Mathias Lühr har inte förändrats

Jag gjorde mig lustig över Jonas Libergs googlande av sitt namn när det begav sig, men handen på hjärtat så har alla gjort det, eller hur? Om man exempelvis heter Mathias Lühr och googlar sitt namn kommer hans blogg upp som sökresultat nummer ett, tätt följd av svartlisteutnämningen.

Om man lägger till "arrogant" och "otrevlig" byter svartlisteposten plats med det mest kommenterade inlägget någonsin i hans blogg, nämligen det här där han dels ljuger och dels bryter mot 22§ i upphovsrättslagen. Kommentaren hittar ni här.

Mitt sista svar i nuvarande mailkonversation med Lühr lyder "sluta fjanta dig och besvara frågorna istället." Detta efter att han löjligt nog har låtsats som att han inte vet vad jag pratar om. Samma misslyckade försök till lögner och von oben-mentalitet som tidigare, samma arrogans. Är det tacken? Här vänder man återigen andra kinden till. Sträcker ut en hand, lägger upp ett youtube-klipp och tar sig tid att formulera intelligenta frågor. Sedan får man ett knytnävsslag tillbaka.

Läs även andra bloggares åsikter om Mathias Lühr, Google, arrogans, otrevlighet

Mathias Lühr tramsar

16 frågor är skickade till Mathias Lühr men ha inte alltför stora förhoppningar om att han besvarar dem. Vår mailkonversation går väldigt trögt och jag börjar tro att han helt enkelt är för intellektuellt begränsad för att besvara ca 15 frågor om ditten och datten. Som det ser ut nu kan Lühr mycket väl bli först med att svartlistas två gånger, och det är väl kanske någon form av merit.

Läs även andra bloggares åsikter om Mathias Lühr, svarta listan

Den fredliga vägen

Som ett led i min mentala rehabilitering har jag bestämt att 2009 ska bli ett fredens år för denna blogg. "Vänd den andra kinden till" kommer i ännu högre grad att gälla och mitt tålamod ska (om möjligt) bli ännu större.

Därför har Expressens Mathias Lühr nu blivit erbjuden en chans att plocka bort sig själv från svarta listan. Livet är kort och oberäkneligt. Jag vill inte ligga på min dödsbädd utan att veta om Lühr känner sig förlåten eller ej.



Läs även andra bloggares åsikter om Mathias Lühr, Röd Guling, Dan Tillberg

Frågelådan är stängd + ditten och datten

Frågorna är skickade till Christer Björkmans agent och jag har bett henne framföra att schlagerprofilen får ta den tid han behöver. Både ni och jag föredrar ju genomarbetade svar framför hafsigt ihoprafsade, eller hur?

BT har några Elfsborgs-relaterade artiklar i tidningen idag. En där Martin Ericsson säger sig sikta på VM-kval, en om Wilands debut i FCK och i papperstidningen finns ytterligare en liten notis i vilken Stefan Andreasson inte har några synpunkter på att Bosse Johansson är aktuell för ordförandeposten i svensk elitfotboll. Jag har inte heller så mycket att säga om dessa nyheter, men mitt intryck av Bosse Bank är gott och därför borde han stanna i Elfsborg.

Vidare har Mobaeck bestämt sig för att inte överklaga sin dom. Det var nog klokt, men gör dig av med den där advokaten som ville få det till en parkeringsskada eller vad det var. Wettergren menar förresten att Mobaeck ser ut att gå mot sin bästa säsong någonsin och det känns ju lovande. När det blir lite varmare ska jag gå på en del träningar.

Nu har jag inte mer att förtälja, så om Björkman-svaren inte dimper ned denna kväll säger vi god natt.

Läs även andra bloggares åsikter om IF Elfsborg, Christer Björkman, Daniel Mobaeck, Johan Wiland, Martin Ericsson, Borås Tidning

Något helt annat

Vet ni vad ni skulle kunna göra? Ni skulle kunna skicka förslag på frågor till årets första rödgula samtal istället. Antingen via mail eller i kommentarfältet, gör som ni vill. Christer Björkman har via agent accepterat förfrågan och förhoppningsvis är han cool även efter att frågorna har skickats.

Christer Björkman är uppvuxen i Borås, håller på Elfsborg, gillar schlager och är öppet homosexuell. Således har vi åtminstone tre saker gemensamt vilket borgar för ett intressant samtal i cyberspace.

Läs även andra bloggares åsikter om IF Elfsborg, Christer Björkman, Borås

Mot nya mål

Ja, ni märker hur inspirerande jag tycker det är att skriva om Elfsborgs så kallade mediagrupp. Redaktionsmötet var en boll som lades upp på straffpunkten åt mig, men nu hoppas jag slippa den skiten framöver. En del efterlyser att jag drar igång namnunderskrifter och liknande, men jag är inte rätt man att göra det. Bara för att jag är den ende Elfsborgaren som i nuläget för den kritiska opinionens talan betyder det inte att jag vill att det ska vara så.

Vad som däremot är anmärkningsvärt är att det överhuvudtaget lämnas kommentarer som tycker att jag är så hemska saker som "otrogen" och "ej guling". I och för sig kan man väl tänka sig att personerna i fråga berörs av kritiken, annars är det illa. Som jag skrev i en kommentar till föregående inlägg: Man kan vilja sin förening väl på olika sätt. Ett sätt är att applådera och tycka att allt är fantastiskt. Ett annat är att peka på de problem som faktiskt finns. Jag väljer det senare och får kanske leva med att några stycken inte ser mig som trogen guling, men dessa personer är nötter i mina ögon så det jämnar ut sig.

