Lite politik

Det är snart val och jag vet ännu inte om det blir någon röstning för min del, men valrörelsen följer jag ändå med visst intresse. TV4-debatten igår var stundtals riktigt kul att se och här är mina samlade intryck:

Jag tror och hoppas att Folkpartiet gör ett katastrofval. Lars Leijonborg är en pajas av stora mått som ger ett ofantligt ointelligent intryck så fort han uttalar sig, vare sig det gäller Irak-krig eller flyktingpolitik. Aldrig påläst men alltid villig att tjata goja och synas i medierna. Kvällen före läxades han upp av Jan Guillou på ett mycket underhållande vis och stackars Lasse såg ut som en liten gråtfärdig skolpojke när Janne visade sin enorma pondus. "Nej, du har fel" sa Guillou och Lasse höll käft för en gångs skull! (Tyvärr visades denna incident inte i nyhetsinslagen senare så antagligen missade många det där.) Denna kväll var det Görans tur att förnedra Lasse med en kommentar som redan är en klassiker.

Kristdemokraternas politik är givetvis helt förkastlig men jag tycker att Hägglund är rätt bra och han ger ett sympatiskt intryck. Han och Maud gillar jag bäst av de borgerliga ledarna. Nog talat om dem.

Reinfeldt är en farlig och obehaglig typ. Han säger saker som svenska folket vill höra och man märker att Moderaterna har jobbat hårt på mediestrategi sedan förra valrörelsens debacle. "Jag kan förstå om folk där hemma tycker att vi käbblar fram och tillbaka" är sånt där som väcker sympati hos okunniga människor och hur det än går lär Moderaterna göra ett bra valresultat.

Göran Persson är alltid bra i debatter och varje gång glömmer man nästan att sossarna står ansvariga för en rad nedmonteringar av demokrati och välfärd samt eländiga privatiseringar av saker som bör stå i offentlig regi. Sossarna styrs inte av arbetare och företräder således inte majoriteten av Sveriges befolkning. Därför är det på sätt och vis lika snett att de regerar landet som om borgarna skulle få chansen.

Wetterstrand är vass och det finns mycket i Miljöpartiets politik som tilltalar mig men än behöver vi inte rösta enbart för miljöns skull. Andra saker är viktigare att ta itu med på kort sikt och jag gillar inte deras liberala inställning till friskolor och liknande samhälleliga cancersvulster som borde kureras omedelbart.

Vänsterpartiet har i brist på annat fått min röst i samtliga val, trots att Schyman i mitt tycke var lite väl blå. Tyvärr har inte Ohly motsvarat mina förväntningar om en radikalisering av partiet och jag vill inte se en mandatperiod till där de agerar knähundar åt sossarna. Ohly var förhållandevis bra när han väl fick ordet men jag skulle önska att mer fokus lades på partiets egna politik snarare än blockets gemensamma arbete.

Att rösta eller inte rösta är frågan och jag upplever ständigt en konflikt inom mig själv. Ska man återigen rösta fram sossarna för en långsam nedbrytning av samhället eller vore det bättre om borgarna fick makten och körde landet i botten på några år? Det senare alternativet skulle kunna leda till en radikalisering av samtliga partier på vänsterkanten samt ett starkare politiskt intresse bland vanligt folk men samtidigt skulle det krävas utomparlamentariska aktioner för att återställa ordningen, ja mer än vad som krävs idag. Det finns väl knappast någon som tror att vi skulle kunna återta fullständig kontroll över exempelvis telemarknaden genom ett riksdagsbeslut? Det där är någonting som man bör tänka på varje gång en dyr el- eller telefonräkning dimper ned i brevlådan från bolag med vinstintressen.

Andra bloggar om: Demokrati, Socialdemokraterna, Folkpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Centerpartiet, valrörelsen