Vad jag gör om dagarna (kanske en följetong)

Funderar på att börja blogga lite mer om mitt liv, i sann bloggosfärisk "här är mitt intressanta liv"-anda. Denna dag inleddes till exempel med att jag cyklade upp för Åsbogatan, alltså upp från centrum räknat, i riktning mot lasarettet. (Jag skulle inte till lasarettet, men det hör inte hit.)

Jag brukar låna Harakhtes cykel. Det är en damcykel modell äldre utan växlar. Färgen har flagnat och bleknat, men jag tror bestämt att den har varit röd en gång i tiden. Jag orkade nästan upp för hela backen.

Anledningarna till att jag ibland lånar Harakhtes cykel är följande:

1. Mina två senaste cyklar har blivit stulna. Den senaste stöldincidenten skrev jag faktiskt om här.
2. Jag har en nyckel till Harakhtes lås.
3. Jag tillhör inte den typ av män som skulle skämmas över att använda en damcykel. Faktum är att damcyklar, med dess nedsänkta, sluttande ramar, är mer bekväma att stiga på och av. Åtminstone när man som jag har könsdelar av relativt anmärkningsvärd volym.
4. På tal om volym så behöver jag gå ner ett par kilo i vikt.
5. Inte heller skäms jag över att använda äldre modeller, vare sig det handlar om cyklar, mobiltelefoner, bilar eller någonting annat. Nu har jag visserligen varken körkort eller bil, men om jag hade haft det hade ovanstående gällt.

Nu är Harakhte iväg på något möte och jag har ingenting att göra.

Curt Hennig 4-ever

Häromdagen spelade Elfsborg U21 mot ICA:s dito, en match som var intressant eftersom Bruno Fogaça av okänd anledning gjorde comeback i gulsvart. Därför gick Curt Hennig (nöjesprofilen) och jag (Röd Guling) dit för att se vad det kunde leda till. Brutus var med också. (Brutus är Hennigs hund.)

Själv gillar jag inte hundar generellt eftersom de sniffar varandras bak och ofta har en dum uppsyn, till skillnad från katter som är intelligenta och trevliga. Måste dock erkänna att just Brutus har någon form av charm som även jag har svårt att motstå. Detta om detta.

ICA ställde upp med ett förhållandevis namnkunnigt lag och bland annat startade Tobias Sana. Vi diskuterade hans frisyr och spekulerade i om han inte har låtit sig inspireras av den gamla klassikern Creature from the black lagoon när han gick och klippte sig.

Tobias Sana?

Ett stycke information
Matchen stördes en del av årets kanske värsta regnoväder och mot slutet av andra halvlek var delar av planen närmast ospelbar.

När vi gick hem
CH: "Om du ska skriva om den här matchen kan du låna ett citat av mig."
RG: "Ok?"
CH: "Det var nog tur att ICA bytte ut Sana tidigt. Tror att han hade gjort bra ifrån sig i andra halvlek, när de simmade omkring ..."

Fotnot: Matchen slutade 2-1 till IFE. Utöver Sana använde (så vitt jag kunde se) ICA den petade målisen, Drugge (bäst på plan), Jakob Johansson och Erik Lund. Bruno var (återigen så vitt jag kunde se) den enda i IFE som hade allsvensk rutin. Trots att han höll sig framme på en retur tror jag inte att han kommer att göra fler allsvenska minuter.

Högre utvecklade civilisationer

Med risk för att återigen ge ett pompöst intryck anser jag att övriga IFE-bloggare brister något när det gäller fotbollsanalytisk förmåga. När Proletariatet nu har börjat gå på matcherna igen (märks dock inte på publiksiffrorna än) kan det därför vara på sin plats att jag rapporterar efteråt, som på den gamla goda tiden.

För det första är Elm given i startelvan när han är frisk. Jag vet inte riktigt vem Svalander vill ha in istället, men så vitt jag minns diggade han Haglunds 5-5-0 som introducerades i slutet av 09. Med Svensson som tredje mittback och Mobaeck, Helgi och Ericsson som centrala mittfältare. Det var ett spelsystem som jag tyckte var förbannat tråkigt att se in action och som dessutom aldrig ledde till trepoängare.

För det andra gör IFE en bra match mot Kalsongerna. Denna prestation hade med lite stolpe in gott och väl resulterat i tre poäng. Nu är det tyvärr så att ett lag, hur mycket man än håller på det, sällan går igenom en hel säsong med tur i varje match. IFE har haft en hel del tur under denna säsong och med det i åtanke var detta kryss ingen katastrof.

Nej, vid närmare eftertanke tänker jag inte bjuda på någon djupare analys. Känner att jag inte har någonting för det och behåller därmed analysen för mig själv. Däremot ska jag avslöja vad jag tror: Jag tror att IFE har en jättechans att vinna SM i år. Jag tror även på utomjordingar, UFO:n och att äldre civilisationer fick besök av sådana i forntid.

