Karisma

Jag var uppe med tuppen i morse och såg därför nyhetsprogrammet på SVT. En sportpanel bestående av favoriten Jennifer Wegerup, Tommy Engstrand och en från GP tror jag det var diskuterade aktuella ämnen, däribland George Bests död. Återigen gav Wegerup ett klokt och nyanserat intryck. Hon tog givetvis avstånd från Bests vilda leverne men tyckte samtidigt att han hade någonting som många av dagens stjärnor saknar, nämligen karisma.

Jag skulle vilja påstå att av dagens många stora svenska fotbollsspelare är det bara Zlatan som har riktigt hög star quality. Jag vill här poängtera att karisma och star quality inte nödvändigtvis behöver vara likhetsställt med ett vackert yttre. Det är en vanlig missuppfattning. David Beckham är exempelvis en spelare som trots sitt fördelaktiga yttre saknar all form av karisma när han i sin präktighet och tråkighet alltid svarar politiskt korrekt på journalisternas frågor och är allmänt tjilig. (Tjilig är Borås-slang och betyder "tråkig" ungefär.)

Visst är det bra att vara en god förebild och allt det där men hur många ungdomar från det fattiga invandrarghettot Rosengård ser inte upp till Zlatan? Han när en dröm om förändring, han är äkta. Jag skulle önska att arbetarklassens företrädare inom politiken i likhet med Zlatan blev mindre politiskt korrekta och istället började slå vakt om ursprung och ideologi. Göran Persson ger inte ett trovärdigt intryck som en arbetarklassens förkämpe. Det var länge sedan Socialdemokraterna styrdes av arbetare eller ens förde en arbetarpolitik och det borde de vänsterpartier som arbetar parlamentariskt ha en stor fördel av om de vågade se möjligheterna.