bakom mig. Varje morgon lät jag det himmelska ljuset smeka min nakna kropp tills mitt medvetande, så som jag en gång kände det, upphörde att existera.

Efter flera veckors intensiva övningar fick jag slutligen kontakt med en högre utvecklad intelligens som vi för enkelhetens skull kan kalla Smith. Smith förklarade att jag fortfarande hade en viktig funktion, att det fortfarande fanns ett stort tomrum att fylla. "Det finns så mycket skräp på er planet och du är en av ett fåtal rättskaffens hedersmän som har genomskådat bluffen och som kan uttrycka er begripligt för eftervärlden." Ungefär så lät det om jag tillåts översätta Smiths telepatiska energivågor till ett språk som ni förstår.

Därför tänker jag i brist på andra lämpliga uttryckskanaler börja använda denna blogg igen. Jag lovar inte dagliga uppdateringar. Jag har inga kvantitetsrelaterade löften överhuvudtaget att komma med. Trots att jag bär hela världens öde på mina axlar tar jag dagen som den kommer.

Att visa mig respekt

Genom åren har många mer eller mindre kortlivade IFE-bloggare ploppat upp runtom www. Alla minns väl Bornes protestblogg som jag avverkade här och här då det begav sig. Nu har ytterligare en gulsvart blogg sett dagens ljus och med tanke på att jag själv har dragit mig tillbaka kan det vara på sin plats att visa vägen. Därför bjuder jag på ett stycke text som denne bloggare kan klistra in i en kommande uppdatering och som framtida nya IFE-bloggare kan använda som öppningsinlägg:

"Vi supportrar till IF Elfsborg har genom åren varit lyckligt lottade att finna bloggosfärens främste i våra led. Därför vore det mig förmätet att öppna mitt bloggande utan att visa Röd Guling den respekt som han förtjänar. Jag kan bara hoppas att Röd Guling tycker att min blogg kan fungera som ett komplement till hans mästerskap och inte ser mig som en dålig kopia. All heder åt Röd Guling."

Svårare än så behöver det inte vara.

Bella

Mitt första minne av Bella var när han tog emot Gunnar Gren-stipendiet och fick träna med Milan som 14-åring. Jag minns att han sa till journalisterna att hans målsättning var att bli en av de bästa spelarna i världen och redan då fick han en stämpel på sig som kaxig av folk som inte förstår sig på star quality.

Bellas kanske viktigaste minne av mig var när vi några år äldre (fysiskt är vi mer eller mindre jämnåriga) hamnade på samma fest på Byttorp. Han stod där med sina manliga hangaraounds och några tjejer så jag beslöt mig för att dela med mig av ett par trix. Jag visade överstegsfinten, kroppsfinten och gav dessutom några visdomsord på vägen. Året därpå blev han allsvensk skyttekung.

Bella har alltid och kommer alltid att vara min favoritspelare och för mig blir Elfsborg aldrig det samma utan honom.