Officiellt: Bojkotten över

Ikväll går jag (Röd Guling) och Curt Hennig (nöjesprofilen) tillsammans till arenan för första gången sedan matchen mot St Patrick's för ungefär tre år sedan. Proletariatets hemmamatchbojkott är således officiellt avblåst och vi ser fram emot att återförenas med Ultra tigerz, Yellow fanatics och alla de andra i elfsborgs-familjen.

St Patrick's ja. Den matchen var ju minst sagt ingen höjdare. Låt oss hoppas att det inte är ett omen utan att en klar och gedigen viktoria kan bärgas, och därmed ett avancemang i Europa league.

Noterar för övrigt att Martin Ericsson är skadad. Det är nästan lite Pär Karlsson-varning på honom.

Efter HBK

Såg om slutet av matchen i natt och egentligen borde man kanske se alla matcher en extra gång innan man skriver något, när man vet hur det har gått. Trots att jag live tyckte att IFE gjorde en ganska dålig andra hälft av andra halvlek spelades denna period i ett förvånansvärt högt tempo såg jag nu. Det kan förklara varför det uppstår en del grus i maskineriet = felpass och liknande som ger ett slappt och okoncentrerat intryck. Överlag känns det som att IFE har svårt mot lag som sätter in tokpressen mot våra bollhållare (Gefle, HBK, ICA osv) och chansen till tre poäng avgörs ofta av om motståndarna orkar hålla tempot uppe i längre perioder. HBK orkade en majoritet av de 97 minutrarna och det är ju starkt, inte minst mentalt.

Om vi hade haft fyra Svensson på mittfältet hade det där i och för sig inte varit något problem. Även om han inte gör någon jättematch är han fortfarande briljant när han på ett tillslag spelar sig ur pressen. Ishi har det klart tuffare i de lägena. Vill gärna ta kontroll, vända upp osv.

Mobaeck betalar tillbaka lite när han gör en svår grej precis innan 2-1. På ett tillslag och volley spelar han ut bollen till Ishi som sedan slår inlägget till Elm. Mycket bra sekvens aom lika gärna hade kunnat vara ett misslyckat försök till mottag och kontroll, bolltapp, kontring och mål i röven.

Halmstad gjorde en kanonmatch efter deras förutsättningar och den här matchen hade vi förlorat eller kryssat förra och förrförra året. Samtidigt är det i enskilda matcher delvis även en fråga om små marginaler, domslut till exempel. Jag tror att Svensson hade fått ett gult för sin sena tackling om han inte redan hade haft ett kort. (Marcus Olsson i HBK kunde också fått ett andra gult redan i första.) Man väl säga att den enda gången som Lerjeus följde regelboken till punkt och pricka var när han la till sju minuter för sex byten och en skada. Det ska vi vara glada för.

Jag har sedan inhoppet mot Syrianska börjat anse att Elm är en spelare av mycket hög allsvensk klass, den spelartyp som vi har saknat sedan Matt Svensson la av. Om resten av forwards började löpa smartare utan boll skulle vi få ut ännu mer av honom.

Nu ska jag försöka langa tag i en ny pixlig stream från Guldfågeln. Matchen mellan Kalsongerna och Kommunal har just börjat och om jag lyckas följa den kanske jag skriver något efteråt.

Helsingborg - Djurgården via pixelstream

Någon hade lagt upp en pixlig stream från Olympia och då jag inte hade något bättre för mig blev det lite slötittande. Även om det ibland var svårt att se vad som hände kändes det i halvtid som att DIF möjligen skulle kunna ta en poäng. Några minuter in på andra var den känslan försvunnen. Inför matchen hade jag naturligtvis inte förväntat mig något annat - DIF är helt enkelt för dåliga för att orka rubba Kommunal på deras hemmaplan.

Det är synd att vi förlorade på Olympia, riktigt synd, för vi hade chansen att ta poäng och som det ser ut nu kommer Kommunal inte att förlora många poäng hemma denna säsong. Det får inte vi heller göra, tappa poäng hemma alltså. För att avsluta Kommunal-resonemanget tror jag inte att de kommer att lida så mycket av en eventuell förlust av Gerndt som alla andra experter verkar göra gällande. Jönsson och Sundin är anfallare som skulle kunna ta plats i vilket allsvenskt lag som helst och överlag är Kommunal ett lag med kvalitet på varje position.