Läs även andra bloggares åsikter om IF Elfsborg, Röd Guling

Redaktionsmöte på Elfsborg 2

Jag har en känsla av att sista ordet inte är sagt när det gäller Elfsborgs-redaktionens möte. Kjellberg har uppmärksammat saken i sin blogg och lagt till en del relevanta synpunkter. Joakim Johanssons blogg är borttagen, men han har gett mig en väldigt intressant, om än otrolig story som skulle kunna ställa saker och ting i en annan dager om den vore sann. Av anledningar som är hans egna vill han dock inte att jag publicerar den, och han vill i nuläget heller inte kommentera saken i denna blogg. Jag förstår inte det, men respekterar hans önskan.

Dock vill jag säga att det inte kommer att råda några som helst tvivel om att jag har citerat korrekt, så om någon har tänkt att jävlas med mig har han/hon ingenting för det.

Läs även andra bloggares åsikter om IF Elfsborg

Redaktionsmöte på Elfsborg

Först måste jag skriva lite om en kille vid namn Joakim Johansson. Jag har aldrig träffat honom, men i text ger han intryck av att vara en snäll, någonstans på gränsen mellan naiv och halvtrög ung man. I år verkar han enligt ryktet få ett större ansvar på Elfsborg.se, samtidigt som han kombinerar det med sitt uppdrag som redaktör på Svenska fans, en sida med journalistiska ambitioner. Det där är en historia i sig, men det är på sätt och vis upp till honom om han tycker att det är lämpligt, och upp till Elfsborg om de vill fortsätta ge ett amatörmässigt intryck. Jag lägger mig inte i det just nu.

Mot ovanstående bakgrund citerar jag från Johanssons privata blogg:

"Kom precis hem från mötet med Elfsborgs webbgrupp, där jag är med. Jag, Jörgen, Göran och Jonas (ett gäng 60-talister) har haft möte hela eftermiddagen och kvällen. Först var vi på Anxious, en reklambyrå och webbfirma. Därefter till kansliet för att ha redaktionsmöte, som slutade med att alla, utom jag, satt och drack öl. Själv drack jag - ingenting.

Sedan bar det av till Brasseriet för att äta en bit mat. Deras hamburgetallrik var jättegod, rekommenderas! Elfsborg bjöd givetvis."

Det känns tryggt att veta att Elfsborg har en budget för hemsidan, och att den spenderas på rätt saker. Nej, allvarligt talat: Elfsborg kan aldrig bli en seriös och professionell idrottsklubb förrän de här clownerna befrias från sina ansvarsområden!!! Är det verkligen tillåtet att sitta och förfesta i Elfsborgs lokaler och gå ut och roa sig på Elfsborgs bekostnad, utan att någonting av kvalitet någonsin levereras? Stavfel, faktafel, amatörmässig skit och trams på hemsidan är en sak, men när man läser sådant här vet man inte om man ska skratta eller gråta. Väck med skräpet nu!

Läs även andra bloggares åsikter om IF Elfsborg, Göran Lohne, media

Intermezzo 20/1 08

Jag är medveten om att många läsare tappar intresset under mina till synes inaktiva perioder, men ni som är kvar får gärna börja kommentera lite nu när bloggen ändå snittar mer än ett kvalitetsinlägg per dag. Såväl hat som kärlek sporrar en konstnär, medan likgiltighet leder till stagnation och lidande.

När jag läser ovanstående börjar jag undra om sanning har brukats. Ibland kan det nämligen vara skönt när ni försvinner, för feedback, särskilt positiv sådan, kan även framkalla en viss prestationsångest. Man skulle kunna tala om ett tveeggat svärd, som så mycket annat i livet.

Samtidigt är det möjligt att en hel del av er har hittat tillbaka, för jag har i nuläget inget pålitligt statistikverktyg att förlita mig på, och det är därför svårt att se någon tydlig tendens. Jag kan endast, via diverse portaler, jämföra antalet besökare med andra bloggars, men så som utvecklingen har sett ut de senaste åren har det blivit mer och mer ointressant. Inom exempelvis kategorin sportbloggar, för man måste ju kategorisera denna blogg på något sätt, ploppar det ideligen upp nya sidor som i princip bara länkar till varandra, eller till olika nyhetskällor, utan att tillföra någonting. Sådana bloggar får på kort tid väldigt många träffar, hamnar högt på de här olika listorna och petar då ner sådana som jag som inte skriver ett inlägg så fort Aftonbladet har publicerat en ny artikel att länka till. Frågan är dock om de här spambloggarna har fler läsare. För med läsare menar jag återkommande besökare som faktiskt läser det som publiceras, som är intresserade av det som skrivs.

Nu plingade det till i mailboxen = klart slut.

Läs även andra bloggares åsikter om konsten och lidandet, bloggosfären

Henrik Rydström, björnar och papegojor

Ibland dimper det ned mail som man inte riktigt begriper. Som det här till exempel:

From: x.x@telia.com
To: rodguling@hotmail.com.
Subject: Uppmuntran
Date: Mon, 19 Jan 2009 16:08:46 +0100

"Jag tycker du är en stor djävla gnällspik….

Kritisera Nanne och jämför honom med en pappegoja…

Va fan är du…..?

En skitkärring….

På plan kan ordet gnällspik höjas till skyarna…

Trodde du jämt du var felfri

Sista ordet nu

Du är kass…..

Mvh
Björn"

Jag kunde inte minnas någon jämförelse mellan Nanne Bergstrand och en papegoja, men den här bloggen innehåller ju över 800 texter och man kan inte komma ihåg allt som har skrivits genom åren. Därför svarade jag så här:

"Tack för ditt mail.

