Matchrapport Peking

Det här blir mestadels en negativ matchrapport för trots att Elfsborg vann med 2-0 över ett fantastiskt uselt Peking var det ingen bra match från di gules sida.

Bollinnehavet var uppskattningsvis 98-2 till Elfsborgs fördel, ändå skapade man knappt några målchanser. Första målet gjorde Matt efter en skön framspelning av Kristoffer Arvhage. För er som inte har så bra koll på Elfsborg ansågs Arvhage i många år vara given i Elfsborgs backlinje och han blev dessutom lagkapten efter Stefan Andréassons och Jesper Bengtssons pensioneringar. Anledningen till detta var att han var samma spelartyp som Klarström ungefär, alltså spelare som en säsong gör ett par kanonmatcher och därefter anses vara bäst i allsvenskan och landslagsmässiga i flera år framöver hur många urusla insatser de än svarar för i fortsättningen. Jag brukar säga att det bästa som Haglund har gjort var när han omgående bänkade Arvhage och utsåg Sjöberg till lagkapten. Då ville Arvis röra på sig och efter en medioker säsong i AIK återfinns han nu i Peking. Och denna kväll spelade han alltså fram Matt Svensson till Elfsborgs 1-0. Det var ett typiskt Elfsborgs-mål, fast i fel mål så att säga. En bjudning och ett mål som inte borde vara ett mål på den nivån. Men det var ju bara att tacka och ta emot.

Det andra målet kom i 90:e minuten när Pekings spelare inte längre orkade eller ville springa runt och jaga boll. Magnus Samuelsson av alla människor la in bollen efter målvaktsretur och svagt ingripande från Pekings backlinje. Mellan dessa händelser såg det emellanåt mycket vackert ut när Elfsborgarna väggspelade, klacksparkade och crossade kors och tvärs till varandra över hela planen men effektivt var det absolut inte. Jag tror att Elfsborg med målen inräknade hade fem avslut inom målramen på hela matchen. De rullade runt på mittfältet tills någon Peking-spelare fällde en gul och domaren blåste. Tyvärr är Elfsborgs lösningar av de fasta situationerna som vanligt under all kritik och det är märkligt att man inte verkar ha någon som helst plan när lägen uppstår. Kort sagt var det en jävligt trist tillställning och kallt var det också.

Lite spelarkritik: Ilola klart bäst på plan. Han är ofta det, när han är med på planen vill säga. Oftast är han ju tyvärr inte det och inte heller i denna match spelade han 90 minuter men om Ilola håller i 26 omgångar tar Elfsborg SM-guld. Så är det. Han är allsvenskans mest kompletta mittfältare.

Anders blixtrar emellanåt till med briljanta och genialiska små grejer som bara han klarar av men jag förväntar mig ändå mer av honom. Jag anser att han ska dominera i sådana här matcher för det har han kapacitet till. Jag vill också att han ska våga ta avslut när han hamnar i skottposition. Allt för ofta blir det istället en lyftning eller ett instick som Sjöhage inte är med på och anfallet rinner således ut i sanden.

Matt är het nu. Får han hålla sig skadefri gör han vad som förväntades av honom när han köptes, mao minst tio mål.

Ishi fick inte mycket uträttat i den här matchen. Det ser som sagt småtrevligt ut när han och de andra lirar runt men effektivt är det inte. Jag tycker även att han är lite för nätt ibland och mot ICAs spelförstörare funkar det inte att göra små nätta skarvningar när de kommer i full fart och bara köttar på. Peking spelade fysiskt och lyckades få Ishi och en del andra ur balans denna kväll.

Mittlåset Sjöberg-Augustsson skötte sig oklanderligt vid de få tillfällen som de sattes på prov. Både Arvidsson och Andersson var offensiva som man vill att ytterbackar ska vara. Martin ser lite seg ut när han dribblar men han kommer oftast runt backen för att slå inlägg ändå. Tyvärr är de inte alltid så välriktade som man skulle kunna önska. Arvidsson är en talang som Elfsborg kommer att ha stor nytta av de närmaste åren. Det såg jag redan i matchen mot Aston Villa i somras, klicka här för en liten påminnelse.

Holmén blandar och ger bra grejer med nonchalant slarv. Nästkommande stycke kan tyckas gnälligt i överkant men jag blev rejält irriterad på en incident och måste därför skriva någonting om det. En av Pekings två målchanser uppstod när Holmén utan press på sig slog en tiometerspassning rakt i gapet på en motståndare som kunde vända och skapa en farlig kontring. Skillnaden mellan årets Holmén och fjolårets är att han numera jobbar tillbaka, vilket i sig är positivt. Hans hemjobb resulterade dock i en frispark precis utanför straffområdet och mot Malmö, Halmstad och andra lag med vassa frisparksskyttar kan en sådan sekvens vara matchavgörande. Folk som inte har förmågan att se fotbollsspelets finesser ser bara det sista. De tycker att Holmén var bra som jobbade hem och avbröt ett friläge, och frisparken resulterade ju inte i någonting denna gång, men fotboll är som schack. Det handlar om att kunna förutse vad som kommer att hända flera drag framför det nuvarande, att värdera lägena som uppstår. Man spelar inte bollen sidledes in i banan om det finns en stor risk att motståndaren kan bryta och skapa ett numerärt överläge. Det där är sånt som knattetränare försöker förklara för sina små adepter när de börjar lira fotboll och därför anser jag inte att Holmén är redo för startelvan än. Åtminstone inte i varje match. Sedan kan han och andra gnälla hur mycket de vill men som jag ser det är mittfältet Ishi-Ilola-Svensson-Alex betydligt mer effektivt åt båda håll.

Sammanfattningsvis är det svårt att veta hur Elfsborgs spel kommer att funka i årets allsvenska. Vi har ett spelskickligare lag än någonsin men en del andra lag har bra försvarare och ett par anfallare längst fram som kanske bara behöver en chans för att sätta dit den. Jag är orolig för de där lagen. ICA blir en riktigt bra värdemätare.

Andra bloggar om: Elfsborg, Peking, Ishi, mittlåset, Anders Svensson, Holmén, Ilola, matchrapport, ICA