Vad HBK pysslar med i år begriper jag inte, men vad de än gör verkar det inte hålla allsvensk klass i alla fall. Sju poäng efter 16 omgångar, endast en vinst och cementerad jumbo är ett bedrövligt resultat för den gamla toppklubben. Minns hur Örjans vall brukade vara en av de svåraste platserna att plocka poäng på, men de senaste åren har vi haft resultatmässigt ganska lätt för HBK borta. Nu när de är sämre än någonsin borde Haglund säga "endast seger gäller" inför matchen. (Ungefär som jag brukar säga när jag är Elfsborgs tränare i FM11.)

Elfsborg vs Örebro SK - inspirerande insats

Efter 35 minuter sa jag till Harakhte att det här är nog Elfsborgs bästa match i år. Med 20 kvar var jag beredd att höja omdömet: Det var i mitt tycke den bästa lagprestationen sedan Braga. Ändå stod det bara 1-0 och matchen var fortfarande vidöppen.

ÖSK var inte dåliga, varken i första eller andra halvlek, men Elfsborg var bättre. ÖSK skapade målchanser över 90 minuter, bland annat två ribbskott, och hade en bra period i början av andra halvlek, men det kändes ändå som att vi kontrollerade matchen och hade en växel till om det skulle behövas. Okej, så vad skilde då denna match från typ Syrianska hemma häromveckan? Jo, det var grinigt, tufft och ibland ojuste spel från båda håll. Om klubbarna hade legat närmre geografiskt hade man kunnat snacka om derbykänsla. Det var ett klassiskt toppmöte som vi fick se, även om ÖSK i tabell inte är något topplag i år.

När Bedoya fick ett tufft andra gult kort efter att ha ropat en svordom till domaren var matchen slut. Tufft gult som sagt, för han borde definitivt fått frispark och det var i besvikelse över just denna brist på domslut som han yttrade okvädesord riktade mot rättskiparen. Samtidigt ska man naturligtvis inte svära. Svordomar med sexuell betydelse, som den här sorterades under, är ett extra "no, no" så att säga. Således finns det inte så mycket mer att säga om Bedoyas sorti, dessutom tror jag inte att utvisningen var matchavgörande. Elfsborg var bättre helt enkelt och hade vunnit ändå. Jag är övertygad om att vi hade vunnit även om Augustsson hade blivit utvisad, vilket han mycket väl hade kunnat bli när han tidigare i matchen tröjdrog en ÖSK:are strax utanför eget straffområde. Med ett gult kort i bagaget och en domare som faktiskt dömde frispark mot honom är det egentligen rätt märkligt att han klarade sig där.

Båten roddes i land genom två snabba sista tio. Först Augustsson som utan pardon dunkade in en retur från en ÖSK-back som till synes räddade Hiljemarks skott på mållinjen. Det visade sig emellertid att backen stod bakom linjen, alltså inne i mål, därför blev Hiljemark noterad i statistiken. Gladast blev jag av Svenssons snygga 3-0 kort därpå. Det var väl hans första mål på en och en halv säsong, och första gången som han hamnade i offensivt straffområde med boll sedan 2007 typ. Nyckelorden för kvällen var ändå vilja och laget framför individuella prestationer.

Vad händer nu? Ska de få mig att tro på guld? Vi får väl se vad som händer på Olympia först. Men: Jag har efterlyst den här typen av prestationer sedan 06 och för första gången på mycket länge såg det ut som att laget verkligen ville vinna SM. Inspirerande!

The phantom (inför Örebro SK)

Det händer att undertecknad går ut på stans gator som en vanlig man. Som sådan har jag besökt Borås Arena vid ett antal tillfällen sedan Proletariatets bojkott inleddes och till matchen mot ÖSK har jag två biljetter till Sjuhäradsläktaren, borgarläktarn alltså. Vi får se om jag går.

Vad kan man då förvänta sig av detta möte? Vad som helst egentligen och jag tror att det kan bli obehagligt. IFE har alltid haft en tendens att göra mig som mest besviken när vi tack vare gynnsamma resultat mellan andra lag har chansen att ändra tabellen till vår fördel. Att Kalsongerna torskade mot Tjongeborg gjorde ju inte ont om man säger så, men samtidigt tror jag inte att DIF har någonting att hämta på Olympia, så om vi tappar poäng ser det plötsligt lika tveksamt ut som för ett par omgångar sedan. Och jag har en känsla av att det kan bli ett poängtapp. (Mina känslor återkommer vi till.)