Jag har inte kritiserat Nanne B sedan 2005 tror jag, så det måste vara någon gammal text som du har läst. Har faktiskt ändrat uppfattning om honom de senaste åren och tycker numera att han är ganska kul.

Med vänlig hälsning,
Röd Guling"

Svaret kom omgående:

"Om Du går in på expressen på Internet idag och se vad det står skivet

Om dina uttal

Björn"

Med tanke på att jag inte har gjort några uttalanden via Expressen.se den senaste tiden blev jag naturligtvis nyfiken. På sportens förstasida fanns den här artikeln, i vilken Henrik Rydström menar att inte ens en papegoja hade kunnat misslyckas med att träna ett så bra lag som Kalsongerna. Mitt svar:

"Om du menar det där med att Rydström säger att man skulle kunna sätta in en papegoja som tränare för KFF så undrar jag vad jag har med det att göra.

Med vänlig hälsning,
Röd Guling"

Nu dröjde svaret några minuter, men till slut damp följande ursäkt ned:

"Jag gick in på Google och skrev in hans namn

Där kom jag til en hemsida där någon kallar sig rödguling

Jag tog för givet att det var hans hemsida eftersom namnet kom dit

Är du inte henrik Gaphals

Då ber jag dig tusen gånger om ursäkt

Jag hamnade ju där

Mvh
Björn"


Ja, så kan det gå. Jag hjälpte i alla fall denne Björn på traven genom att vidarebefordra hans mail till den riktige Rydström. Förhoppningsvis löser det sig nu, men till er övriga fungerar det här som en dementi: Jag är inte Henrik Rydström på Kalsongernas mittfält. Jag behöver inte heller nödvändigtvis vara någon annan, bara för att en google-sökning leder hit.

Läs även andra bloggares åsikter om Henrik Rydström, Kalmar FF, Röd Guling, Google, björn, papegoja

Flytten klar

Nu är YP-filerna äntligen separerade. Under arbetets gång (som krävde över åtta timmar) stötte vi på en större konflikt mellan de binära reläer som ska bearbeta feedens analoga signaler (det som skrivs och publiceras). Jag tvingades därför att programmera ett script som, för att uttrycka sig enkelt, filtrerar feeden och ger somliga kanaler mer effekt, medan andra skruvas ned. Bloggar som saknar mina plugins och script är överhuvudtaget inte påverkade av det här och kommer ej att uppleva dessa problem.

RSS-information

Ni som prenumererar på RSS ska slå in den nya adressen http://feeds2.feedburner.com/rodguling.

Det är Googles köp av Feedburner som har tvingat oss att flytta feeden. Tyvärr måste jag separera samtliga YP-filer manuellt, men arbetet beräknas vara klart imorgon bitti.

/Ingo

Finska artister som förtjänar ett erkännande #1 - Ironcross

Vi hoppar över nummer två på listan och går direkt på förstaplatsen.



Ironcross hade soundet, attityden, fräcka namn (Tyrone Tougher, John Steeler, Jimmy Hammer, Case Roberts, Buddy McShulz) och låtarna, men i likhet med många andra artister, vars karriärer har vacklat, saknade de ordentlig backning från skivbolaget. Med rätt promotion (exempelvis med Curt Hennig som manager) är jag övertygad om att Ironcross hade blivit större än mesarna i Europe.

Idag skriker branschen efter lagar och förordningar som skall skjuta upp grammofonskivans död, men exemplet Ironcross lär oss att bolagen aldrig var särskilt måna om artisterna från första början.

Läs även andra bloggares åsikter om Ironcross, Finland, Too hot to rock

Parallell tidräkning i Dallas

Hela eftermiddagen har det varit Dallas-maraton på TV4 Guld. Vi är inne i säsongen då Pam har vaknat upp ur sin årslånga mardröm, och hittat Bobby livs levande i duschen. Allt verkar till en början vara frid och fröjd, och Pam och Bobby bestämmer sig för att gifta om sig, men snart blir det som vanligt. På bröllopsdagen avslöjar Ray att Jenna väntar Bobbys barn, samtidigt som en man vid namn Wes Parmalee påstår sig vara pappa Jock Ewing som ju dog några år tidigare. Han berättar historier som bara Jock och hans närmaste kan känna till, klarar ett lögndetektortest och verkar vara på väg att ta över Ewing Oil, innan han hastigt och lustigt försvinner ur serien.

Synd att TV4-ledningen inte har vett på att ta vara på sina skatter utan använder TV4 Guld som någon slags dumpningsstation. När jag kollade förra veckan visade de säsongen när JR lägger in sig själv på mentalsjukhus, för att komma i kontakt med en patient som behöver signera ett kontrakt, men nu har de alltså hoppat tillbaka ett par år i tiden helt utan förvarning. Varför inte sända Dallas i kronologisk ordning på fredagskvällar i moderkanalen, precis efter Let's dance? Nej, istället visar de någon helt värdelös amerikansk komediserie med hon från Våra värsta år, samtidigt som de resonerar så här kring Dallas:

- Jag har en idé om hur vi ska göra med Dallas.
- Jasså?
- Vi kör avsnitt 2-16 i säsong 10 på lördag och så 5-11 från säsong 4 veckan därpå.
- Utmärkt idé! Det kör vi på!

Läs även andra bloggares åsikter om Dallas, TV4

Denni Avdic i landslaget och Elfsborgs-spotting

Igår skrev jag att Bella borde ersätta Toivonen, men nu blir det istället Denni Avdic som får chansen i A-landslaget. Jag vet inte vad jag ska säga om det. Kul för honom, men hans förra säsong var ju ingen direkt höjdare. Troligen har han dock fortfarande potential att bli en riktigt bra spelare så det här kanske kan ge honom lite självförtroende som går att bygga vidare på. För Elfsborgs del vore det viktigt om Avdic levererade i år, med tanke på att han har egenskaper som är unika i Elfsborgs trupp.

