Elfsborg - DIF i svenska cupen

Här är en något försenad matchrapport. Jag har haft fullt upp i helgen, besökt Liseberg, kopplat av och druckit saft. Samtidigt har den officiella sidan skärpt upp sig betydligt vilket är glädjande. Nu kanske någon tycker att jag har kastat sten i glashus som gnäller på andras segheter när jag själv latar mig men ni får komma ihåg att IF Elfsborg hanterar miljonbelopp varje år medan den här bloggen omsätter exakt noll kronor och noll ören.

Först vill jag skriva något om den idiotiska Borås-publiken. Vi är nu en bra bit in på Borås Arenas andra levnadsår och med den slopandet av kontanthanteringen i vändkorsen, vilket leder till att förköp är att föredra om man inte vill stå och köa vid biljettförsäljningen vid den gamla kiosken. Jag tog en sväng förbi strax innan matchstart och då ringlade sig kön långt bort till övergångsstället, varför? Hur jävla svårt kan det vara att fixa biljett i god tid? Det går att köpa plåtar på vilket ATG-ombud som helst till precis samma pris. Jag ser ingen som helst anledning till att det inte skulle kunna funka och när det funkar slipper man köer då det bara är att sträcka fram sin biljett till personen i vändkorset som river av en del och sedan låter en knalla in på arenan, snabbt och smidigt. Skärpning! Sådana här problem vittnar om att folket inte är redo för direkt demokrati utan att en proletariatets förtrupp, en partielit, måste ta kontroll och företräda folkets intressen i en övergångsperiod. Skyll inte på mig.

Matchen kom igång på utsatt tid och det var förbannat varmt, troligen årets varmaste dag i Borås. Runt 35 grader i skuggan sas det och det var i skuggan som jag satte mig ner för att bevittna denna åttondelsfinal. Det märktes att spelarna led i värmen för tempot var extremt lågt medan felpassningar och omotiverade misstag var många. Den stora snackisen handlade om att Anders Svensson skulle få en central position, strax bakom Mathias Svensson på topp. Elfsborg spelade således med en 4-2-3-1-uppställning eller 4-5-1, vilket man nu vill och med andra ord samma uppställning som andra lag i allsvenskan, typ DIF, kallar 4-3-3: Två defensiva mittfältare i Samuel Holmén och Magnus Samuelsson bildade en triangel med Anders som topp, vid deras sidor huserade Sjöhage på högerkanten och Alexandersson på vänstern. Stefan Ishizaki saknades och man får nog säga att han saknades i dubbel bemärkelse. Joakim Sjöhage var inte helt lyckad i den första halvleken. Han rörde knappt bollen men tog heller inga initiativ till att få den. Det är möjligt att hans astmatiska problem ställde till det för honom i värmen men hur som helst var han usel och i halvtid fick han se sig utbytt till förmån för Leandre Griffit. Det är nog Mathias Svenssons topposition som Sjöhage ska försöka sno åt sig, en uppgift som inte känns helt omöjlig då Matt absolut inte har visat att han ska vara en man för startelvan match efter match.

Positivt med Anders nya roll är att han kommer med betydligt mer i spelet men självförtroendet verkar vara kört i botten. Jag har läst på andra sidor att Anders var matchens gigant men det är en ren lögn. Han var stundtals skrämmande dålig, tappade mycket boll och avslutade i Lasse Nilsson-klass, ni vet fri med målvakten, strumprullare, plockpotatis typ. Samtidigt visade han vid flera tillfällen att spelsinne och passningsteknik är i behåll och om han bara får sätta en boll så tror jag att både han och Elfsborg lyfts av hans positionsbyte. Om ett såpass skickligt lag som DIF släpper fyra-fem klara målchanser till honom måste målen komma till slut.

I matchen hade Djurgården en hel del boll utan att lyckas skapa målchanser. Jag vill inte säga att de dominerade spelet men de var bättre på att vårda bollen medan Elfsborg sökte snabbare avslut och anfall, ibland så snabbt att det gick ut över spelkvaliteten. Vi var ändå klart vassare framåt och det var absolut inte orättvist att Holmén gav Elfsborg ledningen med 1-0 i första. Johan Karlsson drev upp bollen på vänsterkanten och arbetade fram bollen till Samuel som elegant fintade bort sin back och avslutade distinkt och otagbart vid Tourays vänstra stolpe. Dessförinnan hade Anders i friläge missat öppet mål men Elfsborg ledde alltså med 1-0 i paus. Jag sa väl att det var varmt? Vid uppstigningen för den obligatoriska rökpausen kände jag att jeansen var dyngsura mot baksidan av låren och arslet.