For the record då va: Alvbåge är avstängd och jag ser honom som allsvenskans bäste målvakt tillsammans med Hansson i Kommunal. Det är givetvis ett avbräck för ÖSK, under förutsättning att vi vaskar fram chanser som leder till avslut på mål. Man ska dock komma ihåg att bortamatchen var spelmässigt jämn fram till Alvbåges utvisning och de lägen som IFE fick var frukten av hög press och framtvingade misstag, det vill säga motsatsen till hur vi brukar spela hemma. Nu kan det bli ombytta roller och i grunden tror jag att ÖSK passar oss ganska illa eftersom de har bra spelare som kan utnyttja misstag, exempelvis Hiljemarks slarviga passningsspel. Hemma har vi lättast för lag som DIF, Syrianska och Mjällby som är naiva och konstant försöker spela ett spel som de inte har material till att utföra konsistent i match efter match, hemma som borta. (Ändå var jag imponerad av Syrianska som utan att behöva skämmas mycket väl hade kunnat ta en poäng av oss om de hade haft en riktig målvakt.) Ett tight spelande ÖSK kan bli en mardröm, samtidigt som en tidig målvaktstavla av Alvbåges möjligtvis darriga ersättare skulle kunna förändra matchbilden helt.

Därför: "Matchen mot ÖSK kan gå precis hur som helst." Varsågoda att plocka citatet till era bloggar, tidningar eller vad ni nu pysslar med, men glöm inte att ange källa.

***

Nu ska jag berätta en liten hemlighet för er: De senaste årens mediokra resultat och grymma besvikelser har lett till att mina förväntningar är låga denna säsong. Av den anledningen, plus några till av mer privat karaktär, försöker jag betrakta IFE lite mer von oben än tidigare. Jag bryr mig inte så mycket om resultaten längre, ej heller om att agitera för förändringar. Jag ser på mig själv som en vanlig åskådare numera. (Fast det har jag väl alltid varit i och för sig, även om jag skriver bättre och har mer att säga än de flesta.) Om nu styrelsen tycker att Haglund gör bra ifrån sig hur det än går i tävlingarna vi ställer upp i är det okej för mig, dessutom går det ju ganska bra så här långt. Av samma anledning bryr jag mig inte längre om att Lohne exempelvis gör videojulkalendrar som mer verkar vara kontaktannonser för sig själv än någonting som har med Elfsborg att göra. Om jag hade agiterat mot allt som irriterar mig här i världen hade jag varit bofast på psyket, alternativt under rutschkanan i Annelundsparken, med en dunk jämte mig och slang i munnen.

(Många åker vid den här tiden på året på utlandssemestrar och har konstant en drink i näven under ett par veckor. För mig verkar det vara en borgerligare variant av Annelundsparken med dunk och slang.)

Dan Huff och Whiteheart

När Hennig var hemma hos mig och kikade på ÖSK - Elfsborg i ... kan det ha varit i måndags? Nej, det var i söndags för då fyllde jag år och han hade med sig lite fikabröd samtidigt. (Sex år - denna blogg startade 050703.) Hur som helst:

När Hennig var hemma hos mig och kikade på ÖSK - Elfsborg visade jag honom en del nya kristna härliga rockband som han skulle kunna ta sig en titt på, i och med att han jobbar mycket med management och så där. Efter matchen pratade vi lite om Whiteheart. Ni som inte känner till Whiteheart kan titta på denna musikvideo innan ni läser vidare.

Enligt Hennig, som naturligtvis kan musikbranschen betydligt bättre, hade Dan Huff en gång varit medlem i Whiteheart. Dan Huff är ju annars mer förknippad med Giant som, så vitt jag vet, inte har någon kristen approach. Denna information var helt ny för mig och jag gladdes åt att kunna ta ännu ett kliv, att nå ännu ett snäpp högre på vishetens stege. Jag tackade Hennig.

Vad vill jag då säga med detta? Jo, det fina med livet är att man hela tiden lär sig något och på det viset utvecklas. Alla människor utvecklas konstant, mer eller mindre förvisso och mer eller mindre medvetet under livets gång. Även de där som man tror står still och som verkar vara nöjda med det. Här nedan tog jag mig tid att skriva en guide och så får man bara skit, av folk som inte har någon koll på saker och ting. Är det tacken? Själv hade jag ju skrivit något i stil med "tack för denna information, tack för att du gav mig möjlighet att växa. Tack för utvecklingen."

För mig är emellertid otack den enda belöningen för närvarande. Det gör dock inget. För inom mig vet jag att historien kommer att ge mig rätt.

Fraktioner inom Guliganerna / klacken / supporterskaran

På Ålgårdsläktarens forum diskuteras just nu fraktioner inom Guliganerna, klacken, supporterskaran eller vad man nu vill kalla det. Här följer en liten guide.

Guliganerna
Guliganernas kärnverksamhet är så vitt jag vet att arrangera resor till och från bortamatcherna och att driva vissa supporterrelaterade frågor.

Proletariatet
Helt fristående övriga organisationer och leder sedan september 08 en bojkott som innebär att medlemmarna inte går på Elfsborgs hemmamatcher så länge Bella hålls utanför startelvan.