Igår stötte jag förresten på Bella med barnvagn på stan och ikväll mötte Ishi min blick på apoteket i Knalleland. Det märks att man har fått lite mer vaken tid att röra sig med, och det kan enbart vara av godo för mitt konstnärskap.

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, landslaget, Sverige, Denni Avdic, Fredrik Berglund, Stefan Ishizaki

Finska artister som förtjänar ett erkännande #3 - Beat

Denna grupp tipsade Curt Hennig (nöjesprofilen) om, men han verkade vara ironisk då han samtidigt tyckte att det var bra att medlemmarna troligen har satsat på annat än musik de senaste 15 åren. Det vore mig förmätet att påstå att Hennig har fel, men faktum är att den här låten växer ju mer man lyssnar på den. Vidare är det folket (ni och jag) som ska köpa plattorna, medan producenter som Hennig oftast får skivorna gratis.



Som ni hör sjunger Beat på svenska och det kan möjligtvis vara två steg framåt och ett steg bakåt. När de ändå gick ifrån modersmålet borde de valt att sjunga på engelska istället, för med låtar som denna hade den internationella succén varit given.

Läs även andra bloggares åsikter om Finland, Beat, Eurovision song contest

Att fira första maj i Ängelholm

Den 1 maj 2008 åkte våra kamrater konstnären och nöjesprofilen med Guliganernas buss till Ängelholm, där Elfsborg skulle möta den lokala superettanklubben i Svenska cupen.

En kombinerad match- och reserapport planerades till en trilogi, men av ej offentliggjord anledning gick läsarna miste om den avslutande episoden. Vad blev resultatet i matchen? Vilka gjorde målen? Uppstod fler säkerhetsrelaterade problem? Läsarna uppmanas att hitta på ett eget slut, samtidigt som de två publicerade artiklarna arkiveras nedan:

Episod I
Episod II

Akeem the African Dream

Som ni säkert förstår är det jag som är Akeem. Jag kommer från djupaste, mörkaste afrika och jag skall skriva lite om Elfsborg, fotboll och annat ur ett afrikanskt perspektiv.

"Tack till Ingemar för hans script så att nu kan förstå mig"

Bella i landslaget och hemmamatchbojkotten

Nu när såväl Ingelsten som Toivonen har gjort sig indisponibla i landslaget borde ersättaren heta Fredrik Berglund. Man kan i och för sig fråga sig hur het han är i Lars-Rolands ögon, mål i landslagsdebuten och rekord i Danmark räckte ju aldrig till att slå sig in bland de 30-tal forwards som förbundskaptenerna har gått runt på sedan dess.

Viktigast är ändå att Bella spelar från start i IF Elfsborg kommande säsong. Under ledning av mig (Röd Guling) och Curt Hennig (nöjesprofilen) fortgår bojkotten av hemmamatcherna i allsvenskan så länge Bellas truppstatus är osäker. Därför blir det i år extra intressant att följa träningsspelet som inleds i februari mot Helsingborg.

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, landslaget, Fredrik Berglund, IF Elfsborg, allsvenskan

Finska artister som förtjänar ett erkännande #4 - Kikka

I skuggan av internationella stjärnor som Samantha Fox, Kylie Minogue, Sabrina och Mandy Smith lanserades Kikka i hemlandet under 80-talets senare hälft. Här är ett klipp med hennes bästa låtar:



Kikka avled 2005 till följd av en hjärtattack.

Läs även andra bloggares åsikter om Finland, Kikka, Samantha Fox, Kylie Minogue, Sabrina, Mandy Smith

Vilka är bögar?

Ekwall har hamnat i blåsväder. Någon damfotbollsklubb i Los Angeles vill tydligen köpa Umeås brasilianska stjärna Marta, men hon vägrar flytta om inte den mindre kända lagkamraten Johanna Frisk också köps. Oprofessionellt tycker Ekwall, och insinuerar samtidigt att de båda spelarna är ett par. Frisk dementerar dock förhållandet i Aftonbladet och Laul anser därför att Ekwall ska plocka fram bevis för att Marta och Frisk är tillsammans.

Till att börja med har Ekwall självklart rätt i att Los Angeles knappast skulle köpt Frisk om inte Marta krävde det, och det kunde gott och väl Aftonbladets tyckare tagit upp själva, utan att använda Ekwalls blogg som täckmantel. Samtidigt hade jag själv alla gånger låtit kärlek gå före pengar så utifrån den synvinkeln ligger sympatierna hos Marta/Frisk, förutsatt att de verkligen är ett kärlekspar då. Slutligen har Marta/Frisk all rätt att hålla sin sexualitet för sig själva.

Om media ändå ska rota i kända människors sexuella läggning tycker jag att det vore mer intressant att få information om vilka manliga fotbollsspelare som är bögar. För till skillnad från damfotbollen, där åtminstone Pia Sundhage länge har varit öppet lesbisk, har så vitt jag minns aldrig någon manlig elitfotbollsspelare i det här landet kommit ut ur garderoben.

Eller varför skulle man inte kunna spekulera i vilka sportjournalister som är bögar? Utvecklingen från bildbyline via bloggar till egna webtv-shower går i rasande takt, och många verkar göra allt för att profilera sig så mycket som möjligt och därmed skapa ett allmänintresse kring sin person. Så som Laul och Ekwall gnabbas fram och tillbaka skulle man mycket väl kunna tänka sig att de är lite småtända på varandra. Ekwall är ju intresserad av mode också = bögigt.

