Bra poängutdelning

Match på den rödaste av dagar mot högavlönade kommunalarbetare. Om jag inte hade sett den här tillställningen på tv kunde det ha varit läge att på läktarplats försöka elda igång en liten demonstration mot den dåliga match som lagen hade mage att bjuda den betalande publiken på.

Första halvlek var pinsamt dålig men Elfsborg fick i alla fall ett tidigt ledningsmål genom Andreas Augustsson som via Ishi-frispark blev helt ren och med bakhuvudet kunde nicka bollen förbi en taffligt agerande Daniel Andersson i HIF-målet. Det var i princip det enda som hände i första och Elfsborg kunde hålla undan tack vare att HIF var ännu sämre. Andra halvlek fortsatte i samma ickekvalitativa stil med den skillnaden att HIF lyfte sig något medan Elfsborg började uppträda virrigt.

Jag såg ju inte ÖSK-fighten, vars första halvlek lär ha varit något utöver det vanliga i fråga om uselhet, men jag vågar nog påstå att gårdagens andra halvlek hör hemma bland de senaste två årens spelmässiga bottennoteringar. Å andra sidan vet vi hur svårt det har varit att plocka poäng på Olympia och det är klart att psykologin spelar in vid ställningen 1-o och med tre 1-1-matcher i ryggsäcken. Det är inte säkert att jag hade gjort det bättre.

På tal om psykologi så tycker jag att Haglund gjorde rätt som lät mannen med historiens längsta formsvacka vara kvar på planen på bekostnad av den minst lika dålige Ishizaki. Om en spelare ligger på gränsen till landslaget ska man kunna begära mer och det räcker väl med att Holmén och Anders är givna på mittfältet oavsett hur dåligt de än spelar. Alexanderssons problem sitter i huvudet och det kan vara rätt att ge honom fortsatt förtroende, om nu Bajrami lika gärna kan hoppa in på högerkanten.

Vidare får någon gärna upplysa mig om varför Holmén har börjat slå hörnor igen. Elfsborgs usla hörnstatistik från förr berodde ju till stor del på att Klarström inte nådde fram till straffområdet och att Holmén, precis som igår, slog hälften av hörnorna över kortlinjen. Bedrövligt!

Nej, tre poäng, bruten Olympia-svit och kontakt med toppen var som sagt det enda att glädjas åt. Jag tror emellertid inte att det här dåliga och håglösa spelet räcker till mer än i bästa fall kryss i en majoritet av allsvenskans 26 omgångar.

(Ilola var dock bra, och bara för att man har vant sig vid det behöver man ju inte glömma att nämna det.)

Andra bloggar om: Elfsborg, Helsingborgs IF, allsvenskan