Yellow Fanatics
Medlemmarna av denna fraktion trycker upp egna klistermärken och står med ryggen vänd mot planen större delen av matcherna.

Ultra Tigerz
Ungdomlig läktargrupp som gör egna flaggor. Förväxlas ofta med Yellow Fanatics.

Minors
Har inte koll på denna ungdomliga fraktion mer än att jag såg en liten kille i keps och en svart tröja med texten "minors" när jag gick förbi Sandwalls plats innan matchen mot Syrianska. Kan vara en undergrupp till Yellow Fanatics.

VG
Vigule-forumets medlemmar har väl någon form av särställning. Består traditionellt av besserwissrar som har följt laget sedan urminnes tider, om man med urminnes tider drar gränsen vid 96-97 ungefär och om man med "följt laget" drar gränsen vid att läsa i BT efter matcherna. Många tycker att det var bättre förr. Under vigule-taket förekommer små underfraktioner som inte riktigt drar jämnt med varandra.

Den kristna fraktionen
För något år sedan var det tal om att en kristen fraktion var på väg att skapas. Då vi i Proletariatet inte går på matcherna för tillfället kan jag inte närmare upplysa er om det blev något av det där.

GTS
Guliganernas tifo-grupp som samlar in pengar, tillverkar och organiserar tifon.

Där har ni det. Så vitt jag vet har det varit relativt lugnt på den så kallade "scenen" det senaste året när det handlar om Elfsborg. Däremot har jag fått rapporter om att hatramsor, könsordssånger och svordomar har eskalerat på senare tid.

Carl XVI Gustaf och min syn på monarkin

I dessa dagar är det många som efterlyser min syn på monarkin och vår nuvarande konung, Carl XVI Gustaf. Jag tänker därför mycket kort redogöra för min ståndpunkt, för att på så vis påverka opinionen i riktning mot det goda och sanna.

Det är naturligtvis inte särskilt kontroversiellt att påpeka att monarkin är en gammal kvarleva från en fördemokratisk tid. Ett modernt samhälle bör givetvis inte förknippas med något så otidsenligt och tramsigt som ett kungahus. Vi har som bekant även en regering som förespråkar en så kallad arbetslinje, som bland annat innebär att människor som inte är produktiva ska förnedras och förödmjukas. Kungahuset borde således enligt dessa argument avskaffas omedelbart och leva på andra typer av bidrag än apanaget. Ändå visar det sig i undersökning efter undersökning att kungahuset har ett fortsatt starkt stöd bland folket, även efter de senaste tidens pikanta skriverier angående strippklubbar, otrohetsaffärer och umgänge med grovt kriminella element. I den borgerliga demokratin måste folkets vilja respekteras, hur påverkade detta folk än är av den kapitalistiska sanningsregimen och den borgerliga hegemonin.

Röster höjs i och för sig för att konungen ska abdikera och lämna plats åt sin mer populära dotter, men vad det ska vara bra för kan jag inte riktigt begripa. Kronprinsessan och hennes lika okarismatiska make kan mycket väl vara konungariket Sveriges tråkigaste personer, till skillnad från kungen och drottningen som väl får anses som relativt underhållande i jämförelse.

Så om vi nu överhuvudtaget ska ha kvar den här gamla tramsiga monarkin så vill jag definitivt behålla Carl XVI Gustaf.

Misantropen

Harakhte är inte bara min livskamrat, hon sitter även med i miljönämnden i Borås stad. De hade häromdagen fått i uppdrag att ta ställning till om bryggor i Pickesjön skulle anläggas, för att därmed främja sportfisket. En enig nämnd röstade ja till detta.

Till protokollet fick dock läggas till att Harakhte inte helt ville tillstyrka förslaget. Som djurvän anser hon ur ett djurskydds- samt djurrättsligt perspektiv att man inte bör uppmuntra sportfiske som rekreation.

Fiske har genom åren varit ett av mina fritidsintressen, men jag kan inte låta bli att tycka att det var ett sympatiskt tillägg till protokollet. Det behövs goda initiativ som motvikt till allt ont som motarbetar mig och vill mig illa.

Att provocera

Låt mig för en stund bli personlig. Bekanta, vänner och andra människor som jag har mött i mitt liv har då och då låtit mig veta att jag är duktig på att provocera andra. Och visst är jag det, men ibland undrar jag vad det beror på, för Gud vet att det långt ifrån alltid är medvetet. Som igår till exempel. Jag hade publicerat en truppgenomgång - ett alster som jag själv tyckte var på gränsen till att hålla för publicering. Det var i mina ögon ett tråkigt och intetsägande inlägg, något som man skulle kunna hitta på vilken fotbollsblogg som helst.

