Hennig och jag tog plats vid fieldside drygt tre minuter efter avspark. Därifrån fick vi se en ganska tråkig match, tillsammans med lite över 700 andra åskådare. Hennig, som faktiskt har lite koll på norsk fotboll, pekade omedelbart ut #77 i Fredrikstad som Abgar Barsom, mannen som ryktades vara aktuell för Elfsborg ett tag.
Den för dagen lilla gulsvarta klacken häcklade tidvis Barsom för hans stora näsa, men jag skulle vilja säga att han var tongivande i det norska laget. Utöver ett stabilt mittfältsspel, med få bortslagna bollar, gjorde han även deras enda mål, snarlikt Anders Svenssons första i matchen. Hörna från höger och nick mot bortre krysset, men skillnaden var att Barsoms mål inte såg otagbart ut för Wiland, som för övrigt uppträdde osäkert vid flera höjddueller. Vid ett tillfälle tappade han en boll som sånär nådde fram till en norsk anfallare med öppet mål.
Anders gjorde alltså även Elfsborgs andra mål, men innan dess inträffade någonting beundransvärt. En norsk försvarare tjongade upp bollen på läktaren till inkast för Elfsborg. Då det inte fanns några bollpojkar i tjänst under denna match var det upp till publiken att återföra bollen till dess rätta plats igen. Några kamrater högre upp försökte fånga den, men de lyckades endast styra ner mot mig och Curt Hennig. Inte heller jag lyckades stoppa bollens färd utan det var upp till Hennig, med ett förflutet som fotbollsmålvakt, att göra en paradräddning. Han slängde sig över ett par stolar, sträckte sig i låret, men klistrade bollen elegant till publikens förtjusning.
- Sätt igång spelet snabbt, ropade jag till Johan Karlsson som i Fredrik Björcks frånvaro tog inkastet.
Så vitt jag minns ledde inkastet fram till Elfsborgs 2-1, som Anders enkelt slog in i öppet mål med en volleybredsida, fint framspelad av Daniel Mobaeck.
Framför Wiland, vars insats redan är kommenterad, spelade backlinjen Andersson, Teddy, Augustsson och Karlsson stabilt. Kurbegovic var inte lika lysande som tidigare, men han får ändå ett godkänt betyg. Avdic hade stora problem att vinna duellerna mot de norska mittbackarna, medan Ishi fick gå ut efter ca 70 med väldigt lite uträttat. Bäst på plan var Anders Svensson som gjorde det mesta rätt i vanlig ordning. Det satt skönt med en seger, men spelet var inte mycket att hänga i granen i ärlighetens namn.
Läs även andra bloggares åsikter om Elfsborg, Fredrikstad, Curt Hennig
- proletariatets kulturella oas och nätets mest intressanta bevakning av IF Elfsborg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Khadaffis nya liv
H äromnatten drömde jag om Khadaffi. Det började med att bommen gick ner framför den järnvägsövergång som jag skulle korsa. Snart rusade tåg...
-
S om reaktion på Robert Laul-samtalet tänkte jag att Expressens Mathias Lühr skulle passa in som nästa inslag i serien. Således fick Lühr fö...
-
J ag vet inte vad som gör mig mest trött. Att Baraben "avslöjar" det här ca två veckor för sent, eller att jag upptäckte deras ar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar