Jag är medveten om att många läsare tappar intresset under mina till synes inaktiva perioder, men ni som är kvar får gärna börja kommentera lite nu när bloggen ändå snittar mer än ett kvalitetsinlägg per dag. Såväl hat som kärlek sporrar en konstnär, medan likgiltighet leder till stagnation och lidande.
När jag läser ovanstående börjar jag undra om sanning har brukats. Ibland kan det nämligen vara skönt när ni försvinner, för feedback, särskilt positiv sådan, kan även framkalla en viss prestationsångest. Man skulle kunna tala om ett tveeggat svärd, som så mycket annat i livet.
Samtidigt är det möjligt att en hel del av er har hittat tillbaka, för jag har i nuläget inget pålitligt statistikverktyg att förlita mig på, och det är därför svårt att se någon tydlig tendens. Jag kan endast, via diverse portaler, jämföra antalet besökare med andra bloggars, men så som utvecklingen har sett ut de senaste åren har det blivit mer och mer ointressant. Inom exempelvis kategorin sportbloggar, för man måste ju kategorisera denna blogg på något sätt, ploppar det ideligen upp nya sidor som i princip bara länkar till varandra, eller till olika nyhetskällor, utan att tillföra någonting. Sådana bloggar får på kort tid väldigt många träffar, hamnar högt på de här olika listorna och petar då ner sådana som jag som inte skriver ett inlägg så fort Aftonbladet har publicerat en ny artikel att länka till. Frågan är dock om de här spambloggarna har fler läsare. För med läsare menar jag återkommande besökare som faktiskt läser det som publiceras, som är intresserade av det som skrivs.
Nu plingade det till i mailboxen = klart slut.
Läs även andra bloggares åsikter om konsten och lidandet, bloggosfären
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Khadaffis nya liv
H äromnatten drömde jag om Khadaffi. Det började med att bommen gick ner framför den järnvägsövergång som jag skulle korsa. Snart rusade tåg...
8 kommentarer:
Är det inte dags att bedriva någon form av jakt på de däringa norrlänningarna som fortfarande inte bytt namn på sin puckey-blogg eller vad det nu var för något...
Jag har varnat dem redan, men allt hänger på om de verkligen är värda besväret. Ska fundera på saken.
Bra att du är tebax.
För lite hets mot Bananerna, dock!
Jag ser gärna någon sorts välformulerad syrlighet gentemot SF:s Elfsborgsredaktion (igen..), som nu tycks ha satt nytt rekord i idioti. Inte nog med att de tycks ge mellanstadieelever i uppdrag att skriva matchrapporter, utan nu tillåts även de sistnämnda knåpa ihop missriktade "debattartiklar" som saknar all form av måttfullhet och genomsyras av allt annat än tankeverksamhet. Ibland undrar man om Elfsborg på Internet, för all framtid skall vara synonymt med magplask.
Även om det alltid är lika underhållande att läsa pikarna mot den groteskt undermåliga Svenska Fans-redaktionen så tycker jag inte att de tjänar något större syfte längre, dels finns det väl ingen som ännu tar dem på allvar och dessutom börjar det kännas som om sannolikheten att kvaliteten skulle stiga närmar sig noll. Det blir som att slå in en straffspark utan målvakt ungefär.
Annars gör det mig inget om du gör lite uppehåll i skrivandet emellanåt. Det här är den enda bloggen jag följer då det är den enda jag har sett som har något ihållande underhållningsvärde och litterära kvaliteter, så hellre att det inte händer nåt på ett par veckor emellanåt än att du slänger in massa dynga som utfyllnad som de flesta andra bloggare.
Tack allihop, framförallt 10:10. Vi har samma syn.
Jag tror det är Röd Guling som skrivit krönikorna/debattartiklarna på Svenskafans. Stämmer det?
21:30: Nej, det är inte jag. Däremot är det väl troligt att upphovsmannen har inspirerats av mig.
Skicka en kommentar