Lite teknikaliter först: Jag har bloggers kommentargranskning aktiverad, vilket innebär att jag får ett mail när någon försöker lägga in en ny kommentar. Den främsta anledningen till att jag har funktionen igång är att jag ska veta när någon kommenterar ett gammalt inlägg och som ni kan läsa nedan har jag mycket sällan censurerat utom när det har rört sig om lagbrott, rena hot och liknande. Hur som helst, här är vad som damp ner från signatur "Philip":

"Håller du på blåvitt, eller vad fan är det frågan om? Har som tur väl inte läst så mycket av din tidigare skit, men av det jag läst och sett, både här och på SF, så verkar du vara en fruktansvärt osympatisk och negativ person. Blogga om vilka rakblad du skär dig bäst med istället.. Fyfan.."

Några minuter senare, innan jag hade bestämt mig för hur jag skulle svara, damp nästa kommentar in:

"För övrigt, jävligt fegt att inte låta kommentrarer du inte skulle gilla, ligga synligt. Men det är klart, nu förstår jag. Det är ju därför det inte syns några åsikter."

Då bestämde jag mig för att inte publicera den första kommentaren. Jag godkände den andra istället och svarade så här:

"Philip: Under mina, vad blir det ... fem eller sex år som bloggare har jag nekat högst fem kommentarer tror jag. Jag hade mycket väl kunnat ta med din kommentar där du bland annat uppmanade mig att skriva om när jag skär mig i armarna, men eftersom du inte vet någonting om mig tyckte jag att det var ganska obehagligt, osympatiskt och intelligensbefriat. Bara för att det är enkelt att lägga in en kommentar betyder det inte att det är lämpligt att skriva vilken skit som helst."

***

Vid sidan om min mission, som i korta drag går ut på att rädda världen, är jag väldigt intresserad av generell samhällsutveckling. Jag funderar ofta på vad vi människor egentligen håller på med. Det här internetfenomenet, att folk vräker ur sig precis vilken skit som helst bara för att det är möjligt, är jag knappast först att belysa, men jag funderar över om detta primitiva sätt att uttrycka sig på speglar avsändarens personlighet eller om det bara handlar om en tillfällig sinnesförvirring. Vad skulle hända om jag imorgon bitti konfronterade "Philip" IRL och undrade vad han menade? Skulle han bli aggressiv? Skulle han skämmas? Eller skulle han vara likgiltig? Jag vet inte.

Men vad är det då som gör att folk spyr ut sitt hat på ett så bedrövligt vis som möjligt? Och hur kommer det sig att någon som jag överhuvudtaget rör upp så mycket känslor? Visst har jag kallat typ Ralf Edström för idiot någon gång och jag har väl varit rätt hård mot såväl spelare som ledare inom Elfsborg samt sågat en del journalister och andra mediajönsar, men är det rimligt att låta sig provoceras så till den milda grad att man lägger in sådan skit? Och vad skrev jag som föranledde kommentarerna ovan? Ett inlägg om Elfsborgs målvakter och backar. Är det någon mer än jag som undrar vad fan det är frågan om? Vad är det för märklig värld vi lever i egentligen?

Nu är det inte enbart anonyma flanar som uttrycker ett oproportionerligt hat mot min handel och vandel. Eric Klefberg, nöjesredaktör på Borås Tidning, fick exempelvis för ett par år sedan den briljanta idén att i sin blogg hänga ut mig med namn, vad jag hade arbetat med och antydde samtidigt att min dåvarande yrkesroll gjorde mig till en mindre värd människa. Det var givetvis ett grovt pressetiskt övertramp, vilket dåvarande chefredaktören Jan Öjmertz förhoppningsvis gjorde klart för honom eye to eye, men vad var det som utlöste aggressionen som ledde till denna kränkning av min person? Jo, jag hade tidigare recencerat BT-bloggarna och slagit fast att Klefbergs numera nedlagda blogg var meningslös och att han troligen var MUF:are. Var det en provokation? Ja, kanske det. Alltså, jag försöker ju se mitt eget ansvar i samhällsutveckligen här och som jag inledningsvis skrev har till och med vänner förklarat att jag har en provokativ ådra som jag själv inte alltid är medveten om. Det är klart att även jag, som alla andra, har sidor som bör slipas och det är varje enskild människas ansvar att konstant jobba med sig själv. Men ändå kan jag inte låta bli att undra om det verkligen är jag som är "the bad guy" ...

Truppgenomgång

Jag tänkte mest för min egen skull lista truppspelarna med mina omdömen och här är det bäst att lägga in en reservation för glömska. Hur som helst kan vi börja med målvakter och backar, sedan får vi se om tid finns att behandla de offensiva platserna så småningom.