Elfsborgs andra halvlek var inledningsvis riktigt dålig spelmässigt och Samuelsson visade varför han borde varva ned på en lägre nivå. Jag tyckte att han gjorde en bra match borta mot HBK i serien men nu var han tillbaka i den form som man är van vid att se. Felpassningar, hela tiden steget efter och fullständigt ineffektiv. Jag blev rejält förbannad på Elfsborg och vid något tillfälle uttryckte jag till och med min besvikelse högljutt, något som inte hör till vanligheterna. Jag brukar vara en relativt sansad åskådare men nu kände jag mig som en surgubbe på sittplats. Så här i efterhand kan man ju förstå att spelet och spelarna led av värmen men ni vet hur det är, när man är uppe i det vill man se Elfsborg lira så vackert som de kan. Samtidigt var DIF inte mycket bättre. De hade fortfarande mer boll men de kom ingen vart, det kändes nästan som att de likartade spelsystemen tog ut varandra. Med sex centrala mittfältare på planen blev det låst i mitten, därför sökte båda lagen långa uppspel längs kanterna. Man kan lugnt säga att DIFs yttrar Tobias Hysén och Jones Kusi-Asare blev överglänsta av Daniel Alexandersson och Leandre Griffit. Den senare hade stor lekstuga mot den vikarierande vänsterbacken Abgar Barsom som knappast kan vara nöjd med sin insats men Griffit såg mycket intressant ut som högerforward. Bra teknik och hårda, farliga inlägg som kunde resulterat. Matt hade en nick i ribban, Anders en strax över från inlägg av just Griffit. Ishi lär vara Haglunds förstaval men fransmannen känns som en bra inhoppare, någon som kan förändra en matchbild.

När Ilola byttes in blev Elfsborgs spel lite bättre men då lyckades DIF ironiskt nog kvittera på en hörna som uppstod efter slarv av Mobaeck som annars skötte sig klart godkänt som högerback. Jag tror att målet kom i den 85:e minuten eller något sånt och det var nog fler än jag som absolut inte såg fram emot att svettas ytterligare en halvtimme i värmen. Många spelare var totalt slutkörda och domaren hade till och med blåst av matchen för vattenpaus i mitten av andra halvlek, något som jag aldrig har sett tidigare på den nivån, men förlängning blev det. Första kvarten hände ingenting och det verkade nästan som om båda lagen hade bestämt sig för att det hela skulle avgöras på straffar. Därför var det både förvånande och glädjande att Elfsborg ryckte tag i spelet rejält i andra förlängningskvarten. Plötsligt radades chanser upp och Anders Svensson var den som briljerade med precisa passningar till Alexandersson och Griffit, när de orkade springa på dem. Vid ett sådant tillfälle blev Alex frispelad och han brukar ju inte missa sådana lägen tänkte jag. Tjong i insidan av stolpen, returen ut till Mathias Svensson som fälls av Touray. Straff med två minuter kvar av förlängningen!!!

Anders hade som sagt missat minst tre lägen som borde varit mål och därför ville jag inte att han skulle lägga straffen. Han kanske resonerade likadant eller också var det förutbestämt men hur som helst stegade Holmén fram till punkten. Säker straff, inget snack och bara minuter kvar. Strax innan matchen blåstes av fick en DIF-back sitt andra gula kort efter en tröjdragning på Anders Svensson, som annars hade blivit frispelad. Då var det rejält grinigt på Djurgårdsbänken men om de rannsakar sig själva måste de känna att de inte förtjänade att gå vidare efter sin insats. Inget av lagen gjorde någon toppmatch men Elfsborg skapade absolut tillräckligt med vassa chanser för att motivera avancemanget medan DIF körde fast och såg bleka ut. Nu blir det antingen Helsingborg eller Degerfors i kvartsfinalen och det känns som att vi har en god chans att ta hem hela skiten.

Andra bloggar om: Elfsborg, Djurgården, Svenska cupen, Tobias Hysén, Anders Svensson, Samuel Holmén, Leandre Griffit, proletariatets förtrupp