Läs även andra bloggares åsikter om Patrick Ekwall, Marta, Johanna Frisk, Robert Laul, homosexualitet

Finska artister som förtjänar ett erkännande #5 - Pave Maijanen

Det har i bloggosfären blivit något av en fluga att posta youtube-listor. Eventuellt har det varit populärt en längre tid, men jag upptäckte fenomenet först i samband med att ni bad mig recensera BT:s bloggare häromåret. Hur som helst har jag förståelse för listandet, då jag själv inte alltid har tillräcklig inspiration, god dagsform, mental hälsa eller tid för att tillgodose bloggosfärens krav på återkommande uppdateringar. Därför tänker jag framöver lista fem finska artister som är värda ett större erkännande, vilket alltså betyder fem uppdateringar med minimal arbetsinsats.



På plats nummer fem hamnar en skrämmande förbisedd artist. Idag skickar Finland engelskspråkiga bidrag som tävlar på helt andra villkor i Eurovisionschlagerfestivalen, men 1992 var tyvärr Pave Maijanen helt chanslös med den tuffa, Roxette-doftande rockdängan "Yamma-Yamma" ...

Läs även andra bloggares åsikter om Finland, Pave Maijanen, Roxette, Eurovision song contest, Yamma

Akeem ny Afrika-korrespondent

Trogna läsare känner kanske igen Akeem som en periodvis flitig kommentator. Idag har jag utsett honom till Afrika-korrespondent och inom kort får han postbefogenheter.

Akeem härstammar från djupaste, mörkaste Afrika och blir med sin specialkompetens ett välkommet tillskott.

Läs även andra bloggares åsikter om Akeem, Afrika

Daniel Mobaecks dom

Idag var det då dags för Daniel Mobaeck att möta rättvisan. Jag fick reda på att rättegången började klockan nio när jag vid kvart i tio ringde till Borås tingsrätt så det fanns tyvärr ingen möjlighet att bevaka på plats. Man vill ju inte gärna stövla in efter en timme, speciellt inte när det mediala pådraget är stort och rättsalen är full av potentiella fiender.

En månads fängelse låter varken hårt eller lindrigt, men utan att vara juridiskt bevandrad kan jag aldrig tänka mig att Mobaeck överklagar. Försvarets linje som gick ut på att Mobaeck endast skulle flytta bilen känns inte direkt trovärdig, och risken är nog större att hovrätten skulle skärpa straffet. Jag vill se lite samhällstjänst och spel med fotboja, sedan är han förlåten av mig i alla fall.

Det enda som förvånar mig lite är att domen föll så snabbt. Jag har själv suttit i rättssal (som målsägare) och då tog det i alla fall ett par veckor innan beslutet damp ned i brevlådan.

Läs även andra bloggares åsikter om Daniel Mobaeck

Om objektivitet är det samma som impotens vill jag aldrig vara objektiv

När gårdagens bloggar om Anders Svensson längtan efter ett medeltidsland hade publicerats satte jag mig på Tant Grön i sällskap med Curt Hennig (nöjesprofilen). Under samtalets gång började jag undra om inte Marie Thomassons approach till intervjuobjektet är värd minst lika mycket skit som Svenssons uttalanden i sig. Varför ställs inte frågor som "hur i helvete kan du ha mage att beklaga dig över din situation?" och "vad krävs för att bli nöjd?"

Jag kom att tänka på en tidig intervju med di Leva, en av mina kulturella förebilder. Den unge konstnären har bara något år tidigare sparkat medlemmarna i Modaern Art och bestämt sig för att gå solo, ett förfarande som anses vara egoistiskt, borgerligt och förkastligt av intervjuaren. Läs hur di Leva, som vid detta tillfälle inte ens har fyllt 19 år, ställs rejält mot väggen och tvingas förklara sin vision. Här kan man tycka att journalisten skjuter en bit över målet, men om en sån som di Leva tvingades stå till svars för något så trivialt som sin fulla rättighet att bli soloartist borde väl Anders Svensson, över 30 och offentlig person sedan många år tillbaka, någon gång ha kunnat bli ifrågasatt av Thomasson? Jag tycker det.

Vad man än anser om äldre tiders ofta subjektiva vänsterinfluerade journalistik måste alla vara överens om att det ska kunna gå att ställa kritiska frågor, även ur en objektiv position. Om man istället väljer att låta uttalanden, som av många kan anses vara horribla, stå helt oemotsagda i tidningen blir det ju upp till sådana som jag att stå för kritik och granskning. Då släpper man ansvar och legitimerar samtidigt bloggarnas journalistiska funktion. Min egen personliga journalistiska ambition är som ni vet jävligt begränsad, det har jag förklarat tidigare, men ni fattar nog vad jag menar: Man kan inte å ena sidan stå för en flat, impotent och oinspirerad journalistik och å andra sidan hävda att bloggar enbart är forum för oinitierade och lågutbildade gaphalsar, så som det ofta kan låta. Det är inte seriöst. Nu tillhör visserligen även jag den skara som håller 99% av nätets alla bloggar som ren dynga, det är ju egentligen bara jag, Grogg, Ekwall, Laul och några till som håller kvalitet över en längre tid, men detta faktum förtar inte poängen i ovanstående resonemang.