Målvakter
Jesper C - Hypad värvning som ännu inte har visat någonting. Verkar ha stor pondus och auktoritet i straffområdet, men det hade Hedman också. Tror ändå att han håller allsvensk toppklass.
Ante Covic - Har fått extremt mycket oförtjänt kritik och Haglunds petning i samband med VM var bedrövlig att se. Jag hoppas att Ante blir kvar för då är det troligt att vi har allsvenskans bästa målvaktsuppsättning.
Andreas A - Saknar uppfattning för att kunna göra en bedömning av honom.

Kommentar: Ser bra ut.

Backar
Martin Andersson - En personlig ofavorit. Kan vara dominant i 89 av 90 minuter och sedan svara för ett obegripligt matchavgörande misstag. Jag trodde länge att han skulle jobba bort det med rutin, men nu är väl grabben 30 och han är uppenbarligen oförbätterlig. Verkar dock ha stort förtroende hos Haglund.
Johan Karlsson - Var i många år Elfsborgs jämnaste, bästa och tillsammans med Hasse B viktigaste spelare. Det är han inte längre.
Gary Wikström - Har fått sina chanser men inte tagit dem. Begränsad fotbollsspelare som tyvärr även har haft mycket otur när hans chansbrytningar har renderat i straffar och baklängesmål. Misslyckad värvning helt enkelt.
Johan Sjöberg - Gammal kämpe som obegripligt nog fortfarande är kvar i truppen. Borde varva ner på betydligt lägre nivå då varken kropp eller kunnande räcker till.
Hult - Jag vet inte om Haglund ser honom som back eller mittfältare och jag har sett honom för lite för att uttala mig om han är ett realistiskt alternativ på vänsterbacken.
Anton Lans - Hypas just nu väldigt mycket på olika forum, bland annat som vänsterback. Den enda grunden i denna hype verkar vara att Lans är vänsterfotad vilket tydligen räcker för att vara vänsterback enligt många forumskribenter. Jag är skeptisk.
Briar Farai - Hypades hårt av polare på svenska fans-forumet för ett par år sedan, men har inte visat någonting som tyder på att han håller allsvensk klass.
Jesper Arvidsson - Verkar vara tillbaka efter längre utlåning till Åtvidaberg. Vad jag minns hade han en fin vänsterfot och inte så mycket mer. Tveksam.
Andreas Augustsson - Måttlig talang, men tar igen bristerna på andra sätt.
Jon Jönsson - Augustssons motsats. Han har egentligen allt utom huvudet. Jag tror att han kommer att lyfta tack vare Kejsarn.
Andreas Klarström - Gjorde bra ifrån sig i höstas, åtminstone till en början. Sänkte sig något mot slutet, men det var han ju inte ensam om. Av erfarenhet vet man att Klarström mentalt inte är en spelare som lyfter ett lag, men han har boll i sig och jag gillar spelartypen.
Daniel Mobaeck - Personligen har jag mycket svårt att se att han återigen skulle vara aktuell för backlinjen, men man vet aldrig med Haglund. Jag ser hellre Mobaeck som högerback än i en offensiv position i och för sig.

Kommentar: Bortsett från att en vänsterback av allsvensk toppklass ser ut att saknas är det inte många i truppen som är material för main events enligt min bedömning. Kvantitet snarare än kvalitet. Jon och Augustsson känns givna i mitten när de är friska, men på högerbacken är det möjligt att Haglund bänkar Klarström till förmån för någon av sina favoriter Andersson, Mobaeck eller Karlsson. Alternativet Karlsson till vänster är inte heller omöjligt. Jag har mycket svårt att se att Hult eller Arvidsson är realistiska alternativ i Haglunds ögon. Det är således upplagt för vilda känsloyttringar på exempelvis Ålgårdsläktaren och Vigule om ingen värvning görs, och det kan ju på sätt och vis vara kul.

Haglunds forskning

Jag är ju sedan tidigare inte medlem i Haglunds fanclub och dagens BT-artikel är så intellektuellt nedreglerad att jag funderar på att förlänga hemmamatchbojkotten, trots att Bella-frågan är "löst" eller åtminstone har blivit inaktuell.

- Jag har kommit fram till att det lag som släpper in minst mål ofta vinner guld, säger Haglund på ett ungefär och hänvisar till statistik från 16 europeiska ligor utan att närmare gå in på vilka eller hur urvalet har gjorts.

Nu väntar vi på Wettergrens rapport om att solen är gul, himlen är blå och att avföringen (oftast) är brun.

Der Kaiser / The emperor / Kejsarn

Andreas Augustsson är tillbaka. (Eller "Augotsson" som en av stjärnorna på det fantastiska debattforat vigule skrev.) Hur vill ni att jag ska kommentera det? Jag har nästan glömt bort hur jag brukade göra så det får bli lite som det blir.

