När det var en kvart kvar byttes Mathias Svensson ut. Han hade inte lyckats med någonting mer än att reta upp mig då han några minuter tidigare i ett utmärkt läge, framspelad av Daniel Alexandersson, visade prov på ett fenomenalt segt löpsteg vilket ledde till att en bra chans rann ut i sanden. Jag tyckte att bytet borde kommit minst fem minuter tidigare men Haglund visade åtminstone att han ville vinna matchen genom att plocka in Sjöhage som är en helt annan spelartyp. Daniel Alexandersson fick samtidigt kliva av till förmån för Leandre Griffit.
Då hände allt på en gång. Samuel Holmén och Anders Svensson hade inte varit dåliga fram till dess men nu fick de ut mer av sitt spel. Med Mathias där framme har Elfsborg en spelare som möter och försöker skarva medan Sjöhage istället går i djupled och enkelt springer ifrån sin back om han får rätt passningar, och vi har ju ett par spelare på mitten som är rätt bra på att slå bollar till rätt adress. Sjöhages löpningar utan boll drar även isär motståndarnas backlinje och på detta vis fick Holmén en hel autobahn för sig själv när han lite turligt lyckades sätta 1-0 bakom Ante Covic via Marteinssons ben.
Samuel Holmén lyser av självförtroende och när han bara ett par minuter senare fick chansen från elva meter gjorde han det enda rätta i det läget. Han förnedrade Bajen genom att enkelt chippa bollen över mållinjen. Vilken skillnad det är mellan Holmén 2006 och förra årets upplaga då jag tyckte att man kunde skeppa honom. Nu är jag glad att han stannade för han har genomgående varit en av Elfsborgs absolut bästa spelare denna säsong.
3-0 var förmodligen det snyggaste målet i Borås Arenas historia. Griffit fick bollen i straffområdet av Anders Svensson som fortsatte sin löpning medan fransmannen överstegsfintade och lurade bort två Bajen-backar. I exakt rätt läge släppte han bollen till Svensson som omedelbart passade tillbaka på Griffits fötter som enkelt kunde rulla bollen i öppet mål. Det var rena rama Sovjet-hockeyn över det hela. Ett konstmål av världsklass. Jag fick tårar i ögonen.
Det var starkt av Elfsborg att vinna denna måste-match och dessutom plocka upp allsvenskans klart bästa spel när det som bäst behövdes. Anders Svensson var briljant, Samuel Holmén stark både defensivt och offensivt, backlinjen felfri och inhopparna visade att de vill och bör få starta framöver.
Andra bloggar om: Elfsborg, Hammarby, Anders Svensson, Samuel Holmén, Leandre Griffit, Mathias Svensson, Joakim Sjöhage, fotboll, allsvenskan
- proletariatets kulturella oas och nätets mest intressanta bevakning av IF Elfsborg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Khadaffis nya liv
H äromnatten drömde jag om Khadaffi. Det började med att bommen gick ner framför den järnvägsövergång som jag skulle korsa. Snart rusade tåg...
-
S om reaktion på Robert Laul-samtalet tänkte jag att Expressens Mathias Lühr skulle passa in som nästa inslag i serien. Således fick Lühr fö...
-
J ag vet inte vad som gör mig mest trött. Att Baraben "avslöjar" det här ca två veckor för sent, eller att jag upptäckte deras ar...
3 kommentarer:
Vidrig match. Det värsta - eller bästa, ur en motståndarsupporters synvinkel - är att han är så jävla ointelligent att han inte kan ruffa snyggt. Han försöker kompensera sin brist på övriga kvaliteter med tyngd, men blir avblåst varenda gång för att han är så pinsamt övertydlig.
Jämför med Hasse Berggren. Lika oschysst men kommer undan med det. Saknar honom ibland.
Inlägget ovan handlar alltså om Mathias Svensson.
Skicka en kommentar