Läs även andra bloggares åsikter om journalistik, Anders Svensson, Borås Tidning, Thomas di Leva, mediakritik

Vad det egentligen handlar om

Jag är medveten om att jag pratar mot mig själv då jag vid tidigare tillfällen har liknat fotbollsspelare med kulturpersonligheter, som gör människor glada och därför är viktiga i vårt samhälle, men egentligen är det inte lönerna i sig som är det intressanta. Exceptionell talang inom ett kreativt område ska givetvis belönas, även om jag personligen långt ifrån ser pengar som det enda uppskattningsbeviset här i världen. Det tragiska är att Anders Svensson inte inser hur lyckligt lottad han är, när han nu hävdar att pengarna i allsvenskan är dåliga, och när han tidigare har beklagat sig över Elfsborgs publiksiffror, Sveriges skattetryck och liknande.

På sätt och vis är det befriande att höra någon som skiter i att snacka om "utmaningar" och annat trams, när de vill motivera varför de flyttar till ett medeltidsland, men det innebär inte att Svenssons strävan efter ett liv i lyx, och oförmåga att nöja sig med det han har, kan anses vara sund. Hur man än vänder och vrider på det är han, och alla andra professionella fotbollsspelare, jävligt privilegierade som i ett antal år kan tjäna mycket pengar på någonting som de flesta ser som en lek. Svensson har haft en lång karriär och för honom borde det vara hög tid att börja njuta av den nu.

Läs även andra bloggares åsikter om Anders Svensson

Anders Svenssons ekonomi

Idag publicerar BT en intressant intervju med Anders Svensson. Intressant för att man inte vet om man ska tycka att han ger ett patetiskt, underhållande, okunnigt eller psykiskt instabilt intryck.

"Det går inte att tjäna stora pengar i allsvenskan" säger vår landslagsmittfältare som aldrig har haft ett vanligt jobb i hela sitt liv.

Det vanligaste försvarstalet för idrottsmäns fantasilöner är att de har korta karriärer. Ja, men vem har bestämt att de ska pensioneras vid 35 och sedan leva på sina sparade slantar? Alla andra jobbar ju tills de är över 60, och fotbollsspelare är knappast fysiskt oförmögna att ta ett arbete när de har lagt skorna på hyllan.

Det andra argumentet brukar låta att idrottsmän försakar utbildning under karriären. Jo, men visst fan skulle Anders Svensson ha råd att plugga i några år, utan att ens behöva ta studielån? Och om han inte har någon lust att studera är det hans eget val och då förstår jag inte varför han inte skulle kunna ta ett jobb utan krav på någon högre utbildning, typ som medieansvarig i IF Elfsborg eller något. Till skillnad från medelsvensson saknar Svensson knappast kontakter heller.

Slutligen undrar jag som sagt om Svensson är vid sina sinnes fulla bruk när han uttalar sig på det sättet, för är det verkligen sunt att eftersträva ett liv i lyx? När blev det modernt? Hur mycket jag än älskar Anders Svensson som fotbollsspelare känner jag medlidande för honom som människa.

Läs även andra bloggares åsikter om IF Elfsborg, Borås Tidning, Anders Svensson

FAQ Elfsborg 2009

Svenska fans-forumet kan vara underhållande ibland, men en nackdel är att andra lags supportrar gång på gång kommer in och ställer frågor, trots att de egentligen inte är intresserade av svaren. För hade de varit det hade de naturligtvis kollat lite längre bak i forumet, där samma frågetecken rätas ut.

Hädanefter kan samtliga forumstammisar hänvisa till denna FAQ, om de tröttnar på att besvara samma frågor.

Q: Är inte Wikström och Hassan mycket sämre än Augustsson och Wiland?

A: Hur fan ska man kunna veta det? Hur bra eller dålig Wikström blir i Elfsborg kan ju ingen människa säkert veta, men man ska komma ihåg att Augustsson bröt nyckelbenet och var borta större delen av Elfsborgs hålla nollan-period så för mig är det inte säkert att Wikström ens behöver vara en man för startelvan. Dessutom var många trötta på alla onödiga frisparkar som Augustsson drog på sig, i och för sig är väl Martin Andersson på samma nivå när det gäller den biten. Wiland gjorde förvisso sin bästa säsong någonsin, men tidigare har han långt ifrån varit självklar etta så det är bara att hoppas på att Abbas når upp till sin potential i år.

Q: Lasse Nilsson och Joakim Sjöhage har försvunnit så offensiven måste väl vara rejält försvagad?

A: Sjöhage är ju bara löjligt att räkna som en förlust. Han har alltid varit närmare läktaren än startelvan, trots att han lånades in när det stod klart att Matt Svensson skulle sluta och både Bella och Keene var långtidsskadade. Lasse gjorde visserligen en del nytta, men kom ju först in under sommarfönstret och kunde inte spela 90 minuter förrän en bra bit in på hösten. Dessutom var han avstängd två matcher, så med tanke på att Martin Ericsson har värvats ser offensiven tvärtom starkare ut i år. Om Joel Johansson håller på den här nivån är det ytterligare en bonus.

Q: Är Abbas förstemålvakt?

A: Det sägs så.

Q: Varför har ni femtielva forwards när Haglund bara spelar med en?

A: Det undrar jag också ibland, men tanken är nog att en del även ska kunna fungera som kantspelare. Mitt främsta frågetecken till spelsystemet ligger emellertid i den offensiva spelidén. I teorin låter det självklart kul att Svensson/Ericsson lägger smörpassar från en central position, strax bakom toppforwarden, men i många matcher ser jag bara en massa tjongbollar från backlinjen, och med sådant spel vill man ju ha en Hasse Berggren-typ som offensiv mittfältare/defensiv forward. Någon som kan hålla i och släppa tillbaka, samtidigt som den andra forwarden försöker trycka tillbaka motståndarnas backlinje.