Jag tycker naturligtvis att det är en bra värvning. Jon är för slö och överspänd för att leda en backlinje själv (och tillsammans med Martin A blir det katastrof) så det här var precis vad han behövde, även om han kanske inte fattar det själv. Jon är tekniskt sett en av allsvenskans bästa mittbackar och tveklöst den bäste huvudspelaren fysiskt betraktat, men mentalt har han huvudet under armen. Augustssons talang räcker egentligen inte längre än att vara en funktionell fotbollsspelare, men hans karaktär lyfter en hel backlinje och kanske ännu mer. Därför är det mycket troligt att vi äntligen har ett mittlås värdigt ett topplag igen och att den förste som gnäller över att planerna är leriga i vår åker på en lavett signerad Kejsarn.

Synd att både Augustsson och Anders börjar närma sig pensionen. Dessa fältherrar kommer inte att leda Elfsborg mer än max två säsonger till så det är bara att hoppas att vi får ut så mycket av dem som möjligt innan de lägger av.

Att bära hela världens öde på sina axlar

Den senaste tiden har jag såväl IRL som via mail, facebook och andra kanaler blivit överöst med requests av den här typen: "Snälla Röd Guling. Kan inte du börja uppdatera din blogg igen?"

Jag har länge varit skeptisk. Efter allt fint som jag gjorde och enbart fick käftsmällar tillbaka kändes bloggandet tröstlöst, ungefär som ett trist jobb kan göra. Flera andra tråkigheter inträffade dessutom under 2010, bland annat valresultatet, Bella-affären, lanseringen av Elfsborgs nya hemsida etc. Därför var jag tvungen att lämna landet för att dels få distans till Sverige, dels finna mig själv igen.

Jag reste till hemlig ort för att andas. För att lämna dammet, oset, stanken, köttet och döden bakom mig. Varje morgon lät jag det himmelska ljuset smeka min nakna kropp tills mitt medvetande, så som jag en gång kände det, upphörde att existera.

Efter flera veckors intensiva övningar fick jag slutligen kontakt med en högre utvecklad intelligens som vi för enkelhetens skull kan kalla Smith. Smith förklarade att jag fortfarande hade en viktig funktion, att det fortfarande fanns ett stort tomrum att fylla. "Det finns så mycket skräp på er planet och du är en av ett fåtal rättskaffens hedersmän som har genomskådat bluffen och som kan uttrycka er begripligt för eftervärlden." Ungefär så lät det om jag tillåts översätta Smiths telepatiska energivågor till ett språk som ni förstår.

Därför tänker jag i brist på andra lämpliga uttryckskanaler börja använda denna blogg igen. Jag lovar inte dagliga uppdateringar. Jag har inga kvantitetsrelaterade löften överhuvudtaget att komma med. Trots att jag bär hela världens öde på mina axlar tar jag dagen som den kommer.

Att visa mig respekt

Genom åren har många mer eller mindre kortlivade IFE-bloggare ploppat upp runtom www. Alla minns väl Bornes protestblogg som jag avverkade här och här då det begav sig. Nu har ytterligare en gulsvart blogg sett dagens ljus och med tanke på att jag själv har dragit mig tillbaka kan det vara på sin plats att visa vägen. Därför bjuder jag på ett stycke text som denne bloggare kan klistra in i en kommande uppdatering och som framtida nya IFE-bloggare kan använda som öppningsinlägg:

"Vi supportrar till IF Elfsborg har genom åren varit lyckligt lottade att finna bloggosfärens främste i våra led. Därför vore det mig förmätet att öppna mitt bloggande utan att visa Röd Guling den respekt som han förtjänar. Jag kan bara hoppas att Röd Guling tycker att min blogg kan fungera som ett komplement till hans mästerskap och inte ser mig som en dålig kopia. All heder åt Röd Guling."

Svårare än så behöver det inte vara.

Bella

Mitt första minne av Bella var när han tog emot Gunnar Gren-stipendiet och fick träna med Milan som 14-åring. Jag minns att han sa till journalisterna att hans målsättning var att bli en av de bästa spelarna i världen och redan då fick han en stämpel på sig som kaxig av folk som inte förstår sig på star quality.

Bellas kanske viktigaste minne av mig var när vi några år äldre (fysiskt är vi mer eller mindre jämnåriga) hamnade på samma fest på Byttorp. Han stod där med sina manliga hangaraounds och några tjejer så jag beslöt mig för att dela med mig av ett par trix. Jag visade överstegsfinten, kroppsfinten och gav dessutom några visdomsord på vägen. Året därpå blev han allsvensk skyttekung.

Bella har alltid och kommer alltid att vara min favoritspelare och för mig blir Elfsborg aldrig det samma utan honom.