Det är möjligt att FAQ:en fylls på efter hand.

Läs även andra bloggares åsikter om IF Elfsborg, fotboll, allsvenskan

Framtidstro

Idag har jag mottagit en ursäkt för uteblivna mailsvar från Elfsborgs klubbchef Stefan Andreasson. Således får man slå fast att ryktet om en organiserad bojkott av denna blogg var överdrivet. Med tanke på Andreassons nya roll i klubben känns det bra inför kommande säsong, även om jag ännu inte har en aning om hur jag kommer att lägga upp nätets mest intressanta bevakning av IF Elfsborg år 2009. En sak är i alla fall säker: Det närmaste halvåret har jag möjlighet att följa laget på ett helt annat sätt än tidigare, ja inte sedan sommaren 2005 har det teoretiska utrymmet varit större. Nu ska man visserligen inte dra alltför stora växlar av detta faktum, för när det väl kommer till kritan handlar det om att få tid att skriva och, när tiden finns, vara i tillräckligt gott skick för att hålla kvalitet. Teori och praktik, kvalitet och kvantitet.

Läs även andra bloggares åsikter om IF Elfsborg, Stefan Andreasson

Finanskrisen tänjer principerna

Curt Hennig (nöjesprofilen) har tack vare många års hårt arbete och noggranna investeringar byggt upp en ansenlig förmögenhet. Som ni vet är marknadsekonomin emellertid nyckfull och nu har den rådande finanskrisen slagit hårt mot hans aktiesparande. Det har gått så långt att han för några dagar sedan bad mig om hjälp att få loss kapital till nya investeringar som förhoppningsvis kan få honom på fötterna igen.

Så vad kan då jag, en proletär som säljer min kropp för att få råd till mat och tak över huvudet, göra för min kamrat? Jo, jag har bestämt mig för att tänja på mina principer och inleda ett samarbete med McDonalds, den fantastiska hamburgerkedjan med god och nyttig mat till billiga priser. Glöm allt som jag har sagt om mjölkbarer och liknande - varje klick på en länk från mig genererar en hemlig summa pengar och jag garanterar att varje krona går direkt ner i Curt Hennigs fickor. Det kan man kalla solidaritet och därför är jag säker på att ni förlåter mig.

Läs även andra bloggares åsikter om Curt Hennig, McDonalds, finanskrisen

Förhållanden till denna blogg

Tro det eller ej, men nöjesprofilerna och de forna superantagonisterna Jonas Liberg och Curt Hennig verkar ha blivit goda vänner, då de alltsom oftast stöter på varandra i stadens nöjesliv. Själv rör jag mig inte så ofta i sådana sammanhang, men jag har vid ett tillfälle skakat hand med personen som förolämpade mig med ord som "naiv", "korkad", "patetisk", "intellektuellt begränsad", "grabb" och "anonym fegis". Handskakningen skedde i höstas på Tant Grön (Hennigs och mitt favoritfik) och det var på mitt initiativ, sedan Hennig och Liberg hade stått och småpratat en stund om ditten och datten. Egentligen är ju Liberg en rätt kul figur, som bland annat hävdar att hans Bunkern är Sveriges bästa studio.

Andra är surare. Från att gladeligen ha ställt upp på rödgula samtal och kommenterat bloggen med omdömen som exempelvis "kul" har den så kallade medieansvarige Göran Lohne, samt den nytillträdde klubbchefen Stefan Andreasson sedan en längre tid tillbaka slutat besvara mina mail. Inte för att jag skickar till dem speciellt ofta, Lohne har jag nog inte kontaktat sedan våren 2007 då jag undrade om Tommy Larsson lyfte lön från Elfsborg, men att Andreasson verkar bojkotta är både arrogant och dumt.

Detta inläggs funktion kommer eventuellt att visa sig senare.

Läs även andra bloggares åsikter om IF Elfsborg, Jonas Liberg, Curt Hennig, Stefan Andreasson, Göran Lohne

Intermezzo jan 09

Och ja, det retar mig att många av artiklarna på Elfsborgs officiella saknar underskrifter. Jag har en teori om varför, och även om det hade varit kul om de slutade att signera texterna efter att jag förde kampanj mot det värsta Larsson/Lohne-dravlet häromåret är det troligtvis inte sanningen. Ett utkast är skrivet och kan komma att postas inom de närmaste dagarna, om jag bedömer att det fortfarande är värt att publicera när jag tar mig en ny titt på det. Materialet går hårt åt vissa ledande personer i föreningen, samt någon ny stjärna, men egentligen handlar det om kritik av föreningens övergripande amatörmässiga mediestrategi. Kritik som förvisso inte kan framföras utan att vissa personer hamnar i skottgluggen.

Det enda som får mig att tveka är att det egentligen inte är min uppgift att bekämpa de här varbölderna, framförallt är texterna som jag skriver varken roliga att läsa eller att skriva. Det var skillnad när Larsson och Lohne härjade fritt. På den tiden var det kul att driva med hela lyteskomiken, men idag publiceras samma bonniga amatörism under professionell flagg, eller med en professionell ambition ska jag säga. Och det blir på sätt och vis bara värre och värre, vilket beror på att de som fortfarande bär ansvaret definitivt saknar grundläggande kunskaper, och ibland även intelligens (analytisk förmåga) tycks det. När jag tänker på det känner jag mig spyfärdig. Ibland blir jag helt enkelt trött på att följa Elfsborg.

Föregående säsong knakade det i fogarna för Elfsborgs outtalade samarbete med Borås Tidning, efter att några i föreningen på ett mycket genant vis hade demonstrerat sin mediala okunnighet, och överträtt alla rimliga gränser. Janne Hansson på BT-sporten hade troligen börjat tröttna redan under Matt Svensson-tjafset 2006, men nu var tålamodet definitivt slut. Han sa kanske till sina reportrar att nu får det vara slut på 12 månaders rövslickeri i utbyte mot en och annan förstatjing. Sedan gav han tillbaka i direktsänd TV, i saklig ton ska sägas.

Kanske kan man någonstans hoppas att BT under året fortsätter att ta det här ansvaret som jag egentligen inte vill bära. För mig handlar det som sagt alltid i första hand om att skriva läsvärda texter, men saker som gör mig deprimerad, såsom världssvält, civila krigsoffer, Elfsborgs mediestrategi och att fylla i blanketter till myndigheter har jag svårt att finna någon inspiration i. Det kan för andra möjligtvis slutligen bli läsvärt, och det kanske till och med ibland får ett informativt värde, jag vet inte, men det är av ringa, eller åtminstone underordnad betydelse. Jag är konstnär och ingen journalist. Vi konstnärer skriver/målar/komponerar/spelar i första hand för att bekämpa och hålla våra egna demoner i schack. Allt utöver det får anses vara en bonus. Det är ren överlevnadsinstinkt och kan knappast klassas som egoism.

Läs även andra bloggares åsikter om IF Elfsborg, konsten och lidandet, Borås Tidning

Elfsborgs officiella går mot en ny säsong

Elfsborgs officiella hemsida publicerade igår ett par nyhetsartiklar. Att skribenterna, vilka de nu är, inte kan skriva har jag sedan länge slutat ta upp i denna blogg, men när inte ens informationen som sådan är korrekt måste jag naturligtvis reagera. Här är ett exempel från notis nummer 1.

"Det blir första chansen att se Martin Eriksson, Joel Johansson, Andreas Wikström, Joakim Wulff och alla de andra i truppen."

Först ett stavfel på Ericssons namn, sedan helt fel namn på nyförvärvet från Gefle. Enligt Gefles ej uppdaterade svenska fans-sida heter han i alla fall Anders Wikström, precis som jag skrev här, och jag litar faktiskt mer på dem än på Elfsborgs officiella hemsida. De här (Expressen, SR, BT, Aftonbladet, Eurosport) vittnar också om att ledningen i Elfsborg inte vet vad spelarna i den egna truppen heter. För det är ju så intrycket blir när Elfsborgs officiella hemsida uttalar sig. Bedrövligt!

Från notis nummer 2:

"Fredag 24 november tränar A-truppen sitt sista pass för att sedan göra en resa tillsammans under nästa vecka."

Varför lägger man upp en nyhet som innehåller så här gammal info på förstasidan? Jo, jag förstår att man har varit lata och återanvänt en gammal nyhet, lagt till lite ny info om träningsmatcher och glömt att stryka det inaktuella, istället för att skriva en helt ny notis, men varför görs ingen korrektur? Och om den görs, varför ger man i så fall ansvaret till en dyslektiker?

Om det här hade varit en isolerad händelse hade jag med rätta kunnat anses vara gnällig, men alla vet ju att sådana här missar är mer regel än undantag när det handlar om Elfsborgs officiella hemsida. Trots att det inför varje säsong utlovas krafttag blir det fan ingen förändring, mer än att samma gamla clowner då och då får nya titlar att lägga till sina visitkort möjligen. Man blir förbannad.

Läs även andra bloggares åsikter om IF Elfsborg, desinformation, allsvenskan, fotboll

Dokument #8: The eagle has landed

Inom en mycket kort tidsrymd var jag fast besluten om att börja skriva om bowling. För trovärdighetens skull slog jag in bowlingtermer på google, men i samma ögonblick som sökresultaten dök upp kändes den vägen fel att vandra.

Jag gick ut på balkongen och tände en cigarett. (Mina nyårslöften är av annan sort då det finns en möjlighet att jag under detta år når en punkt då min kropp oundvikligen tvingas lösas från nikotinbehovet.) Kvällshimlen var inte stjärnklar, men ett starkt sken lyste trots detta faktum upp himlen i öster. Nej, där försvann det bakom molnet. Och tillbaka igen, fast nu inte lika starkt som förut. Jag påkallade min livskamrats uppmärksamhet, samtidigt som en katt smet ut.

"Det är väl månen?" tyckte hon, efter att ha studerat himlen. Livskamraten alltså, kattan var mer intresserad av det frusna vattnet i en av krukorna på balkongens golv.

Ja, det var väl månen. Mitt tidsbegrepp hade spelat mig ett spratt. Klockan var mer än jag trodde, och månen hade således hunnit förflytta sig längre österut än var jag hade räknat med att den skulle befinna sig på himlavalvet. Nu tittade den återigen fram där bakom molnets kant. (Besvikelse.)

Jag kom att tänka på Bibeln, när Herren genom ett molns uppenbarelse leder Moses och Israeliterna. Det var ett tag sedan som jag läste den heliga skrift och jag kan inte minnas om det var före eller efter bestigningen av Sinai som Herren fanns i molnet. Troligen före, då den fortsatta vandringen så vitt jag minns endast beskrivs i korthet. Vitsen med den var ju bara att traska runt i öknen tills varje syndare, inklusive Moses, hade hunnit dö.

Berättelsen påminner om den där Norge-färjan som, innan den anländer i Kristiansand, åker några extra varv ute på havet, bara för att folket ombord ska hinna nyktra till.

Läs även andra bloggares åsikter om Gud, Herren, Moses, UFO, Sinai, Israel, Israeliterna, Månen, flygande tefat